Hejsan! Jag förstår precis hur du känner dig!, jag har varit överviktig hela mitt liv!

Men sen förra året bestämde jag mig för att gör något åt det, dels för att jag inte tyckte om mig själv å hur jag såg ut, men framför allt för att jag hade ont i mina leder.

Så den 1/11-10 gjorde jag min gastric bypass, hade stått ett år i kö och varit på flera undersökningar. Men jag ångrar mig inte ett dugg, har mått jättebra hela tiden, och har i dagsläget gått ner 10kg innan op under ett flyt och 17kg efter op.

Så känner du att det verkligen är en sista utväg för dig så säger jag bara att kämpa på bara för att få en op, e det bästa jag gjort helt klart!!

Jag skulle vilja göra en men jag väger för lite. Att bli tjockare bara för att få en GB känns ju krystat så att säga. Hoppas du får din operation.

Gjorde min GBP för 1 år och 8 mån sedan. Det bästa jag gjort.

Enkel väg ? Nej, du får jobba på med vad du äter kan jag lova. Men det är värt ALLT att gå ner 52 kg. Livet leker och jag mår toppen.

Kika in här och fp mer "kött" på benen, härlig sida för GBP opade och andra

Mvh Ann

www.regndroppar.com/forum

Enkel väg? Jag låg 5 veckor på Danderyds sjukhus p.g.a komplikationer men nu är allt ok.

#1 och #3; vad hade ni för bmi när ni opererade? jag har just nu 38-39 typ och har hört en del om att man ska ligga över 40. känns juh som #2 skrev dumt att gå upp i vikt bara för att få operationen. hur länge fick ni vänta på er operation? gick ni genom er vårdcentral för att sen komma vidare?

#4; oj, vad var det för komplikationer? känner du att det har varit värt det så här i efterhand?

Jag är kraftigt överviktig och har också funderat på operation av och till något år. Men riskerna skrämmer mig väldigt mycket. Som en sista utväg testar jag nu lågkolhydratkost innan jag ger upp och antingen dör av min övervikt eller på operationsbordet…

Den här artikeln gör ju inte beslutet lättare heller:

Komplikation vid Gastrisk Bypass

Jag får ångest bara av att tänka på operation just nu, och hoppas innerligt att jag ska lyckas detta sista försöket på egen hand.

Hoppas det löser sig för dig på bästa sätt, och att du får din operation.

Lycka till.

Här i Stockholm ska man ha ett BMI på 35. Kolla upp det tror det är så på de flesta ställerna nu. Men med BMI 39 ska det nog inte vara några problem att få godkänt för en operation.

Ångrar inte en sekund att jag opade mig. Känslan att dra på sig ett par jeans i st 38 är HÄRLIG. Njuter mer av mitt liv nu och känner mig som 30 fast jag är 57 år.

Lycka till

#6 Förstår dig, har samma oro. Men jag har kämpat med min vikt många år och har försökt i princip alls. Det fungerar ett tag men sen ramlar jag dit och går upp all igen plus några kilo till. Men hoppas verkligen att det funkar för dig att dra ner på kolhydrater, det är faktiskt det som har funkat bäst för mig men inte fullt ut för här är jag igen. =(

#7 Jag har faktiskt en telefontid imorrn så ska fråga lite då och höra hur jag ska gå tillväga för att komma dit utan att behöva gå genom vårdcentralen för där blir bara jag bortviftad. Det värsta är att jag har hört att det är väldigt lång väntetid, uppemot 2 år, men det får man väl ta.

Jaha det var det.. Har precis pratat med en sjuksköterska där och blev lika vänligt bemött som överallt. Suck jag blir så trött.

Men jo man kan juh skriva en egenremiss men det kändes som att hon tyckte att jag bara ville göra det för utseendets skull. Sen försökte hon övertyga mig om att det var en jättedålig operation som inte gav några garantier. Man kunde dö och om man inte gjorde det så var det vanligt att man gick upp all vikt efter två år.

Men sen tror jag det kom fram varför hon var så avigt inställd, hon sa att han har minsann också varit överviktig men klarade av att ta hand om det själv. Jo tack tack, nu känner jag mig juh inte som en sämre människa.. Fy fasen.

