Att stympa kroppen tror jag själv inte på, speciellt inte om man har psykiska problem. Det kan lätt förvärras när du inte längre kan äta som förut och tvingas söka alternativa begär (t.ex. som hon med alkoholen..) så tänk två gånger innan du gör något.

Kan du inte få mer KBT/dietisthjälp istället? Eller kanske samla ihop en liten grupp som stödjer varandra i viktnedgången?

Har varit hos en dietist men där fick jag bara en kontakt varannan var tredje månad. Mina nedstämtheter kommer ju oftare än så så jag hinner att bryta. Ha ringen som peppar mig. Mannen är inte så villig utan ser bara det negativa med att banta, att det kostar för mycket pengar eftersom det skulle bli två måltider osv.

Nu vet du ju att jag tycker att du inte ska vare sig banta eller göra en operation när du mår som du gör. :)

En operation är ingen mirakelkur utan du måste må psykiskt bra och inte ha några problem med mat. (Trött och uttrycker mig nog lite klumpigt just nu. :) )
Men att inte ha ett sunt förhållande till mat när man gör en sådan operation är nästan dömd att misslyckas, iaf i det långa loppet. Det är inget som består, utan du kan äta upp dig igen.

Jag tror fortfarande att du måste få hjälp med ditt förhållande till mat först. Kanske lyckas du gå ner i vikt då, eller så fungerar en operation bättre då.
Prata med din läkare om saken. De har (ska ha) verktygen för att hjälpa dig. Jag tror inte att det är en dietist du ska prata med, utan snarare en psykolog. För jag tror du vet HUR du ska äta, men att få in det i praktiken, det är det svåra. :)

Jag hoppas du inte tar illa upp, jag känner igen mig så väl bara. För 10 år sen var jag jättenära att göra en operation, men fegade ut. Och ärligt talat så tror jag att det skulle ha förstört mitt liv då.. Det var inte vad jag behövde hjälp med.

Jo jag borde nog göra något åt mitt mående men det är inte så lätt då jag är bipolär, vet nte om jag sagt det förut.

Jo, tror du nämnt det. :)
Och jag förstår, det är inte lätt. Jag har min asperger att tampas med samtidigt, vilket också ställer till problem ibland.
Men det måste ju finnas folk som kan våra tillstånd, och som kan hjälpa till att få det att fungera?
Därför tyker jag du ska prata med din läkare. Ta med alla problem du har, alla "åkommor", och att du kämpar med vikt.
För även om du får stå i kö till operation så kommer det ta sin tid, då väntetiderna är långa, och tyvärr är det också så att du kommer vara tvungen att ha gått ner en del själv först för att visa att du kan, lärt dig äta rätt osv. Då operationen är ett hjälpmedel/verktyg, men den största delen måste du göra själv.

Hörde att man var tvungen att gå ner 5% innan operationen om jag väljer att utföra den i Åbo. Träffade på en mamma igår som just kommit hem från det sjukhuset.

Men om jag har vätska och det kommer mera så går jag upp i vikt oavsett vad jag gör. Eller hur? Borde verkligen kolla upp det.

Ser du inte själv hur du skriver?

"en hur skall jag lyckas gå ner ivikt med mina psykiska problem. Jag kan börja en diet/viktminskning med sen så kommer en dålig period och jag tappar all  fokus på viktminskningen och äter som vanligt igen."

Vad i hela friden får dig att tro att en operation kommer ändra på något?

TA tag i ditt mående istället för att försöka hitta genvägar.
Ingenting blir bättre om du inte tar tag i det.

Och anledningen till att kalla fakta lyfte fram problemen är ju för att DOM FINNS! Det är inte en lyxoperation som fixar allt. Mår du dåligt nu, mår du dåligt efter. Operationen ändrar inte din hjärna på någotvis. Det är magen som opereras. Och dina problem är psykiska av vad jag kan se! Ring VC och be om en tid, sedan kan läkaren där slussa dig vidare.

Angående operation och psykiskt mående, så MÅSTE man vara psykiskt stabil minst ETT ÅR FÖRE operationen. Jag är själv Bipolär och har blivit nekad operation (privat sjukhus) pga att jag har mina svackor där jag inte orkar bry mig om mitt ätande ovs.

Operation är ingen hokus pokus  som gör att man blir smal för all framtid, utan det är ett verktyg som man måste förvalta på ett bra sätt och det är viktigt att äta rätt, ofta och näringsrikt. Man får definitivt inget gratis om man tror det.

Nä så är det inte. Man får inte har varit inlagd på någon psykiatrisk enhet på minst ett år innan operation.

Du har helt rättMen har man någon psykisk diagnos t.ex Bipolär, så måste man ha haft ett stabilt mående och ha en fungerande medicinering minst ett år före op.

Jag gick på Lithium (helt i onödan men det tog över 10 år till innan dom kom på att jag var aspie och inte bipolär) strax innan min VGB operation.

Operationen gick bra men som men majoriteten så fick jag problem. Jag kunde inte äta vanlig mat utan att kräkas. Jag fick ju mina dippar i måendet och då kom jag på att godis gick bra att äta…

När jag september -09 tog bort bandet som hade ätit sig in i matstrupen så trodde jag att jag skulle få en bypass men 10 minuter innan op. så kom en av läkarna och sa att dom bara skulle ta bort bandet, att en bypass skulle bli för stort ingrepp, tvärtemot vad han hade sagt vid gastroskopin.

Jag fick en infektion. Jag lider fortfarande av komplikationerna. Jag har ett bråck stort som en DD-kupa just under tuttarna, rakt ovanför diafragman. Jag har ödem i benen och återkommande bensår och infektion.

Det är samma infektion som jag hade i magen,,, den är kvar.

Men jag var smal där ett tag efter VGB open. Jag mådde inte bättre, jag var deprimerad och kunde inte förklara vad som gjorde mig så otroligt ledsen… vilket gjorde att folk inte tog mig på allvar.

Idag är jag fetare än jag någonsin. Jag får ångest och panik över det med jämna mellanrum men jag ve att om jag hade fått en bypass så hade jag inte överlevt. Det finns enklare sätt att ta livet av sig än att så.

Ta hand om ditt mående. Mår du dåligt så gör det inte. Om du gör en sådan op. och krashar igen så kan ingen garantera att du överlever. Du måste vara kapabel till en närmast militärisk inställning till mat. Inte missat en enda gång. Aldrig överäta.

Om du intar den inställningen nu, aldrig missar ett mål, aldrig mer än 2 dl fokuserar på grönsaker, protein och lite fett samt motionerar, japp det måste man göra efter en bypass, så går du ner iallafall. Och du behöver inte riskera att bli jag.

Har inte riktigt bestämt mig även om jag kontaktat sjukvården och att det är i full gång. Var till en diabetes/enkrodi(?) och vi pratade om att få upp d-vitaminet rejält då jag har en stor brist i det och sen skulle jag få någon diabetesmedicin fast jag inte är diabetiker men den kunde göra att jag inte har en sån stor aptit.

Har inga livshotande besvär som skulle bli hjälpt utav en operation.