Det ska väl vara så naturligt som möjligt det man äter. Man kan väl inte kalla industriellt framställt margarin som naturligt. Dessutom tycker jag inte att smör är särskilt hårt när det står ute i köket.

Skulle inte lita mycket på Livsmedelsverkets rekommendationer. Vart har tallriksmodellen och 6 - 8 brödskivor per dag lett oss till? (6-8 brödskivor var kanske Socialstyrelsen) I mitt fall har jag 'jäst' rätt mycket under ca 30 år.

Hjälp, hur mycket bensin har jag, min man och vår son fått i oss under alla å som vi lyssnat på Livsmedelsverket???? Hoppas inte skadan har blivit för stor. Kanske smör kan reparera.

Det bästa vore väl att steka i fiskleverolja och ha det på mackan, fleromättat fett är väl bäst.

Jag använder bregott om jag äter mackor, och det är väldigt mukt när det är rumstempererat iaf. Och känns betydligt naturligare än alla lättmargarin som finns.

Nej, steka i fiskleverolja är ingen höjdare. Du förstör den oljan om du värmer upp den, och då går nyttigheten förlorad. Kvar blir en del substanser som man helst inte vill få i sig. Omega3-fettet tål inte uppvärmning. Fetterna som tål det bäst är mättade; animaliskt eller kokosfett.

Och fleromättat fett av rätt sort kan vara bra i lagom mängd. Vi mår bra om vi kan få i oss något gram animaliskt omega3 varje dag. Men fleromättat fett är inte bara det nyttiga, utan också något av det mest skadliga. Omega6-fetterna är långt ifrån nyttiga, och därför är det mindre lyckat med många vegetabiliska oljor.

Så stek gärna utan fett eller med mättat fett; smör, kokosolja, ister, talg. Och använd olja till salladen, helst olivolja, men om du gillar macadamiaolja är den också bra. Undvik Omega6, som finns i stor mängd i rapsolja och solrosolja.

Livsmedelsverket är faktiskt ute och cyklar ganska rejält med sina råd, som inte bygger på någon seriös forskning. De har inte kunnat presentera några resultat alls som visar att mättat fett skulle påverka hälsan negativt, och hela deras idé om hur man bör äta står på mycket dålig grund. Faktiskt är det relevant också i sammanhanget viktnedgång, eftersom råden från SLV har givit en epidemi av fetma, och när man gör motsatsen, dvs äter stor andel mättat fett och undviker margariner och andra förfalskningar, och äter mindre kolhydrater än vad som rekommenderas, då minskar man i vikt om man är fet.

Jag finner det lite märkligt att ett forum som Viktminskning i Fokus är så negativt till en livsstil där man inte längre behöver oroa sig för sin vikt. Är det månne så att det handlar om att man vill vara smällfet emellanåt och jojobanta för att visa hur duktig man är på att minska i vikt? Jag föredrar att ha en vacker och funktionell kropp med rutor på magen och utan överflödigt fett. Visst har vi forumet om LCHF, men det borde vara självklart för var och en som lider av övervikt att ha ett öppet sinne för möjligheten att slippa.

Alla kanske inte är så välartikulerade, men hur man kan blunda för resultaten som Sten Sture Skaldeman och William Banting uppnådde är för mig en gåta. Folk som käkar pulver eller piller kan knappast hävda att det skulle vara bantning. Banting åt i stort sett samma sorts kost som Sten Sture och den delar mycket med den som Atkins förespråkade. Vi vet idag mer om hur kosten påverkar fettinlagring än man visste då William Banting besvärades av sin omåttliga fetma, men av för mig okänd orsak väljer många att köpa "snabbfixar" för att komma i kläder som inte längre passar eller bikiniform till midsommar. Jag kan inte annat än dra slutsatsen att de som inte satsar på att nå en idealisk vikt med välformad kropp helt enkelt vill skylla sin fetma på andra orsaker än att de äter fel, och att de inte är intresserade av att få en funktionell och välformad kropp.

