Jag borjar val jag da :)

Heter Amanda och flyttade till Carlisle, UK 2007 for att plugga. Iom att jag flyttade hemifran och till ett annat land dar jag inte riktigt hittade nagot jag tyckte om i matvag sa blev raddningen take aways nar fantasin trot. Nu jobbar jag mig ner till min normalvikt igen med mer fantasi i koket och gym-besok :)

For ovrigt sa har jag tva illrar, Nisse och Lars, och en skottsk pojkvan som haller pa att spela in sitt album for tillfallet. Pluggar sista aret pa universitetet och laser foto. Haller pa att ge ut min forsta bok och har min andra utstallning i juni. Eventuellt fortsatter jag med en magister-examen nasta ar, men det beror pa om jag star ut med att stanna kvar har i tva ar till :P

Eftersom jag startat tråden så kan jag ju börja också. ;)

Mitt namn är Ylva-Li. Jag bor utanför Uppland, tillsammans med min sambo och våra 3 katter. 2 cornish rex och en devon rex. (den senaste på foder)
Jag är 26 år och har alltid varit rund och lätt överviktig.

På min fritid sitter jag mest här vid datorn. Är lite av en nörd och gillar att spela dataspel, mest world of warcraft. Men jag gillar även att pyssla. Jag gör scrappingkort och smycken. Gillar även att teckna. Dessvärre blir det inte så mycket sånt då jag har ont i händerna.

Jag har i grunden blont hår, men färgar det alltid rött. ;) Senaste nu med henna.
Favoritfärg är brun. (totalt onödig info! :D)

Jag fortsätter väl här!

Sara heter och är 26 år nu i dec. Bor med min fästman och 3 katter i Göteborg. Jobbar på en foto och makupstudio där jag verkligen inte alls passar in pga av min övervikt. Men glad är jag för det! :)

På min fritid tycker jag om att göra mycket kreativa saker. Målar och pysslar och bloggar även vårt stundande bröllop.

Så här inne är jag aktiv lite överallt som ni kanske förstår.

Jag heter Linnea och är 16 år. Jag bor i Stockholm och studerar första året på gymnasiet med inriktning naturvetenskap. Jag har inga inga större framtidsplaner eller idéer om vad jag vill bli, men kost och hälsa (träning, viktminskning) har jag alltid tyckt vart intressant, så jag funderar på något åt det hållet.

På min fritid gillar jag att träna, umgås med vänner, kolla på tv, vara med mina djur och rida. Jag har två egna kaniner (en hermlin rex och en belgisk jätte), min bror har en kanin (dvärgvädur) och min familj har en hund, en lagotto.

Ja, vad finns det mer att skriva? Jag älskar att skicka totalt onödiga sms, jag har i princip alltid urringade tröjor eftersom jag känner mig tjock annars och jag undviker färgerna grått och lila när jag shoppar. Jag har brunt hår och gröna ögon. Hehe :P

Heter Natascha och är 21 bor i sköna Göteborg.

Gilalr att träna men lagt de på hyllan,men ska komma igång igen nu.

Bor sj med min hund och 1 jag passar.

På fritiden så e de promenader, slapp vänner träffa nytt folk.

Är en glad frammåt tjej som säger de ja tycker å gör det som faller mig in att göra. e Aktiv på andra forum här med. Så mig ser man lite va stans..

Lite omk mig!

Ylva heter jag och jag bor på Åland. Jag har sedan jag flyttade hem till min man för 9 år sedan varit större och sedan blev jag aldrig av med min graviditetsövervikt efter första tjejen. +28 kg och jag gick kanske ner 11 av dom när hon föddes och efter det har jag fått två barn till men inte lika mycket viktuppgång.

Jag är gift med en sjöman så han är borta varannan vecka så det blir svårt att komma iväg och träna då han är borta. När han är hemma så jobbar jag. Vi har ingen släkt eller vänner här som kan passa ungarna och vi har det lite dåligt ställt för tillfället.

Jag har sedan några dagar sen motionscykla nästan varje dag. Äter alli (xenical) för att komma igång med mat och min hårda mage. Sen när tabletterna är slut hoppas jag att jag förstått hur kalori och fettet skall reduceras för en lite sundare mathållning.

Min största last är godis som jag har ett hemskt sug efter så på den biten är det svårt. Krom fick jag höra talas om så det får mannen köpa imorgon när han kommer hem från jobbet.

Lite om mig:

164cm
84kg

Målvikt runt 67-70 (tror jag blir bäst)

Dags för en omstart efter att ha varit en "avfälling i kolhydratträsket" i nån dryg månads tid nu, och då hittade jag in på denna sajt…

Kvinna, 40, sambo, bor i utkanten av en hyfsat stor stad. Rejält överviktig, nuvarande BMI 44,7 men är på väg ner från ett BMI på svindlande 50.3. Mitt mål är ett BMI under 30, och jag tar det ett litet steg i taget…

Jag äter (när jag inte är en avfälling) enligt LCHF sedan drygt ett & halvt år tillbaka, men tillhör dem som lever enligt filosofin "lev, och låt leva" och "var och en blir salig på sin fason" ; för mig fungerar LCHF bra (och jag har testat i princip alla andra metoder genom livet ; det enda de har gett mig är ätstörningar, depressioner och en ytterst tillfällig viktminskning innan jag gått upp 50% mer än jag tappat) men det behöver inte betyda att det passar andra.

