Hej!

Har själv befunnit mig i en lång jobbig depression nyligen och vet att det lätt blir till en ond spiral som inte går att ta sig ur. Man äter för att man mår dåligt och mår dåligt för att man äter och går upp i vikt.

Det är nästan omöjligt att gå ner i vikt när man mår dåligt. Mitt råd är att ta reda på vad som orsakade depressionen och prata med någon, antingen nån närstående eller gå till psykolog. Fokusera på att må bra istället för att gå ner i vikt. Jag har själv över 10 kg övervikt som jag måste bli av med men klarar inte av att sluta småäta, försöker tänka att jag ska träna för att må bra och bli starkare istället. Att gå och känna ångest över sin vikt får en bara att må ännu sämre. Men det är inte lätt. Man vill att resultatet kommer direkt och att man ska tappa flera kilon på bara nån vecka men det är bara att inse att det kommer inte att hända. Det måste få ta tid, börjar man träna så ser man ofta inte resultat förrän efter flera veckor.

Det är i allafall mitt råd, prata med nån och glöm dieter det spär bara på depressionen.

Ja, det är precis så det är. Jag äter för att jag mår dåligt och jag mår dåligt för att jag äter. Men jag har ett problem som försvårar saken ännu lite till.. Jag har nämligen jätte, jätte, JÄTTEsvårt att prata om det. Jag blev tvingad till BUP av mina föräldrar en gång och det förvärrade bara saken för jag tyckte dom var dumma i huvudet och dom försökte tvinga fram svar. Sen dess har jag fått ännu svårare att öppna mig för "proffs", det är mycket lättare att prata med en kompis över internet, men det hjälper ju tyvärr inte ett dugg.

Hejsan,jag undrar om du har fått medicinering mot din depression? Jag har själv varit/är deprimerad, och jag vet att man går upp i vikt av medicinen (psykofarmaka)också. Därför är det så himla viktigt med rätt mat och motion. Det är jättesvårt att säga till någon annan vad man ska göra, men jag tycker du ska försöka hitta en rolig motionsform som du kan utöva tillsammans med andra! Ta också härliga raska promenader i fina omgivningar med skön musik i lurarna, och inrikta dig på att äta bra och hälsosam mat med bra råvaror. Prata med dina föräldrar och be om stöd med detta om du bor hemma! Det är jättejobbigt och jag förstår dig så väl.

Om du bara har provat att gå hos en terapeut så tycker jag du ska prova en annan! Det är vanligt att man inte funkar med alla terapeuter, det måste klicka och det är bara att be om en annan! Jag har varit där du är!

Bantning och olika viktminskningskurer är inte vad du behöver, för du kommer bara bli mer ledsen om du misslyckas. Du ska äta bra mat 3 mål och 2 mellanmål, motionera och omge dig av människor du tycker om och som förstår dig!

Jag önskar dig all lycka och välmående! Kram på dig!

Nej, jag har inte fått någon hjälp alls med min depression då jag inte vill prata, och inte vill ta mediciner (jag känner att jag skulle lura mig själv då, att om jag känner mig bra så vill jag inte ta tag i problemet och blir därför mer eller mindre beroende av medicinen för att må bra). Jag vet att det verkar töntigt att ge upp efter en terapeut men jag har alltid haft svårt att prata om sånt och det känns.. Ja, rent ut sagt meningslöst. För jag vet att jag aldrig kan öppna mig för en människa vars jobb är att hjälpa mig. Det verkar kanske lite självdestruktivt på nåt sätt men..

För att gå ner i vikt, måste du först och främst bli av med ditt sötsug och ständiga hungerkänslor. Det blir man om man lever enl. LCHF. Kallas också "njutningsmetoden" och det kan jag vittna om att det är. Man äter otroligt gott, bacon, ägg, kött, fisk, gräddsåser m.m.

Det första som försvinner är sötsuget. Eftersom man äter fet mat, blir man mätt på mindre portioner och man blir inte hungrig på många timmar. Man drar ner på kolhydrater så mycket man kan, vilket gör att "suget" försvinner.( kolhydrater=socker=sötsug ) Många personer vittnar om att dom gått ner 30 -60 kg. på denna metod. Själv har jag ingen övervikt men äter enl. LCHF för att man mår så bra av det. Man blir piggare, gladare och sover bättre. Det finns massor av hälsovinster med dieten. Jag saknar inte potatis, ris, pasta eller bröd. Jag bakar eget bröd utan mjöl som är jättegott.Jag har aldrig ätit så gott som jag gör numera, och aldrig mått så bra. Var på provtagning härom dagen och alla värden var perfekta. Det var dom inte för 1 år sedan, innan LCHF.

