Det kommer över mig
Har suttit och läst en rad trådar om ätstörningar och framför allt anorexia nervosa. Jag har inte haft det men jag på väg att tippa över till den sjuka delen permanent. Ja eller hur jag skall uttrycka det. Tankarna, ångesten, självskadebeteendet osv. Jag var livrädd för en liten brödbit att jag helt säkert trodde att jag skulle gå upp flera kilo om jag åt den.
Magen skrek på mat men jag vågade inte äta. jag började att frysa och humöret var dåligt, var irriterad jämt pga näringsbrist.
Öppnade käften tidigt och blev slussad till Dagkliniken och en dietist och kunde bryta dessa tankegånger relativt snabbt och sen dess har jag inte vågat banta pga rädlasn att falla tillbaka i samma tankemönster.
Men jag har nu kommit till en punkt att jag är villig att göra om detta för jag står verkligen inte ut att vara så här tjock som jag är. Bara för ett tag tills jag gått ner till min målvikt eller lite till.
Barnen tar kort på mig och min dubbelhaka är vidrig och jag vill vara som dom andra. Smala och fina. Börjar jag banta så blir det denna "metod" jag kommer att hamna på, helt säkert.
Ett rop på hjälp kanske?

Skulle inte du börja med LCHF? Tycker mig ha sett en tråd av dig på KiF
Jo jag skulle börja med kom i en svacka i måendet så den ligger på is. Tillfälligt.
Jag tror inte att ditt fokus ska vara på att gå ner i vikt ska utan att du får jobba på din relation till mat. Kanske prata med någon du litar på och försöka komma fram till varför du äter som du gör och vilka rädslor du får av olika maträtter. När du blivit av med denna "stress" så tror jag säkert att vikten kommer ramla av dig tids nog.
Det viktigaste är att du äter bra mat och inte ger dig i kast med extremdieter som inte lämpar sig för dig. Se till att få i dig vitaminer, mineraler, bra fetter, tillräckligt med protein och fyll upp med vad du nu gillar till en vettig kalorinivå (fett, kolhydrater etc..). Men gör bara detta i samråd med någon dietist eller KBT-inriktad person så du får stöd och hjälp som du upplever att du behöver.
Det är inte alltid man klarar av att lösa saker som dessa på egen hand (säger jag som aldrig ber någon om hjälp heller fast man skulle behöva det ibland..) Lycka till med vad du än väljer att göra! 

Jag har varit där och jag håller med #3, det är nog det säkraste sättet. För som du säkert redan hört flera ggr så vill man inte ner i ätstörningsträsket, det tar sån tid innan man funkar helt normalt igen och det är inget roligt liv, och man förlorar ofta mycket på vägen…
Lycka till på dig! :)
Ja det är sant. Jag behöver inte dessa extremdieter. Vill egentligen inte banta för risken är ju stor att jag är där igen men jag vet inte hur jag annars skall gå ner i vikt.