Det är inte lätt... att gå ner i vikt (fett)
Tänkte skriva ett (kort) inlägg till alla er som kämpar! Här kommer lite motivation och tankar som jag hoppas kan hjälpa till:
Mat är ju faktiskt bara mat, det är allt
Ibland har jag svårt att hålla igen truten! Jag menar inte att jag pratar för mycket … Jag menar, äta för mycket. Jag tror att vårt problem är att vi överglamoriserar mat, vi tillskriver mat för högt värde. Maten vi äter definierar helt plötsligt vår lycka och tillfredsställelse (det är bara att slå på tvn) Jag har lärt mig det den hårda vägen. Det är bättre att inse att mat bara är mat än att fortsätta att nojja och fixera över vad som ska ätas och vad som inte ska ätas. Alltså, allvarligt. Tårta eller inte tårta, äta eller inte äta. Helger utan helmys: Oh nej det går aldrig! - Tänk på det - Buffet utan att äta desserten- det måste man ju, man har ju betalt- Allvarligt, är inte det bara nonsens! Mat är ju faktiskt bara mat- ingenting annat! Jag säger inte att man inte någonsin ska äta tårta eller buffet där man äter desserten som huvudrätt. Vad jag vill säga är att man ska sluta nojja om det. Man kan strunta i desserten, man kan strunta i tårtan! Det är inte direkt som att tårta och överätning är en livsnödvändighet såsom vatten, eller att andas… utan ät mat och dessert ibland, det är allt. Det finns ingen anledning att vara neurotisk, eller fokuserad på mat.
![[mysvensk]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
De flesta har egentligen en väldigt osund relation till mat (samma med alkohol) det blir det viktiga i många situationer, maten. Varför är det så? Är det för att vi alla kan äta (och dricka) lika bra ungefär? Det är inget prestige över det, men man umgås ändå.
Och jag tror även det är rastlöshet, man måste ha något att göra så då äter man på något. Sticka medans du tittar på film istället eller gör något annat.
Jag älskar att laga mat. Dock skulle det räcka för mig att provsmaka så jag vet att det blev bra och sen ge bort det (inte slänga, känns onödigt)
#1 Jag tycker inte att det är osunt att man vid sammankomster samlas runt bordet och äter. Så har det varit i alla tider. Osunt blir det ju först när man inte äter rätt och med måtta, eller när man inte äter alls.
Mat är ju något vi behöver för att överleva, så jag tycker det är trevligt att det är en social sak.
Problemet är ju att maten har blivit det som är i centrum. Inte att umgås.
#3 Jag ser inte det som ett problem. Maten har som sagt sedan urminnes tider varit det man samlats runt. Det är inget nytt fenomen.
Och jag har i alla fall aldrig varit på middag där folk vräker i sig utan att umgås.
Så jag ser inte riktigt problemet som du verkar se.
Det jag menar är att vi gör maten så viktig och essentiell för det sociala när det enda som är viktigt är att vi får i oss lagom med näring.
#5 Som sagt, jag ser inte problemet 
Starta ny diskussion