Gå in på www.kolhydraterifokus.se  Finns massor att läsa. Där finns massor av recept också.

Glömde en punkt i adressen. www.kolhydrater.ifokus.se ska det vara

Tack! Min pappa har gått ner mycket med den metoden (eller något liknande i alla fall) men jag vet inte om jag klarar av det..?

Jag är säker på att du klarar det. När du upptäcker vilka förändringar det gör kommer du inte att vilja ändra "diet". Men jag föreslår att du läser så mycket som möjligt om metoden. Jag började med boken "Ät fet mat , bli frisk och smal med LCHF" av Lars-Erik Litsfeldt och "Guide till bättre hälsa och viktkontroll" av Annika Dahlqvist. Rek. båda två. Köp på Adlibris.se till lägsta pris. Dessutom tycker jag att du ska gå in på kolhydrater. iFokus och bli medlem. Det kostar ingenting och du får hjälp när du är osäker.Där finns massor att läsa. Börja snarast, du har inget att förlora, bara att vinna. Jag kommer aldrig att sluta med LCHF. Hälsan är ju viktigast av allt och om man dessutom tappar vikt så finns det ju ingen anledning att leva på annat sätt.

Lycka till

Jag är av den erfarenheten att ingen diet fungerar om du är så pass nedstämd. Psyket måste må bra för att kroppen ska orka gå ner i vikt.
Så personligen råder jag dig att inte ta itu med vikten först, det misstaget har jag gjort många många gånger. Det har aldrig fungerat för mig. Istället har jag kanske gått ner några kilon för att sen fara upp ännu mer..

Mitt råd, är det jobbiga alternativet. Du måste ta tag i ditt mående. Det finns ingen genväg där.
Sök profesionell hjälp. Gå till din husläkare och be om hjälp. Se till att han/hon skickar dig till en erfaren psykolog.

Det finns ingen mirakelkur tyvärr. Det handlar om att förändra ditt liv, ditt ätande, och det är jobbigt, och kräver mycket styrka. Det är därför jag pushar så för att du ska ta tag i ditt mående allra först. Alla psykologer är inte dåliga. Det finns bra också.

Som jag läser det, beror nedstämdheten mycket på övervikten, vilket i sin tur ger tröstätning och ytterligare viktökning. Alltså bör man börja där. Att bli av med sitt sötsug. Jag påstår inte att om man har psykiska problem så kan en diet lösa allt, men man får ta en sak i taget.

Louisette skriver att hon vill ha hjälp att ändra sina vanor, det är precis det jag har skrivit om ang. LCHF  När man får bukt med sitt sötsug och går ner i vikt, blir man gladare och nedstämdheten försvinner. Att man dessutom får ytterligare hälsovinster är ju inte fel.

Jag tackar CasaRamon som förstår att mina problem till stor del beror på övervikten. Självklart inte enbart, jag har det ganska jobbigt hemma med familjen, i skolan osv också men jag har mått dåligt över min kropp så länge jag kan minnas (och då snackar vi att jag skämdes över min kropp redan på lekis) så jag tror verkligen att det skulle hjälpa att gå ner en 10-20 kg eller något.

Men, man kan inte springa från sina problem för evigt, självklart måste jag ta itu med mina andra psykiska problem också.. Men det kommer nog ta mig ett bra tag att finna styrkan att göra det. Jag tror att LCHF kan vara ett steg i rätt riktning.

Louisette Gå in på kolhydrater i fokus och läs vad missfatty skriver "hur lång tid tar det"  det är nästan en beskrivning av dej och dessutom i samma ålder. Hon har fått många bra svar.

#12 Nu har jag kikat igenom den tråden och ja, det verkar onekligen som att hon och jag har hamnat i samma situation. Jag och en smått överviktig vän till mig har bestämt att båda två börja med LCHF nu och peppa varann så mycket det går, utan att jämföra oss med varann men kanske diskutera resultat och så. Vad tror ni, kan det funka? :D

Som jag alltid sagt så gäller det att hitta sin egen väg. Känner du att LCHF ör din väg, så kör på det. Jag hoppas att allt löser sig och att du mår bättre även psykiskt. :)
Jag talade bara om min egen erfarenhet, som jag sett hos så många andra också. Ofta är en depression djupare lagd än bara i vikten, om det vore så enkelt alla gånger. ;)

Nu låter det som att jag klankar ner på just LCHF, vilket absolut inte är sant. Jag syftade på all sorts diet.
Men som sagt, berätta gärna hur det går för dig.

