Snart nått mitt mål!
Jag började i november förra året med min viktminskning, efter att jag fått nog. Förstår fortfarande inte hur det kunde gå så långt som det gjorde. Jag var FET! Jag led av fettma. Helt ofattbart att det "smög" sig på, och utan att någon kommenterade det heller. Nu hade jag ju bara mig själv att skylla, och efter jag såg nytagna foton på mig själv och vårdcentralen ville väga mig, så fick jag nog.
Jag drog bort nästan alla kolhydrater utom de jag fick från mejeriprodukter. Åt fett, men i normal mängd. Höll koll på kaloriintaget så det inte blev för mycket. Började dessutom träna motion i form av dans och spinning flera gånger i veckan, ibland upp till 3 pass på en dag. Men jag märkte fort att det blev för mycket, att hålla koll på maten när man tränade så mycket. Så jag lugnade ner mig och höll det till ett pass om dagen 4-6 gånger i veckan.
Vikten började gå ner ganska fort. nästan 10kg till jul, och där tog jag paus. Höll fortfarande koll på kalorierna, men var inte lika strikt och fuskade lite titt som tätt fram till februari. Hade tur och höll vikten.
Nu började jag träna igen och höll mig strikt till maten. Gick ner ca 10kg till till sommaren. Under sommaren fuskade jag, pausade träningen och bara njöt av sommaren, och hade åter igen tur att vikten höll sig! Men beror nog på att jag höll koll på kalorierna. Åt jag en burgare, blev det bara lite keso senare osv.
Nu har jag hållt igång ca 1,5 månader.
Har inte långt kvar till min målvikt om man jämför med var jag startade!
Och målet har börjat flytta på sig lite nu när jag börjar närma mig.
Gått ner 25 hittills(vågar inte säga exakt siffra eftersom jag fått för mig att det betyder otur
).
Och resan känns overklig!
Har jag lyckats med detta? Jag? Jag som aldrig haft någon självdisiplin!
Minns fortfarande hopplösheten jag kände när jag var som störst. Ville inte visa mig för någon, skämdes och mådde riktigt dåligt. Att göra en sådan här resa kändes HELT omöjligt. Jag var avundsjuk på de som hade lyckats.
Testade pulverdiet, klarade som längst 6 dagar och mådde skit under hela tiden. Det var ingenting för mig.
Kan jag kan du!
Grattis:)
Jag gjorde också som du, vägde 93 kilo när jag var som störst och jag mådde piss, sen valde jag att bli nogare med kaloriintaget och började röra mig mer.
Idag väger jag 77 kg, vill gå ner mr men det får ta den tiden det tar. lite svårare nu än när man var större, första 10 kilona gick lätt, resten har vart trögare.
Min blogg: SweGizmo.se
Tack :)
Och det stämmer bra, det går lite saktare nu, men det går i alla fall.
Ibland står man still, eller går upp lite, men det handlar om vätskebalansen i kroppen. Vet inte hur många gånger jag mått skit för att det verkat som vikten stått still ;) Dumt att väga sig varje dag som jag gör. En gång i veckan är att föredra, samt att mäta sig.
Tyvärr mätte jag mig inte från början, så jag har inte korrekta siffror på det. För mätning är väl egentligen allra bästa sättet.
Grattis! Vad skönt att det går så bra för dig! Jag har gått ner 30 nu så jag förstår den underbara känslan. Visst var det skönt när första insikten kom om att något gammalt favoritplagg plötsligt var för stort?
Jag väger mig också varje dag, gärna flera gånger, mest för att se skillnad på när jag ätit olika saker eller druckit olika saker. Mäter mig också regelbundet.
#3 Haha ja det är underbart!
Eller som ett plagg jag köpte när det var för litet som jag tänkte skulle vara min sporre. Sen när jag tog på mig den så var den FÖR STOR :P Han alltså inte ens använda det!
Grattis till dig också!!
Starta ny diskussion