Receptet är enkelt: Skär ner på kolhydraterna och ät ordentligt. Försök aldrig svälta dig ner i vikt, det funkar inte. Det är kolhydraterna som driver upp höga nivåer av insulin, vilket lagrar in fett, och utan kolhydrater kan kroppen förbränna fettet. Så länge man fyller på med kolhydrater lagrar man fett och hindrar det från att förbrännas. Genom att äta kolhydrater i riklig mängd vid varje mål och så snart man känner sug, hindrar man fettet från att tas i anspråk för energi, och det lagras i stället.

Många har förstått det enkla sambandet och brutit den onda cirkeln, men jag undrar varför just sajten om viktminskning är så ruggigt negativ till den enklaste av alla metoder att nå en bra vikt och få en vacker och funktionell kropp.

#3: Nu är det iofs så att LCHF och Atkins inte passar alla, hur bra det än må vara.

Och för mig passar det inte, inte för att det inte fungerar, utan för att jag helt enkelt mår illa utav fett. Jag äter ytterst lite fett, förutom mina dagliga linfröoljekapslar. Och jag minskar i vikt ändå..

Jag äter till största del råkost (sallad, rotfrukter, nötter) och lägger sedan till protein (baljväxter, qourn, soja). Det fungerar för mig, jag mår bra av det.

Det finns så många orsaker varför man väljer bort fett och därmed LCHF-kost, även om den kanske är den bästa kosten (vilket jag inte vet något om). För mig som har bulimi i perioder fungerar det inte eftersom fett triggar igång det för mig. Så för mig fungerar det med kolhydrater + protein, medan det för andra kanske inte gör det.

Tyvärr är det inte så svart och vitt att en sorts kost fungerar för alla. Rent fysiologiskt så är det säkert att det fungerar för alla i grunden, men sedan kommer andra saker in, såsom psyket och olika mediciner.
För det har faktiskt varit så för mig, att jag har ätit i princip samma kost hela mitt liv utan att förändra vikten nämvärt, men så fort jag började med en typ av medicinering steg vikten. Jag skyller inte på något annan än mig själv för min övervikt, för det är ju trots allt jag som borde ändrat min kost, men jag ser en förklaring till det.

Men ät gärna enligt LCHF om det fungerar för dig, men jag tror att det är viktigt att du också inser att det inte fungerar för alla. Jag vet hur det är när man blivit frälst över en "ny" sak och är övertygad om att det är det enda rätta och vill frälsa alla andra, men kom över det och tänk ett steg längre. Utanför dina nuvarande ramar.

Blablabla.. Flummat klart nu. :)

Jag är ganska glad över att ha tvättbräda och vara rörlig och kunna gå hur långt som helst och aldrig känna mig hungrig. Jag försöker inte omvända någon; jag konstaterar bara lugnt att en del vill vara smällfeta och därför går upp i vikt, men skäms för det emellanåt och panikartat försöker gå ner i vikt, vilket oftast lyckas med svält, tills man tröttnar och anpassar sig till en ny och ännu högre trivselvikt.

Livet handlar helt enkelt inte om att gå ner i vikt, och jag har ingen önskan om att gå ner i vikt. Jag försöker inte heller omvända någon som tycker att det är kul att "banta" med piller och preparat. Jag ler bara smått roat åt det. Men det finns vissa i grunden klara skäl till att man inte kan hålla sin vikt, och om man har en uppåtgående spiral, så går den att bryta. Om man analyserar skälen till att man blir fet, så är det mycket lättare att slippa bli fet när man vet hur det går till.

Men om man ständigt vill "minska i vikt", vilket några av mina feta bekanta har gjort i många år, decennier, då kan man ju blunda för fakta och fortsätta vara "kraftig".

Fast att vara "glad, rörlig och inte hungrig" behöver inte handla om LCHF. Det finns annan kost också, vare sig du tror det eller inte.

Det handlar heller inte bara om kost att gå ned i vikt och hålla vikten, även motion är viktigt. Inte bara för vikten, utan mycket för att må bra också.

Skälen till att gå upp i vikt är oändliga, oftast handlar det heller inte om kost, utan underliggande psykiska orsaker. Kommer man underfund med dom, då är det betydligt lättare att hitta en bra livsstil.
Att se LCHF som de upplystas väg blir fel, jag skulle snarare se KBT som den rätta vägen att gå.