*Peppkramar*

Louisette. Klart attd det kommer att funka. Det är ju dessutom roligare om man är fler som kan diskutera och peppa varann. Men som jag skrev tidigare: läs på så mycket som möjligt och gå långsamt fram. Kroppen kan reagera om man byter kost för fort, framför allt magen. Börja med att utesluta potatis, ris, pasta och bröd. Ät grönsaker, sallad till köttet, fisken. Ät ägg (jättenyttigt och mättande) Glöm allt som sagts om kolestrol. Det är lögn att ägg ger ökat kolestrol. Själv äter jag 6-7 ägg om dan och mitt kolestrolvärde har sjunkit. Glöm alla lögner om att fett ger kolestrol, vi har alla blivit lurade om att det ska vara bra att äta lightprodukter. Använd smör inte margarin som tillverkas kemiskt (innehåller bl.a. bensin, benzen ochmånga andra kemiska produkter) smör är naturligt, så också Bregott. Kokosfett är också nyttigt. Förutom att steka i så har jag en klick i kaffet + grädde förstås. Med LCHF äter man naturlig mat ,man äter gott och man äter sej mätt. Hur många andra viktminskningsmetoder kan man det? Dessutom är det lätt. Och man måste inte träna för att lyckas. Men man mår ju bra att träna förstås, men det ska inte vara ett krav för att lyckas. Träna för att det är roligt och skönt. Börja med promenader.

Lycka till

Fast jag äter mig mätt faktiskt. Jag har tom svårt att få ihop mina dagliga points ibland. (Viktväktarna)

Jag har också varit viktväktare, 2 ggr. faktiskt med 3 års mellanrum. Visst, jag gick ner i vikt- 10% av min vikt = 6 kg, som var mitt mål. Men så tröttsamt med detta räknande av points. När man till helgen ville ta ett glas vin så fick man nästan dåligt samvete. Kan man ta 2 glas, hur många points är det? Att måsta extraträna för att få fler points till helgen. Minns att viktminskningen avtog om man åt för lite points. Nej tack. Jag gick dessutom upp dessa 6 kg ( + 3 till ) när jag började äta "normalt". Nu äter jag allt (med lite kolhydrater i ) och får aldrig dåligt samvete för 2-3 glas vin ( torrt vin innehåller väldigt lite kolhydr. ) är dessutom piggare, gladare och vikten är lagom för min längd och ålder. Men alla är ju inte lika, det är tur att det finns olika metoder så att man kan prova sej fram. Själv föredrar jag " njutningsmetoden ".

Det finns huuur många bantningsmetoder som helst och antagligen precis lika många människor vars kroppar reagerar olika på dessa :) En diet som funkar superbra för någon funkar säkert inte alls för en annan. Det bästa är väl att ni båda funnit det som passar er bäst :)

#17 Men det är väl jättebra att du är nöjd med din diet. :) Och jag är nöjd med min.

De har ju precis gjort om systemet på VV rätt rejält. Fler points per dag och fler som bonus. Jag har absolut inga problem att äta nåt gott till helgen om jag så vill, det finns points till det, och jag går fortfarande ner. Men visst är det så, äter man för lite points så går man inte ner. Men å andra sidan tycker jag det är bra. För jag har svårt att äta ordentligt. Nu äter jag frukost, lunch och middag. Vilket är bra för mig. :)
Numera så är de jättenoga med att man INTE ska ha dåligt samvete om man vill unna sig något gott. Sålänge man har points till det, så är det bara bra. :)

Tycker iofs att det är rätt enkelt att räkna pointsen idag. Det nya systemet gör det så mycket lättare. Sen är det väl en vana kanske? Första veckan så räknande man ju som en dåre. Men sen lärde man sig. Använder mig dessutom av duoval. pasta, potatis=7pp, kött, fisk, fågel=5pp. Och du äter tills du är mätt.