Det är så lustigt hur olika människor är. När jag var hos en läkare (inte ordinarie) så nästan försökte hon övertala mig till operation. Nu ville jag inte dock.

Helt otroligt! Jag förstår att de kanske vill att man ska försöka på annat sätt, men det finns ju olika sätt att säga det på. Och det är ju bra om de lyssnar innan de pratar också, så att de vet allt om patienten. Blir så trött på alla de där självgoda personerna som man titt som tätt stöter på i sjukvården.

Jag hoppas allt löser sig för dig och att du får träffa på toppenpersonal i fortsättningen!

Jeanette det är INTE sjuksköterska som skall avgöra om du behöver en operation eller ej. ALDRIG någonsin är det sköterskan som avgör det. Du ska gå till din husläkare som inte kan vägra dig en remiss till ditt opererande sjukhus. Där avgör kirurgen om du är en kandidat för operationen eller inte. 

När du ringer och beställer tid så behöver du INTE uppge varför du söker en läkartid. Bara att svara att det vill du prata med din läkare om och ingen annan, så gjorde jag.

Blir så förbannad att det går till på detta sätt.

Ge INTE upp, ring och beställ en tid hos husläkaren och se till att få en remiss skickad.

Annars går du in på www.regndroppar.com/forum så kan du få hjälp där inne hur man skriver en egenremiss, så på dom bara :)

Förstår absolut att man tänker operation när man har provat allt utan resultat! Jag har själv tänkt tanken! Och för att komma till rätta med allvarliga följdsjukdomar pga fetma så kanske det är en ok utväg. Men man måste vara medveten om att det för vissa kan vara ett snett förhållande till mat/godis som har orsakat övervikten och då hjälper ingen operation i världen! Visst går man säkert ner mycket i början men det finns också många rapporter om att vikten kommer smygande tillbaka efter några år! Beteendet måste också tas omhand! Sockerberoende till exempel, som är ett kemiskt beroende, ska tas på största allvar och det går inte att operera bort!

Observera att jag inte är ute efter att klanka ner på de som redan har genomfört operationen, för tro mig, jag förstår desperationen! Men jag är orolig. Vad vet man egentligen om långtidseffekter? Näringsbrist över lång tid? Hur funkar det på äldre dar? Operationen är väl irreversibel om jag inte har fel.

#5 Komplikationerna var troligtvis läckage…det blev 2 omoperationer varav den sista med öppet snitt..hade 3 olika dränage på kroppen…Cvk i halsen…fick 3 blodpåsar och antibiotika hela tiden  men nu är det bra och jag tror att jag tycker det var värt det:))

Hej. är nyopererad med GBP (20 jan) så min fråga är om det är normalt att så här 6 dagar efter vara lös i magen. Tips på vad man kan äta för att det skall bli bättre, Flyter fritt i 2 dagar till sen få jag enligt planer börja med lite lättare mat. Har fortfarande en hungerkänsla sug i magen är detta normalt?

#13

"snett förhållande till mat/godis som har orsakat övervikten och då hjälper ingen operation i världen!"

Att göra en GBP är inte bara en operation. Det är ett sätt att TVINGAS ändra sin inställning till mat och därmed också sitt ätbeteende. Är man t.ex. sockerberoende (även om det är kemiskt) så kan man helt enkelt inte smälla i sig socker på samma sätt. Operationen gör ju så man "dumpar".

Enkelt förklarat så opererar man sig till ett nytt förhållningssätt till föda.

Sagt från en som INTE är opererad… Så ni som har gjort er GBP, rätta mig om jag har fel.

#16 För vissa kan det nog funka. Ett tag. Och om man har ett "milt" beroende/stört beteende så kanske det kan räcka. Men nej, operationen i sig förändrar inte ett beroende. Det sitter i hjärnan. Beteendet/beroendet kan ta sig andra uttryck. Det finns GBP-opererade som faktiskt blir alkoholister - ett beroende byts ut mot ett annat? Länk till artikel om det.