Jag tror inte någon vill vara smällfet och gå upp i vikt och ständigt banta. Det fungerar inte så, utan det finns allt som oftast underliggande problem som gör att det blir så.

Din människosyn är inte den trevligaste, lite förståelse och ödmjukhet hade inte varit helt fel att blanda in. Det kan man komma långt med.

Detta vill jag att ni läser.

Respekt går åt båda hållen.

Till ämnet:
Inkanyezi: Det är jätteskoj att det går bra för dig. Men du måste förstå att denna diet inte är för alla.
Det finns tydliga studier som visar att ingen diet är bättre än någon annan. I slutändan hade alla tappat ungefär lika mycket.
Själv blev jag sjuk av LCHF.. Så dåligt har jag nog aldrig mått! Inte heller gick jag ner i vikt. Sen hittade jag min väg. Sen jag har gått med i Viktväktarna går jag stadigt ner i vikt och mår så bra! Men bara för att det funkar för mig, betyder inte det att det funkar för andra. Det gäller att hitta den vägen som passar en själv bäst. Vare sig det är VV, kurer, LCHF, atkins etc.

Har förövrigt en vän som gått ner ca 15kg med pulverdiet. Hon har inte gått upp de kilona än heller. :) Hade jag testat det så hade jag först och främst gett upp direkt, dels gått upp det jag gått ner. Vi är alla så olika. Hon hittade sin väg, och jag min.

Ännu en som hyllar LCHF. Nej denna kost är inte för alla precis som med VV, tallriksmodellen och xztravagnsa. Det enda skillnaden mellan dessa dieter är att dom som äter LCHF och tycker att den är bra försöker med näbbar och klor övertala om att den dieten är bra. Dom här på sajten som tex äter enligt VV skriver inte om den dieten och höjer den till skyarna utan berättar mera vad dom gjort och hur mycket dom gått ner utan att närmare gå in på vad det handlar om. Så länge inte någon frågar alltså.

Jag har testat LCHF och jag har sdan jag var barnsben ratat fett och som på senare tid haft /har tvångstankar kring fett för så fort jag äter något med fett i så känner jag i både händer och ansikte hur fettigt det blev.

Däremot tror jag LCHF är bra för dom diabetiker som vill sänka sitt eget insulin och förbättra sitt liv.

Nej, jag "hyllar" inte LCHF, det är en missuppfattning. Däremot är jag medveten om att det finns en metabol mekanism bakom inlagring av fett, och att den stöds av att man har hög och ständig insulinutsöndring. Det är inte heller någon hemlighet att för den som är diabetiker, sockersjuk hette det förr, fungerar inte den egna produktionen av hormonet, utan man tillför det, och det får då samma resultat. Man lagrar fett. Ständig insulintillförsel hindrar att fettet förbränns, och då ökar man i vikt när mer och mer fett ansamlas. Men det är långt ifrån det enda problemet med att äta fel saker.

Jag föröker inte med näbbar och klor övertala någon, och jag höjer inte "dieten" till skyarna. Jag har bara på ett enkelt sätt redogjort för en metabol funktion, som lagrar fett, förutom att den ser till att ta hand om kolhydraterna vi äter. Men om man tror att det är en "diet" för att gå ner i vikt, och att "gå ner i vikt" är ett mål i livet, då kanske man inte är mottaglig för information om hur man går upp i vikt? Du får så klart själv bestämma om du ska äta hälsosamt eller inte, det är din kropp och ditt beslut.

Visst behöver vi äta fett för att gå ner men man behöver inte överdriva och äta hur mycket som helst varje dag. Lagom mängd så att man kan förbruka det man stoppat i sig. För mycket fett borde vara lika vanskligt som kolhydrater om det blir för mycket.

#9 Diet eller livsstil. Beror på hur man vill se det. Mitt nya liv med Viktväktarna är min nya livstil. Jag planerar inte att gå ifrån det sättet att äta, när jag gått ner klart i vikt. För då kommer jag gå upp igen, så enkelt är det.
För sättet jag åt på innan, var inte bra. Jag gick stadigt upp i vikt. Nu går jag istället stadigt ner i vikt. Och jag mår psykiskt och fysiskt bra.

