småförkyld=inte kunnat träna=ångest
Jag har nu sedan i söndag kännt mig småförkyld, halsont ibland och lite snuva…. och inte vågat träna för att jag är rädd för att få hjärtmuskelinfektioner och skit.. och inte minst att bli liggande i VECKOR på grund av att jag inte lyssnat på kroppen…(vanligt i mitt fall)
Nu har jag stått över alla 3 träningsdagar denna vecka redan och nu slår ångesten till… det är väl nu jag verkligen förstår att jag i grunden har en typ av träningsnarkomani och egentligen så är det väl bara bra för mig att genomgå sånt här ibland… men med för många dagar utan träning blir jag oerhört deppig! Får för mig att jag helt plötsligt blir fetare för varje dag och tänkger att "jo, nu har jag lagt på mig lite sedan igår". Innerst inne vet jag att det inte fungerar riktigt så, att musklerna snarare inte bli lika spända och så…. men jag får ändå för mig att jag även lägger på mig fett och kilon.
Och det är oerhört jobbigt att inte veta när jag kan träna igen.. då jag nu ena sekunden mår bra, andra vaknar med halsoint, hosta och huvudvärk för att sedan må bra igen….och senare på dagen slåt det om igen.:S
Ville bara skriva av mig lite…
Någon som brukar uppleva något liknande
??
NJa, jag är ju lite lat dårå. Men jag känner igen delar ändå. Jag får ångest om jag gått ner bra en vecka. Då har jag "söndagsångest", och är otroligt orolig att jag inte ska ha gått ner igen. Likadant om jag råkat gå upp liiite. Då är jag så nojig nästa vecka att det är jobbigt. Vill knappt äta.. för att jag inte vill råka ut för samma nästa vecka.
Egentligen otroligt dumt, men det är svårt att stå emot sådanna känslor..
Så jag kan relatera.
Det blir bättre! :)
//Ylva-Li
|| Studio Li (foto) ||
#1 Kanske det blir mer så när man gått i mål på viktresan,du har skapat nya vanor med både kost och motion.Sen har du väl oxå alltid varit aktiv om jag minns rätt..envisa förkylningen som inte bestämt sej riktigt om den ska bryta ut eller inte känner jag mer igen.Ena stunden helt o´key, sen konstig feberkänsla.Skumt!
Veckor man gått upp är aldrig roliga,även om man vet innerst inne kroppen funkar så.#2 Fast det är ju det vi kämpar på med att lära oss,en gång för alla nu.Hoppas som du,det blir bättre!Ingen väg är helt rak..
Pepp-kramar!
#2 Det där uppplevde jag en hel del förut med… det är det som är farligt! att man upptäcker att mindre mat ger mer resultat. och det ska men se upp med så att det inte utveckals en annan typ av ätstörning som är väldigt lätt att utveckla. jag var nära att hamna där, men med hjälp av min sambo så klarade jag av att hitta en balans och inse att allt är inte att gå ned fort… utan det viktiga är att gå ned på sikt och må bra. Du kommer snart att hitta en balans du med :)
#3 Jag är övertygad om att det är som du säger… jag får dåligt samvete om jag inte gör det som jag vet är bra för kroppen i rädsla att hamna där igen… att släppa till för mycket. Det är nog något jag får arbeta med… och är på god väg.. men allt hänger liksom ihop. En tid utan regelbunden träning mår kroppen inte bra, jag blir deprimerad, musklerna blir slappare, jag tror att jag har gått upp massor och jag ser mer kritiskt på min kropp igen…
Tack!
Pepp-kramar till dig med! :)
Starta ny diskussion