Mina fällor är när jag inte planerar ; har jag inte rätt saker förberedda är risken stor att det i stället blir en köpt smörgås och sedan harvar jag vidare i kolhydratträsket den dagen…
Jag har varit sockerberoende, men numera kallar jag mig för bara lätt sockerberoende ; suget blir oftast inte övermäktigt utan jag kan till 98% mobilisera karaktären och säga "tack, men nej tack" så länge som jag sköter mig i övrigt…

En "perfekt" kostdag för mig innebär detta :
Frukost : Bacon och ägg i någon form
Lunch : Lagad mat ; något kött, en god sås eller fet röra och någon varm eller kall grönsak
Middag :  Som lunchen, dvs lagad mat, ibland med efterrätt i form av egengjord chokladmousse och bär.

Mellanmål behövs i allmänhet inte, men någon kopp kaffe med grädde och kokosfett slinker ner på eftermiddagen, ibland uppfiffat med en ruta mörk choklad…

Det LCHF har gett mig är ett "lugn" (svårt att förklara), jag får äta den typ av mat jag tycker om, jag har upptäckt skillnaden mellan mätt=kroppsligt&energimässigt tillfredsställd och mätt=buken fylld så att det känns som om den ska sprängas och jag slipper dessa blodsockerdippar som gör mig sur och grinig ; jag bara flyter på hela tiden när kroppen själv får förutsättningarna att reglera systemet…

Då kan man ju fråga sig _varför_ i hela fridens dar man väljer att hoppa av det tåget, men ja, ibland funkar det bara inte och har man börjat trycka i sig kolhydrater igen så är de jäkligt duktiga på att kräva mer-mer-mer, men nu, med start idag, 2010-01-01, så ska jag jaga ifatt mitt eget tåg igen!
Har några lediga dagar på mig för att fixa frukostar (bacon&ägg-muffins) och stoppa i frysen, och har jag bara den klar så funkar resten också!

Är 42 år och bor utanför Göteborg. Har två barn och är gift, jobbar och pysslar. Har många kilos övervikt som jag inte har lyckats bli av med efter mina graviditeter. Har testat LCHF och har varit nöjd med alla hälsofördelar det gett mig efter åratal med viktväktande och fettskräck. Dock har det inte hjälpt mig med vikten. Så jag tror vikten har andra orsaker - så jag kör nu med KBT - kognitiv beteendeterapi. Dvs jag försöker analysera kopplingen  Tankar-Känslor-Handlingar. Och tror att jag ska kunna ändra på mina ätbeteenden så jag inte äter för att döva olika känslor…

Hej! Jag är ny här. Linda heter jag och jag fyller 37 i mars. Tre söner och en make utgör min familj och vi bor i Göteborg.

Jag har väl sedan 22-årsåldern testat allt inom viktminskning, tror jag, men aldrig lyckats hålla vikten även om jag gått ner med en del metoder. Jag tror att jag alltid har haft en tendens att hetsäta och ha ett i allmänhet stört förhållande till ätande. Det kan ligga i generna, vad vet jag, men en hel del kommer från min uppväxtmiljö. Mat har alltid fungerat som både belöning och tröst i min familj och det har jag tagit med mig in i vuxenlivet.

Jag har genom eget experimenterande med kosten de senaste åren kommit fram till att jag är väldigt känslig för en del kolhydrater, och försöker därför hålla nere intaget av tex bröd och pasta. Potatis, ris, grönsaker och frukt verkar dock fungera bra för min del, speciellt när jag kombinerar dem med rejält med naturligt fett. Vitt socker, och därmed allt som innehåller detta, skulle jag säga att jag är rent beroende av och när jag är inne i en sådan period går jag på sockerjakt som en drogmissbrukare, äter massor på så kort tid som möjligt, blir lycksalig och sockerrusig en stund och kraschar sedan när blodsockret sjunker.