#17

Vare sig du eller jag är opererade. Så ingen utav oss kan säkert veta. Men jag hävdar fortfarande att oavsett hur beroende du än är så gör en GBP att du inte KAN stoppa i dig vad som helst i vilka mängder som helst. Inte ens alkohol går att stoppa i sig på samma sätt som tidigare.

Även om du har ett beroende (vilket ALLA har på ett eller annat sätt) och du byter ut det till ett annat beroende, så är det inte ett byte till osunt matberoende. Så just argumentet att man INTE kan operera bort sned inställning till viss osund föda, stämmer alltså inte.

Oavsett hur inkörd din hjärna är på att ha sned inställning till mat, så förändras inställningen efter GBP. Sen kan det finnas andra orsaker till att man inte väljer göra GBP. Jag behöver bara se till mig själv. Jag har mina skäl att tacka nej till op.

En metaform…. Tänk dig att du tidigare haft inställningen till att absolut inte vilja umgås med just 'den personen'. Varje möte med personen i fråga ger dig rysningar, kallsvettningar, illamående. Du reagerar starkt psykiskt (alltså i hjärnan) och detta får din kropp att reagera fysiskt. Nu visar det sig att du hamnat i en situation då du inte kan undvika personen i fråga. Märkligt nog så får du en 1000-lapp varje gång du träder in i samma rum som den oönskade personen är i. Återigen hamnar du i en oundviklig situation där du måste vistas i samma rum, återigen får du en 1000-lapp. Du börjar så småningom se ett mönster i det här. Du testar att kliva över tröskeln en gång till. Jo då, ytterligare en 1000-lapp. Nu har du upptäckt att just den oönskade personen är en tillgång för dig då du ständigt 'belönas' för att finnas i personens närhet. Och vid närmare eftertanke så är just den där personen som tidigare gett dig rysningar, kallsvettningar, illamående… nu en person som ger dig ett leende och rikedom i plånboken. Du mår inte längre dåligt fysiskt av att vistas i närheten och du mår inte längre lika dåligt psykiskt.

Preciiiiis så funkar en GBP. När du äter rätt efter op så 'belönas' du genom att må bra. 'Valet' att stoppa i sig sådant som rent fysiskt inte går att stoppa i sig efter GBP blir inget val längre. Det blir något gammalt förgånget som blir ointressant. Såå joooo, det går operera till sig ett nytt förhållningssätt.

Återigen upplyser jag om att jag själv inte gjort GBP, så ni som har gjort GBP är välkomna att rätta mig om jag har fel.

Glömde kommentera artikeln som du länkade till.

Än så länge är det teorier som dom har. Anledningen till 'alkoholismen' behöver inte vara att GBP-patienter dricker mer/oftare än innan. En som gjort GBP tar fortare upp alkoholen och blir därmed snabbare påverkad. Men de personer som jag känner, har blivit upplysta av den effekten, och dom har därmed också varit mer försiktiga med alkohol. Finns även dom som valt att HELT avstå från alkohol då dom upptäckt att de inte hittar en lagom mängd.

Jag tror inte heller att de patienter som före GBP aldrig brukade dricka alkohol, nu plötsligt börjar dricka pga att dom gjort en GBP. Så den som redan innan hade ett osunt förhållningssätt till alkohol kan även ha det efter GBP. Men oftast intar även dom mindre mängd än tidigare, efter att dom gjort GBP.

Vet man med sig att man har alkoholproblem så bör man självklart medge det för läkaren när dom frågar (för det gör dom). Då blir man faktiskt nekad GBP. Och det kan jag säga utifrån egen erfarenhet, då jag vet att patienter faktiskt först har fått ta hand om sitt alkoholproblem innan dom blivit erbjudna operationen.

Men, men….. med lögner kan man ju komma långt. Dock straffar det sig i längden.

Vi får välkonstatera att vi har olika uppfattningar. Man kan skaffa sig uppfattningar utifrån undersökningar, rapporter och andras erfarenheter utan att själv genomgå det.

Vad menar du med att "alla" har ett beroende? Vet du hur man diagnosticerar ett beroende?