#18 Oja, du har hur rätt som helst. Skriver alltid att det gäller att hitta sin egen väg. :) Jag skrev tidigare om en forskning man gjorde om dieter. Där visade det sig att alla dieter har samma resultat. Alla i testen gick ner i slutändan lika mycket. För alla är olika, alla har vi olika förutsättningar och önskemål hur vi vill leva vårt liv. Så hittar vi bara den dieten som vi mår bäst av, så går vi ner i vikt. :)

Själv blev jag sjuk av för mycket fett.. andra mår super! Jag mår bra av VV, andra inte. :)

Kalorier tycker jag är lättare att räkna och hålla koll på (speciellt eftersom de står på de flesta förpackningar).

När du tagit tag i dig själv och bestämt dig kan jag tipsa om att lära dig räkna efter hur mycket du äter. Tex kan du använda en tjänst på nätet (eller en iPhone) som räknar ut hur många kalorier det du äter är. Tex viktkoll.se på expressen. Du kan bli medlem en månad tex, ganska lagom för att lära sig räkna ungefär vad saker innehåller. Det är dessutom rät kul och beroendeframkallande att se vad man kommer upp i varje dag och tillslut blir det lite sport att hålla nere på kalorierna varje dag så att man uppnår sitt dagsmål. Speciellt när man ser att det funkar, att man går ner i vikt/håller vikten.

Annars skulle jag råda dig att visst prata med någon, det är första steget att inse att man faktiskt behöver hjälp för att komma ur en depression. Medicin är absolut inget nederlag, har man varit deppig länge (flertalet månader) kan man få en kemisk obalans i kroppen som gör att du inte "kan" bli lycklig igen utan att få hjälp av medicinen som återställer balansen, enkelt förklarat. Man behöver lixom inte vara "knäpp" för att äta medicin och man behöver ju inte äta den så länge, om man sen återhämtat sig. Men börja med att träffa en psykolog, spykoterapeuth eller kurator, som du kan komma i kontakt med genom ungdomsmottagnignen tex. Du aknske bara behöver träffa den och prata 1-2 ggr för att komma över på rätt köl igen. Jag LOVAR att du kommer må bättre efter, oavsett vad du tror nu innan. :-)

Lycka till oavsett, och kom ihåg att du absolut inte är ensam om såna här problem. :-)

#20

Läste en intressant artikel idag där forskare hade mätt skillnaden mellan uppgett näringsmängd(i både fryst mat och restaurang mat) och verklighetern. Det skilde en hel del(mellan -33% till +200% av uppgett till verkligt värde).

Sen är ju frågan hur stor skillnad det är sen på varor du köper i affären…

#20, jag tror inte riktigt att du har förstått mig.. Men tack ändå :)

#21> Vet att de inte stämmer alltid, men det är ändå rätt nyttigt att lära sig "matten" så att säga, att man ser att det man normalt stoppar i sig oftast blir mer än vad man bör äta. Och när man väl börjar få koll på ungefär vad saker innehåller så kan man enklare motivera sig själv att bara äta en halv eller så… tycker iaf jag! :-)

#22> Hepp… ;-)

Min erfarenhet är att när man är deprimerad är det lätt att man skyller på något som "går att ta på". Vikten är väldigt vanligt. Så tänker man: "Bara jag går ner xx kilo så blir jag lycklig!" Om livet ändå vore så lätt! Akta dig så att du inte hamnar i en besatthet där du tror att lycka kommer med viktminskning, för då kan du går ner hur mycket du vill och det kommer ändå inte vara nog eftersom det inte kan bota en depression.

Jag var ganska djupt deprimerad en längre tid som tonåring (när jag var 17 framför allt, är 21 nu). Kom ut från den tiden över 40 (!!) kilo tyngre än tidigare. Det var såklart väldigt jobbigt, men det var inte själva orsaken till min depression. Även om jag trodde det just då. Jag kan inte säga att det inte är så för dig, men min poäng är iaf att det är själen du vill arbeta med i första hand - inte kroppen. När jag mådde bättre igen så tappade jag 20kg, resten stannade pga mina nya matvanor som inte var så positiva.

Därefter var poängen att lära mig äta rätt: Inte banta, inte köra några kurer/fasta/dietpulver. Valde viktklubb.se och det har faktiskt lärt mig otroligt mycket om hur man ska äta, och att nyttigt inte är samma sak om kalorisnålt. Började läsa på om kost i allmänhet och fick ett ganska stort intresse för mat faktiskt.