Främst behöver vi äta fett för att det är essentiellt (livsnödvändigt) för kroppen. Utan fettet så kan vi inte lösa upp och använda vissa av de vitaminer (A,D, E och K) som kroppen behöver. Tyvärr så har den fetträdsla som finns gjort att man (främst kvinnor) skär ner på fettet så pass mycket att man inte kan tillgodogöra sig alla näringsämnen man behöver få i sig.

Jag tycker för övrigt att livsmedelsverket är skit. Man kan inte lita ett ord på vad de säger då majoriteten av deras läkare redan är uppköpta av olika bolag för att de ska tycka precis som bolagen vill.

Viktigaste är att man mår bra av den dieten man följer, inte vilken diet man följer. Men, anatar att detta munhuggande om vilken diet som är "bäst" kommer pågå ett bra tag till *suck*

#12 Ja visst är det så! Att fett behövs. :) Därför är jag inte SÅ fettskrämd. egentligen har jag nog mest dragit ner på kakor, godis och läsk. Den stora boven i det hela.
För mig handlar egentligen inte VV om vad jag äter, utan hur mycket jag äter. För utan kollen på points så far jag iväg och överäter.. tragiskt men sant.

Hu ja.. tyvärr är det nog så överallt. Kan vi egentligen lita på nån information i dagsläget, från läkare etc? Eller är de alla uppköpta? De som går ut i tidningar/bloggar, ja, troligtvis.
Det allra bästa är nog att testa sig fram och välja den vägen som passar en bäst. :)

Jag är väl inte "fettskrämd" men jag har aldrig gillat smaken på fett. Har haft problem med det enda sen jag var liten. Det var ingen som talade om för mig då att fett är fel. Är visserligen uppvuxen i slutet av 70-talet och 80-talet då det förekom dessa skrämselpropaganda.

Min mamma var "snäll" med maten och mycket socker som gjort mig beroende.

Nä det går inte att lita på någon om vilket som är det bästa maten eftersom det inte finns långtida studier. Kanske om 10-20 år så har forskarna bättre resultat på hur maten faktiskt fungerar i våra kroppar.

#14 På vilket sätt syftade jag på att just DU var fettskrämd? Jag syftade på folk generellt och inte på någon individ!

Vi ser redan nu livsmedelsverkets råd påverkat våra kroppar. Fler och fler människor blir sjukare, och det kryper allt längre ner i åldrarna. Jag jobbar med hjärtsjuka och det är skrämmande att se hur unga människor det är som kommer in med bröstsmärtor. (Nej det är inte bara de födda på 20-30-talet som får hjärtinfark, utan även de födda på 60 & 70-talet!) Stress är inte bara grundorsaken till det! Övervikten ökar, medicinering ökar, depression ökar… Eller är jag den enda som har uppmärksammat detta?

Lyssna på din egen kropp. Vilket inte är så lätt i alla lägen. Men nog känner man när man blir stressad och skillnaden när man blir lugn. Efter 2,5 år  känner jag mig i alla fall mycket lugnare av att ta en rejäl klick smör på frukostägget.  Det har tagit mig så lång tid att acceptera en fetthaltig vardag!!! Men jag har ju varit med sedan fettskräckens början. Lydig medborgare som man är.

Tänker på min gamla moster (salig är hon nu!) som under alla julmiddagar satt och spanade in fettet som resten av sällskapet lämnade kvar på sina tallrikar och sade att 'det tar jag'. Hon var den som var smalast och snyggast av fastrar och mostrar och det efter två graviditeter.

#6 Jag har försökt förstå vad det skulle kunna finnas för motsättning mellan KBT och att skära ner på kolhydraterna, men jag ser ingen. Det går vad jag förstår alldeles utmärkt att minska kolhydratintaget med hjälp av KBT, lika väl som man skulle kunna använda KBT i rakt motsatt syfte för att få sumokropp.

#15 Jag vet att du du menade allmänt men jag svarade på frågan som indivif. Jag kan ju inte svara för alla.

Inte för att det har med fett att göra men tänk om man kunde hitta en idealdiet. Te x för mig så skulle det vara perfekt med ett piller att äta morgon, middag & kväll. Ett sånt piller som gjorde att man blev mätt, fick alla vitaminer/mineraler man behövde och slapp sötsug osv.  Jag älskar att laga mat men är inte jätteförtjust i att äta. Äter gör jag mest för att jag måste. Konstigt men sant.