Nej jag är inte opererad men jag känner de som är det. En har gått upp hela sin tappade vikt plus en del till. En annan är på god väg till att bli alkoholist, och har fortfarande ett stört ätbeteende. Hon har dessutom börjat gå upp i vikt igen. En tredje har lyckats behålla sin vikt.

Det jag vill säga är att det är inte självklart att det funkar för alla! I kombination med att man är medveten om att man har ett beroende/stört beteende och får hjälp att ta tag i det så kanske det ger bäst resultat. Och själva operationen kanske kan vara en spark i rätt riktning.  För vissa. Men själva ingreppet (liksom alla ingrepp) innebär ju risker.

#19 Ja men det kan också bero på att ett beroende byts ut mot ett annat. Fråga en beroendespecialist som t ex Bitten Jonsson så kan hon förklara sambanden och vad som sker i hjärnan. Hon har länge hävdat att sambanden finns.

Alla vill/kan inte erkänna ett beroende. Själva erkännandet av beroendet för sig själv är första steget mot läkning. Att sen erkänna för andra, det är nästa steg, och då har man nog redan kommit långt… Så starka kan beroenden vara. Att säga att "man bör medge" och att "lögner straffar sig" är enkelt och stämmer i och för sig men det är att förenkla verkligheten…

Hm…. Jag ser att du och jag har olika erfarenheter utefter våra bekanta. Hittills vet jag endast en som gått upp i vikt igen efter operationen. Det visade sig dock att något 'lossnat?' efter flera år. Och hon blev opererad på nytt.

En rolig och intressant erfarenhet är att sveriges yngsta GBP-patient är min sons vän. Och jag kan säga dig att han hade inte varit i livet idag om han inte gjort sin GBP. Visst har det funnits komplikationer, men som han själv säger så var det värt det.

Jag håller absolut med dig i att en GBP inte är det bästa alternativet för alla. Se på mig t.ex

Jag vet att man diagnostiserar beroende på olika sätt beroende på vilket ämne/sjukdom/diagnos/etc. man diskuterar. Det finns inget konkret sätt att över en å samma kam diagnostisera alla typer av beroenden. MITT sätt att hävda att alla har någon typ av beroende är på ett enkelt sätt förklarat… att alla har vi våra egenheter som vi dras med och som inte alltid är det bästa. Men att vi störs mindre av vissa 'beroenden' än andra. Ordet beroende kan också ersättas med uttrycket 'fix idé' eller ticks. Då en 'fix idé' inger ett lugn och därmed ger någon form av belöning så kan en 'fix idé' vara ett beroende.

För övrigt så vill jag säga att du gör heeelt rätt som väljer andra alternativ än GBP, så länge det funkar för dig. Och visst kan både du, jag och även andra GBP-patienter önska att man slapp göra ett operativt ingrepp för att uppnå en vikt som främjar hälsan. Men jag är otroligt glad över utvecklingen som gjorts inom GBP då det har räddat livet på många. För även om man rent fysiskt lever genom att man andas, så är kanske inte livet som kraftigt överviktig och dess följdsjukdomar ett liv som man vill vara fången i resten av ens tid på jorden.

Lycka till med DIN väg till bättre hälsa!

Alla sätt är bra…. utom dom dåliga  

#21

Ps… Just Bitten Jonsson är den som fått mig att inse vad ett beroende kan vara

#22 Då har din sons vän tyvärr inte fått rätt hjälp av vården om det var tvunget att få den utvägen. Men gjort är gjort och det är ju bara att hålla tummarna att hans val funkar för honom i längden. För det finns inga undersökningar på långtidseffekterna av sådana operationer! Och det är det som är så skrämmande eftersom operationerna ju är irreversibla.

Jag pratar om det vedertagna sättet att definiera beroenden. Jag tycker att man ska hålla sig till vedertagna sätt och inte hitta på egna. Det finns gott om undersökningar som visar att beroende av t ex socker och alkohol triggar på samma sätt i hjärnan. Man kan ha riskbeteenden som inte är beroenden, men kan utvecklas till att bli det om man inte ser upp.

