![[linda-pinda]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Kör ett pulverrace
Ja, så sitter jag här då, jag som svurit på att aldrig mer banta… Men sedan jag besätmde mig för att ta tag i vikten vid nyår, har jag lyckats GÅ UPP 2,7 kilo. Allvarligt talat, jag har svåra problem med mitt ätande och jag måste lära mig en massa basala saker på nytt. Exempelvis att bli mätt på betydligt mindre portioner än jag vant mig vid de senaste åren. Jag har insett att jag äter kopiöst mycket i jämförelse med andra människor. Och inte känner jag mig mätt ändå. Alltid hungrig efter mer.
Hur blev det så? Hur kan jag få i mig sådana mängder mat, när andra blir mätta? Hur kan jag inte bli mätt? Jag undrar verkligen. Jag har i flera år tyckt att folk omkring mig äter löjligt lite, men har som sagt nu insett att det är jag som äter löjligt mycket. Hård insikt, gör ont. Förutom att jag faktiskt är en form av matmissbrukare, så kan jag inte neka till att jag personligen har ätit mig till nästan 30 kilo extra på 18 år. Det är helt sjukt! Och sjuk är kanske vad jag egentligen är, men att få hjälp känns inte rimligt. Jag vet inte ens var jag skall börja… Dietister och andra förståsigpåare kommer ju bara att tjata om lättprodukter och fibrer och jag är inte intresserad av det. Jag tror benhårt på naturlig mat. Med riktigt fett och protein och så få kolhydrater som möjligt.
Vilket fullständigt motsäger mitt pulverdrickande, jag vet. Så det behöver ni inte påpeka. Men jag klarar inte av att äta normala mängder. Börjar jag äta så fortsätter jag. Så fungerar jag. Så nu måste jag bryta det mönstret och att ha färdiga måltider som mättar mig hyfsat och som ajg inte behöver hantera riktig mat för att få i mig, kanske kan få mig på rätt köl igen.
Så nu kör jag ett pulverrace som sagt. Fast inte som VLCD, utan snarare någonstans mellan LCD och normalintag. Jag äter 4 måltidsersättningar på vardera 200 kcal och sedan vanlig middag (fast mindre portion) och en kvällsfika (också mindre portion).
Detta för att:
1) lära mig (både kropp och sinne) att vara nöjd med mindre intag,
2) lära mig att inte småäta hela tiden,
3) få igång en viktminskning istället för en viktuppgång,
4) lära mig att äta vid bestämda tider och inte pga känslor/trötthet/tristess
Ja, ni förstår principen; jag är väl inte ensam här inne om att ha problem med ätandet och vikten…
Nåväl, femte dagen idag och -1,2 på vågen. Känns bra (även om det är vattenvikt så är det en bra början).
Så, jag vet inte vad jag ville med det här inlägget, men kanske få lite stöd och pepp :-)
/Linda
*gratts* får man väl börja att säga och hoppas att det fungerar i framtiden för dig och sen när du slutar med kalori-bantningen att du klarar att hålla mat-demonen borta :)
Jag åt pulver först och gick sedan över till LCHF. Nu äter jag år LCHF hållet men lite mindre fett och lite mera grönsaker. (ej bröd pasta osv) Naturliga produkter ej lätta.
Så om du vill börja med pulver så kommer det säkert att fungera lika bra för dig som det gjort för mig. Åt herbalife tills kroppen inte ville ner mera i vikt. Då gick jag över till LCHF och vikten gick ner igen.
Ja, det är ju det som blir den nästkommande utmaningen. Jag vet; för jag har ju varit där förut. Men just nu är jag så desperat att jag provar det här. Jag MÅSTE lära mig att äta mindre. Och när jag äter vanlig mat, så bara fortsätter och fortsätter och fortsätter jag att äta - oavsett om det är vv, LCHF eller vad som helst. Så länge det inte smakar äckligt så äter jag tills jag storknar. En vanlig uppfattning är ju att man inte kan överäta på tex LCHF, eftersom sockersuget försvinner tillsammans med kolhydraterna. Men jag lovar att det är fel. Allt som smakar det minsta gott går att överäta. För mig handlar det inte enbart om sug orsakat av blodsockersvängningar, det handlar om att systematiskt missbruka mat. Min hjärna är så felprogrammerad den kan bli och allt går enligt mina vanemönster att fixa, döva eller förstärka genom att äta. Ledsen? Ät. Arg? Ät. Trött? Ät. Frustrerad? Ät. Stressad? Ät. Hungrig? Ät. Uttråkad? Ät. Törstig? Ät. Frusen? Ät. Fira? Ät. Mysa? Ät. Film? Ät. Läsa? Ät.
Detta måste brytas och förutom att gå till en hypnotisör som tvingar mina tankar i nya banor, så vet jag inte vad jag skall ta mig till.
Har ingen annan detta problem med sitt ätande? Hur kan jag vara så unik? Jag tror verkligen inte på det och skulle gärna vilja veta hur andra människor lärt sig ett nytt förhållningssätt till mat och ätande? Jag var med i VV för många år sedan. Jag gick ner i vikt och blev på köpet fullständigt fixerad vid mat. Där befinner jag mig fortfarande (ja, fast mycket tyngre förstås).
LCHF tror jag fortfarande på som kost, men jag klarar inte av att komma dit. Det längsta jag klarat är ett par månader, sedan faller jag tillbaka bland kolhydraterna med buller och bång. Samt att jag även under den tiden överätit massor.
Så jag vet inte vad jag skall göra. Nu testar jag att vänja mig vid mindre intag (fast kaloribantning kan jag ändå inte kalla det, eftersom jag trots allt äter det jag enligt alla tabeller skall äta till min vikt, eller snarare till den vikt jag vill nå). Jag bara kontrollerar vad/hur mycket jag får i mig. Vissa måltider tar jag ett par kokta ägg i stället (det blir samma mängd energi), men det fungerar bara om jag har färdigkokta ägg och inte försöker äta dem med någonting till (för annars blir det automatiskt för mycket igen….).
Jaja, jag strävar på och försöker hitta någon form av balans.
Håll tummarna för mig!
/Linda
Hejsan!
Var inne här just nu för första gången och var tvungen att bli medlem för att kommentera på ditt inlägg! Jag fröstår precis vad du pratar om, jag fungerar precis likadant som du! Jag är en överätare, sockermissbrukare och matmissbrukare helt klart.
Jag kan baka i massor och sätta i mig allt själv. Tar inte ens med till jobbet, skyller på att det inte blev gott nog, så jag kan äta upp allt själv. Älskar gott bröd med en massa bregott och goda pålägg…älskar fin god mat, är inte så mkt en "fast-foodätare" utan mer lite lyx ätare som gillar bra råvaror. Precis som att det skulle vara bättre.
Jag har väl egentligen alltid kämpat med min vikt, men gick ner genom att träna intensivt och äta rätt och lite för cirka tre år sedan. Höll detta i ett år men nu har jag gått upp 20 kilo sedan dess.
Är nu inne på min 7 dag på Cambridgekuren, och det går bra. Ska köra ren kur (3 shakes/dag) i 14 dagar, sedan trappa upp till GI. Ska försöka komma igång med träningen också!
Funderar starkt på att ta hjälp av en KBT-terapeut, för det är nog det enda jag inte provat…måste föröka att få ett annat tänk kring mat.
Hoppas det går bra för dig, lycka till!!! MVH/L
Starta ny diskussion