Ja ett sådant piller skulle jag också vilja ha.

Ingen mat är tillräckligt gott numera. Trist men sant.

JAG hyllar LCHF eftersom det är den ENDA dieten som hjälpt. Jag har provat alla som finns under hela mitt 67-åriga liv!

Numera äter jag mera GI men äter aldrig vita kolhydrater (potatis, ris, pasta, bröd) eller socker. Bara det hjälper mycket. Mer fett i maten gör oss friskare. Har man problem med gallan, kan man inte äta fett tyvärr.

Myndigheterna har helt fel när de rekommenderar mindre fett. Särsklt barn och äldre behöver mera fett. De borde istället fokusera på att informera om att inte folk ska äta skräpmat eller processad mat, så skulle folkhälsan förbättras. Margarin är processad, liksom chips, pommes frites, och det mesta som finns färdigt, inkl godis.

Jag äter bara mat lagad från grunden av råvaror, här kommer inga processade översaltade maträtter in. Inte så länge jag kan bestämma iaf. Helmjölk, smör, grädde, hemlagad glass av grädde och bär, nötter, kött, fisk, grönt och lite frukt. Grönsaker från landet är en njutning och helt giftfritt dessutom. Aldrig godis, utom mörk choklad utan fyllning när chokladsuget sätter in. Läsk eller öl har inte funnits i mitt hem sedan många år.

LCHF passar inte mig eftersom jag är typen som avskyr grädde, majonnäs, creme fraiche, bacon, feta korvar, fett fläsk, smör, osv. Jag mår illa av sådant och får magproblem och problem med hyn. Tårta äter jag inte, inte heller smörgåstårta.

Dessutom kan jag inte vara utan kolhydrater, då slutar hjärnan att fungera på mig. Jag blir okoncentrerad och kan inte tänka.

Jag kan utan vidare äta en stor fruktsallad och bli tvärmätt på det UTAN att få sockersug. Jag har inte problem med att bryta ner kolhydrater eller socker. Jag äter godis ibland. Och jag har utmärkta värden.

Min metabolism fungerar bäst om jag äter lite fett, av typen raps- eller solrosolja, nötter, avocado eller frön, äter vit eller fet fisk, magert kött, helst vitt kött, och äter pasta, potatis eller ris kombinerat med mycket grönsaker och frukt. Jag väljer oftast fullkornsbröd men det är för att bli mätt och för att magen ska fungera - jag har inga problem med vitt bröd.

Med det här vill jag bara säga att det FINNS människor som klarar av att bryta ner kolhydrater och som VILL ha kolhydrater, liksom det finns personer som har åtskilligt svårare för det.

Jag blev säker på vilken "typ" jag var när jag gjorde ett test på tidningen Må Bra's hemsida. http://mabra.com

Jag tycker heller inte man kan säga svepande och generellt "Mera fett gör oss friskare", det är inte en sanning som gäller för ALLA individer. T ex jag blir sjukare av mer fett dessvärre.

#21 Du skriver att man inte kan äta fett om man har "problem med gallan".

Det är en helt felaktig uppfattning, som kan göra stor skada. Fett är essentiellt, vare sig man har "problem med gallan" eller inte. Kort sagt, utan fett dör man.

Däremot finns det åtminstone ett problem med gallan som kan ställa till det, och det är om man har stenar och grus i gallblåsan. Den mest drastiska åtgärden för att fixa det är att ta bort hela gallblåsan, men hur det än hänger ihop med gallproblemen, så måste vi faktiskt få i oss fett, för att tillgodogöra oss livsviktiga mikronutrienter, vitaminer som bara löser sig i fett.

Självklart kan man komponera sin måltid så att problemen med gallstenar inte blir så stora. Det kan hjälpa med mindre portioner oftare, men man är inte hjälpt av att ta bort viktiga näringsämnen ur kosten.

