Man förklarar läget för dom och berättar att man är fullständigt medveten om att man inte kommer att bli frisk ifrån allt bara för att man blir smal. Dom kommer att vilja vara helt säker på att du skulle klara det psykiskt och att det inte ligger några ätstörningar i botten som kommmer att sabotera för dig.

Sen ska du vara helt på det klara vilka risker som finns… inte bara när du opererar dig utan efteråt. Alla sådana saker måste man veta innan man lägger sig under kniven.

Jag blev normal igen för nalta mer än tre veckor sedan. Imorgon har jag haft läckage genom ett hål i magen i tre veckor och ballonger till ben i 2.

Och mina biverkningar är inte ens så illa… tarmvred är en sak som ingen bör drabbas av men är tydligen rätt vanligt..

Jag har läst på om alla biverkningar och jag vet att det finns en risk för att dö även om den är liten. Men risken för att utveckla andra sjukdomar och tom att dö förtidigt är också stor i mitt falld utan operation. Frågan är om jag vill ta risken nu eller skjuta på den och jag tar hellre risken nu för att kunna leva ett liv med högre livskvalitét.

Idag orkar jag ingenting. Jag blir helt slut om jag leker 5 minuter med illrarna eller städar. Böja sig ner är jobbigt och att skaffa barn vågar jag inte. Min mamma fick sin diabetes när hon blev gravid med min yngre bror.

Nackdelen för mig är att jag faktiskt inte har några fetmarelaterade sjukdomar än. Blodtrycket är perfekt, blodsockret och kolestrolet också. Jag har dock bukfettma och mitt midjemått är 91 cm.

Till att börja med så måste du ha ett BMI på 35 eller mer för att få operationen genom landstinget. Privat så kan du göra den med BMI på 30.

Här är ett bra forum för GBP funderingar http://www.regndroppar.com/forum

Mvh Ann