Jag hoppas bara att vården kan ta till sig nya rön inom beroendebehandling och kostbehandling så att vi kan slippa så många operationer där vi inte vet långtidseffekterna. Det är ju något som är fundamentalt fel i vårt samhälle om vi ska behöva stympa oss för att må normalt! Så ska det inte behöva vara menar jag.

#24

Då du inte är insatt i den unga GBP-patientens problematik så förlåter jag dig för ditt plumpna uttalande. Hade du haft hela historien så skulle det varit ren idioti utav dig att säga något sådant.

*avlägsnar mig från forumet INNAN jag säger mindre bra saker*

Plumpt uttalande? Det var inte meningen i så fall. Det var en generell åsikt. Jag menar att det är hemskt att behöva ta till operation om inte alla andra behandlingsmöjligheter är uttömda. Det är de sällan. Och jag har förstått att t ex Bittens behandlingsmetod och/eller LCHF i kombination med annan typ av stöd och hjälp inte verkar finnas i vårdapparaten. Trots goda resultat både anekdotiskt och i undersökningar. Det är det som jag anser behöver spridas. Men det tar tid och har stort motstånd.

Yezz-an; en gpb operation ändrar inte på ditt sätt att se på maten.. Dina tankar är samma efter op. OCh du kan börja äta igen, smått och sen töjer du magsäcken. Det tar inte lång tid. Att man dumpar hindrar inte en som inte lärt sig tänka rätt från att äta.

Därför vill dom att man lär sig äta rätt innan man opereras, att man lär sig rätt tankesätt. Och har man alkoholproblem opererar dom inte, inte dom som är seriösa, vilket man också kan läsa om.

GBP op efter 4 månader o 4 dagar…

Var till läkaren 14 juni 2010 och sa att jag bestämt mig för operation. Han frågade vilket sjukhus och vi kom fram till Ersta då mamma op där 2005. Han visste inte hur lång tid det skulle ta men troligtvis inte under sommaren eller hösten. Bara bra att inte op under sommaren med tanke på bakterier och solande m m.

Hittade en sida på nätet, vantetider.se där det stod 13 ve. När det gått så lång tid efter jag var till läkaren, alltså i mitten av september så ringde jag Ersta o frågade.

Fick till svar ca 6 månader till information o sedan ytterligare ca 3 månader till op. MEN jag kunde sätta upp mig på återbud om jag ville.

Den 8 okt ringde de och sa att de hade återbudstid för information den 12 okt. Tog den, gick på infon, träffade en sköterska o en kirurg.

Det var flera andra där som väntat mycket längre än mig. Alla utom 2 var listade på Huddinge men hade skickats till Ersta. En av dem hade väntat i drygt 2 år.

Sköterskorna sa inom 2 månader - kirurgen tyckte det lät väldigt optimistiskt. Fick med en labb-blankett för provtagning.

Tog proverna på morgonen, fastande den 14 okt. 2 timmar senare ringde de o sa att de hade en återbudstid för op på måndag 18 okt o frågade om jag ville ha den. Fick gå iväg till Apoteket o inhandla Soppor att äta fr o m tors 14 lunch t o m söndag kväll - 4 per dag.

När jag kom till Ersta på op-dagen fick jag veta att vi var 7 st som skulle göra samma op samma dag. De placerade oss i 3 rum så att "rumskompisarna" hade GBP gemensamt. Vi kunde alltså prata med varandra både före o efter op.

Kirurgen som skulle op mig kom in genom dörren efter ett par timmar eller så o döm om hans förvåning då jag låg där. Det var samma kirurg jag träffat mindre än en vecka tidigare. :-)

Allt gick bra och på onsdagen fick jag åka hem strax efter lunch.

Jobbet - vilket det är - ett HELTIDSJOBB började efter op. GBP är ENDAST ETT VERKTYG. Att ha koll på kl o äta 7 ggr per dag, inte äta för mycket, inte för fort eller fel sorts mat är inte lätt men jag tar en dag i sänder och hoppas på ett härligt resultat.

Kontakta mig gärna om du vill veta mer om hur det går/har gått.

Hälsn.

Elisabeth