Och där kanske det finns orsak att förtydliga en inte alls obetydlig sak när det gäller LCHF. Det som man drar ner på när man äter enligt LCHF är bara en energikälla som inte är essentiell, en energikälla som inte innehåller några livsviktiga komponenter. Man äter inte omåttligt med fett, man äter ungefär lika mycket fett som andra, men man väljer hellre bättre kvalité med mer näringsrikt fett. Det är fel att tro att alla som äter LCHF sätter i sig mängder med fett till varje måltid. Det finns säkert de som gör det, men i grunden handlar det bara om att ersätta energin som vi får i oss via kolhydrater med samma energimängd i fett, vilket är en ganska liten mängd.

För den som behöver minska i vikt kan den energin i stället tas ur lagrat fett som finns i kroppen, så man behöver då inte ersätta potatisen med smör; det kan räcka att bara ta bort potatis, bröd, ris, socker och sötade drycker, och att man i övrigt äter som vanligt. Så småningom, när man inte längre behöver gå ner i vikt kan man öka energiintaget, och för de flesta så sköter det sig själv via aptiten.

Till förfärande stor del beror motståndet mot LCHF på missuppfattningen att man ska häva i sig omåttligt med fett, men det handlar det inte om. Många som äter "vanlig husmanskost" får faktiskt i sig mer fett än många av dem som äter LCHF. Den stora skillnaden ligger i mängden kolhydrater.

Kruxet med såna där tester i tidningar och andra undersökningar av kost är väl att man sällan testar bara en makronutrient i taget. Kombinationen kolhydrater och fett är t ex ingen höjdare, speciellt inte viktmässigt.

Hjärnan behöver fett. Vissa vitaminer är fettlösliga. Det kommer vi inte ifrån. Så visst är fett nödvändigt.

Självklart är fett nödvändigt.

Och jag ser till att äta fett i tillräcklig mängd, fast av de typer som passar bäst för mig.

Dvs jag undviker smör, grädde, bacon, majonnäs och creme fraiche eftersom jag mår illa av dem.

Inkanyezi: Den som vill minska i vikt väljer lämpligen den metod som passar bäst för just dem, som individ. Eller hur?

Att minska ner eller utesluta kolhydraterna fungerar helt enkelt inte för alla.

Ingen annan som reflekterar över det här nya påståendet om att det är livsmedelsverket som skulle gör folk feta och sjuka? Undrar vad det är som dom rekommenderar som skulle göra folk så feta och sjuka?

Ingen av dom feta människor jag känner (inklusive mig själv när jag var fet) har någonsin ätit som livsmedelsverket förespråkar, utan det som gjorde dem och mig fet var en massa bullar, läsk chips, mycket fet mat, grädde, majonäs, godis, glass, choklad, öl, osv… Inget som livsmedelsverket rekommenderar. Men kanske är det här något som många inte vill känna sig vid, som många blundar för att dom äter. T.ex. säger min syster att hon ju äter så hälsosamt, ungefär så som livsmedelsverket rekommenderar, men ändå står det chips på bordet varje gång jag besöker henne. Eller som ett annat exempel kan jag ta en gammal god vän från mig som jag sällan träffar nu för tiden. Hon frågade mig en gång hur jag har gjort för att bli så smal och frisk och när jag berättade för henne om min förändrade kost, vad jag äter och dricker och vad jag inte äter och dricker mer, dvs allt jag uteslutit från min kost, fick jag som svar att hon ju heller inte äter och dricker så mycket sådant och ändå beställde hon sig en cola när vi träffades sist och alkohol (speciellt öl) dricker hon ganska mycket än.

Så är det verkligen livsmedelsverkets rekommendationer som gör folk feta eller kan det hända att det är det som jag ovan nämnde som gör dem feta?

I dag, som smal och med god hälsa är nog maten som jag äter mer lik livsmedelsverkets rekommendationer än det som jag åt förr och som gjorde mig fet och sjuk.

Jag äter grädde och majonnäs (och protein och grönsaker) och det gör mig smal och frisk!

Man blir fet när man äter för många kalorier i förhållande till de kalorier man gör av med. Detta oavsett vad kalorierna består av.

Även om jag äter s k Medelhavskost eller enligt livsmedelsverkets rekommendationer, kommer jag att bli fet om jag äter FÖR MYCKET MAT, och inte förbränner det genom rörelse, arbete, träning, etc.