Sen eftersom jag faktiskt äter väldigt nyttigt (extremt sällan godis, läsk, snacks, bakverk osv.) så blev nästa lösning att motionera. Körde lite fitness á la 80-tal och laddade hem en träningsvideo för 2 veckor sedan, för då kan man inte komma på ursäkter för att inte göra det. Har tappat hela 6kg (lite väl mycket, jag vet, men det var inte planerat heller) sedan dess. Det var med endast 45 minuter träning om dagen och utan att ändra min kost. Har fått märkbart bättre kondition och snyggare kropp också. Så träning funkar verkligen! Du kan skicka ett pm om du vill ha träningsvideon. :)

Se till att du får alla vitaminer du behöver! Jag tar kosttillskott trots att jag dagligen medvetet äter den mat jag behöver för att få alla viktiga ämnen. Då slipper man oroa sig helt enkelt, och om du har brist på något så kommer du att se STORA skillnader kan jag lova!

För kroppen: Vitaminer, bra kost och träning. Läs på om kost i allmänhet och hitta en träningstyp du utan problem orkar med flera dagar i veckan.

För själen: Ut i solen, ta hand om dig själv, gör saker du tycker om, pyssla med söta djur - var egoistisk ibland och sätt undan tid som är bara din och till för din egen njutning.

Om du vill ha stöd och peppning från någon som har varit i samma situation så får du gärna lägga till mig på msn (adressen finns på min ifokus-sida).

Nu har jag stöd från min familj för att gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt, jag har sol utanför fönstret och ska ta en promenad efter maten, jag har 3 underbara råttor och snart en kull råttbebisar som sannerligen är som en bit riktigt god choklad för själen, och framför allt har jag alla förutsättningar för att lyckas med mitt mål. Det känns som att det kommer kännas lite lättare den här gången :)

Åhh vad skönt! :)
Jag önskar dig all lycka til! och glöm inte att uppdatera oss om dina med och motgångar :)

Nu har jag LCHF:at sedan i måndags, och jag saknar faktiskt inte kolhydraterna särskilt mycket alls :) Sockersuget har också hållt sig i kulisserna så hittills går det bra! Har inte gått ner mer än ett halvkilo eller något än, men jag har knappt vägt mig eftersom jag inte är så intresserad förrän det ger synliga resultat :)

Hurra för dig! Jag har också den erfarenheten sen förut och ska fortsätta med den imorgon.

Louisette Vad bra att du har startat med LCHF. Det tar minst 1 vecka innan sötsuget försvinner. Efter ytterligare någon vecka försvinner hungerkänslorna som gör att man inte småäter mellan målen. För vissa personer börjar kilona att rasa ganska snabbt, medan vissa kan stå helt stilla en tid för att sedan när kroppen vant sej med nya matvanor, gå ner 1/2 - 1 kg i veckan. Om du blir sugen på nåt så ät  ägg. Jag har alltid kokta ägg i kylen. Kaffe med grädde är också bra, och så gott. Och kom ihåg att äta fett, utan överdrifter förstås. Det finns en bok som heter " eat fat - loose fat " bara titeln säger en hel del.

Lycka till.

Jag önskar dig lycka till. Har varit /är i en liknande situation som du. Det är inte lätt när mycket av livet cirkulerar kring mat, förbud och "måsten". Det är så himla lätt att man låser sig i en bubbla och känslorna åker precis som blodsockret berg-och-dalbana.

Jag måste ändå hålla med #20, du har rätt i mycket av det du skriver. Jag var också negativt inställd till medicin och terapi ibörjan men det kan faktiskt vara en hjälp på vägen.

Viktigast är ändå att man har någon att prata med så därför låter det toppen att ni är två som ka hjälpa varandra och peppa. Hoppas det går bra!

Tack för stödet allihopa, jag har nu LCHF:at i snart 2 veckor och sockersuget är nästan borta (har fuskat lite med sötningsmedel vid några tillfällen) :D Min kompis övergav skeppet, LCHF fungerade inte för henne men jag seglar på :)

Hur otroligt det än låter så mår jag faktiskt mycket bättre i mig själv sedan jag började med dieten, kanske för att hormonerna balanserats av kosten? Jag är i vilket fall som helst inte alls lika nere jämt, utan hittar på saker med vänner osv. Urskönt!

#31 Många som äter LCHF har upptäckt den "sidoeffekten" - att man mår bättre i sig själv, och jag köper din teori, att hormonerna balanseras av kosten. Jag har ätit LCHF i drygt 1.5 år, och har aldrig mått så bra med mig själv.

Varmt Grattis till framgångarna och Lycka till fortsättningsvis :)