Min mamma och bror är två exempel på detta.

Jag kan tänka mig att allt för många tar utvägen innan de är fullt medvetna om hur de ska tampas med problemet. Dessutom tror jag att många läkare föreslår operation också.. allt för tidigt!
Det hände mig t.ex. Var hos en kvinlig läkare och hon påpekade min övervikt. (som om jag inte visste..) Och det första hon säger är: "har du funderat på magsäcksoperation?",,

Klart jag har.. men jag har också beslutat mig för att INTE ta den utvägen. För jag vet att det inte skulle fungera på mig. Jag har ett ätproblem, en ätstörning om man så vill det. Då hjälper inga operationer. inte i längden.
Istället valde jag MIN väg, som verkar fungera. Vägen att lära mig att äta rätt, att tänka om.

Jag vet inte hur det ser ut efter en operation. Får man hjälp av dietister, psykolg etc, för att fortsätta att äta rätt, att lära sig att leva ett nytt liv, och ha operationen som en starthjälp, en puff i rätt riktning?