Människan har funktionen att lagra överskottet just för att överleva i bistrare tider.

Men välfärden och det ökade välståndet har onödiggjort den här funktionen. Trots detta, har vi den kvar. Nu ställer den bara till det för oss.

#28 Det är helt rätt! Så det gäller att äta sånt som ger bäst och längst mättnad per kalori. För hur många orkar gå hungriga någon längre tid…

Självklart ska man inte gå hungrig om man vill minska i vikt. Och inte annars heller.

Men VAD man ska äta, det får allt vara efter vad som passar individen bäst. Vi har ju väldigt olika biokemisk uppbyggnad, metabolism och matsmältningsprocess.

# 26

Ha ha ha!

#30 Exakt så är det! Och det är väl det man kan bli lite trött på emellanåt i diskussioner där en del försöker övertyga andra (eller alla) om att EN enda sorts diet är den bästa för alla. Att alla människor i världen EGENTLIGEN fungerar exakt likadant och alla eventuella problem är övergående i takt med att man då blir frisk av denna magiska livsföring.

Vi ÄR olika och behöver olika sammansättning på kosten för att må bra.

Det enda man kan rekommendera alla är väl att ta bort allt som är onaturligt och sedan hitta sin egen sammansättning av kost!

#30,32 Skulle vi ha olika biokemisk uppbyggnad, metabolism och matsmältningsprocess? Då är vi i så fall sannolikt den enda djurarten som funkar så. Självklart finns det folk som har en sjuk metabolism, sockersjuka är kanske det tydligaste och mest kända exemplet, men att vi alla skulle vara olika i biokemiskt hänseende, det tror jag inte på. När våra livsprocesser fungerar optimalt är vi snarare väldigt lika.

#33 Å jo. Vissa människor har svårt att bryta ner fett, andra klarar sämre av att bryta ner kolhydrater. Det är ett faktum som inte går att prata bort. Asiaterna kan ju inte bryta ner alkohol, inte heller tål de mjölk. Grönländarna lever nästan enbart på kött och späck, vissa indianska stammar bara på frukt.

Därmed kan det inte finnas ETT enda sätt att äta på, som passar alla.

Tänk att detta med maten måste gå över till ett slags fascism och pekpinnebeteende så många gånger.

Vuxna människor får äta vad 17 de vill, huvudsaken är att de mår bra av det. Mår människa A bra av LCHF, fine by me. Vill människa B äta enligt GI, gör då det. Vill människa C, dvs. jag, äta enligt Viktväktarnas koncept därför att jag finner att jag mår bäst av det, låt mig då göra det i fred.

Jag lämnar debatten nu, har sagt det jag vill och har inget mer att tillföra.

Asiaterna? Det börjar likna någon slags rasism.

#34 Håller helt med dig Bergspuman och trött av den här gamla malande skivan om allas exakt likadana metabolism (som ju är både okunnigt och ignorant!) som malt nu i över 3 år lämnar även jag denna tråd!

Känner mig lite tvungen att svara på #33:

"#30,32 Skulle vi ha olika biokemisk uppbyggnad, metabolism och matsmältningsprocess? Då är vi i så fall sannolikt den enda djurarten som funkar så."

Hur förklarar du att vissa hästar har ett högt proteinbehov medans andra har ett lågt - även om de väger exakt lika mycket och tränas lika hårt? Jo de har olika metabolism! Samma sak med hundar, katter mm. Så det är ett falskt påstående från din sida att vi skulle vara den enda djurarten som fungerar så.

Men det du skriver, Chestnut, motsäger ju inte #33 som jag ser det? Man kan ju ha behov av olika mängder av protein pga olika muskelmassa, med mera. Observera också att #33 pratar om helt friska individer.

Nog är vi människor rätt lika i våra basala behov, det är jag rätt övertygad om. Sen kan vi ha olika allergier och sjukdomar som gör att vissa är tvungna att äta på ett visst sätt. Många friska människor klarar att äta t ex kolhydrater men det är inte samma sak som att vi behöver dem.

Nu är jag ingen djurexpert men jag har både hört om och läst om hundar och katter som får diabetes pga den kost de får äta. Vad tyder det på om inte att det är något fel på sammansättningen av deras kost.