Det där var lite av min bakgrund. Så, vad gör jag då här på Viktminskning? ;-) Jo, som ni säkert har gissat så bär jag på några kilon (typ 25) som jag vill bli av med. Om jag inte går ner exakt 25 kilo så är det ingen katastrof; det jag egentligen är ute efter är att åter passa i mina kläder i storlek 38, oavsett vilken vikt jag hamnar på då. Jag kan nämna att jag är 173 cm lång och Bardot-kurvig av naturen. Atletisk eller mager är ord som man aldrig skulle sätta i samband med mig, oavsett vid vilken vikt man skulle träffa mig! ;-)

Jag har som sagt testat det mesta, men ger inte upp! Dock tänker jag aldrig mera banta, eftersom det hittills har gett så dåligt resultat för min del. Jag har en egen plan, som främst går ut på att lära in ett nytt ätbeteende och ett nytt förhållande till mat. Jag behöver lära mig att äta av hunger och inte för att döva eller förstärka känslor av olika slag. Jag behöver också lära mig att sluta äta när jag är behagligt mätt. Någon naturlig mättnadskänsla har jag inte, så den får jag öva mig i att känna. Jag kommer att jobba på att dra ner på de kolhydrater som jag mår dåligt av och därmed hoppas jag även kunna komma ifrån hetsätningsattackerna och det återkommande mönstret av överätning. Lite KBT-tänk blandat med sunt förnuft och ett par strikta regler , kan man kanske kalla min plan för! :-)

Hoppas på lite pepp och hjälp från andra i liknande situation och vill gärna hjälpa andra också, när det är möjligt!

Kram på er! Och gott nytt, slankt år! :-)
Linda

Hej!

Jag heter Johanna, 21 år, bor i Lund i en studentkorridor. Läser på socialhögskolan. Trivs väldigt bra här, med härliga människor och roliga fester, lite för många ibland bara. Min mamma gick bort  i början av maj förra året, vilket tillsammans med mycket annat i mitt liv just nu lett till en depression. Min ork är i botten och kosten blir lidande. Det första halvåret efter att mamma gick bort åt jag helt galet. Mycket kakor och färdigmat. Orkade inte laga något. Nu försöker jag skärpa mig och gå ner det jag gått upp. Framför allt vill jag leva hälsosammare och vara lite vältränad och ha bättre kondition osv. Jag vill tänka långsiktigt, och vara nyttig så att jag inte behöver dö i förtid som min mamma, eller inte bara leva mina sista 10 år som väldigt sjuk..

Jag är 155 cm och väger för tillfället 55 kg. Jag vill gå ner ca 5 kg. Egentligen skulle jag varit 10 cm längre, jag har scolios som gör att min rygg är krökt på två ställen och därför "hoptryckt". Jag är vegetarian men älskar choklad över allt annat. Ost tar andraplatsen. Sedan kommer falafel, eller nåt. ^^ Älskar att äta!

Just nu försöker jag gå i vikt genom att byta ut 2-3 mål om dagen mot sånt naturdiet-pulver. Det har gjort att jag gick ner 2-3 kg. Så jag är ju på väg. Men jag känner ingen skillnad än. Dock har folk sagt att jag ser smalare ut i ansiktet :D Jag behöver verkligen träna. Det är där jag har minst motivation för tillfället. Plus att jag blir förkyld aldeles för ofta, så att jag inte orkar.

Mitt festande är oxå delvis ett problem. Det är roligt, och det har förbättrat min självkänsla och att träffa så mycket folk har fått mig att inse att jag är en social varelse. Jag har fått nya underbara vänner. Dessutom har jag insett hur otroligt kul det är att dansa! (även nykter! *nöjd*) Jag älskar att röra mig till musik, bara försvinna in i min egen kropp, eget huvud och musiken. Samtidigt dricker jag för mycket ibland, och då och då får jag självmordsimpulser på fyllan - obehagligt. Plus allt socker… Och all skräpmat man äter… Usch!

Det är väl min situation som den ser ut just nu, kopplad till viktminskning. :)

Hej!

Emma heter jag och är 24 snart 25 bor i en trea med en jäkla massa hårbollar (katter) och min Sambo Rasmus..

Har efter att blivit sambo för 3 år sen gått upp hela 25 kg.. Har oxå under den tiden jobbat väldigt mycket med min psykiska ohälsa, ätit anti-depressiva, varit arbetslös hela tiden och haft massa tid för grubbel och små ätande osv..

Nu får ett halvår sen fick jag en chock då jag ställde mig på vågen.. Jag hade aldrig någonsin i hela mitt liv vägt så mycket innan! Innan jag träffade min sambo låg jag och pendlade mellan 61-65kg och det kändes helt okej till mina 168cm =)

Men nu när jag stod där på vågen.. yieks.. 89 STORA kilon skrattade åt mig..

Så jag bestämde mig för att nu jäklar! Så från den stora viktchocken fram till idag har jag gått ner ett par kilo =) Väger nu 80kg som oxå var min första målvikt! yey!

Nu ska jag kämpa mig ner till iallafall 70kg och jag hoppas hinna med detta till nyårsafton 2010.. Vilken pingla jag kommer vara XD ha ha

Camilla heter jag, har väl aldrig varit smal, men inte varit direkt tjock heller. Men senaste åren har jag ätit antidepressiva mediciner och i och med det gått upp i vikt. Oregelbundna måltider och en förkärlek för choklad hör väl till också. :)

Men nu har jag äntligen fått energi till att ta tag i vikten, vilket är otroligt skönt. Försöker motionera så mycket som möjligt och äta så lite kalorier som möjligt, men ändå inte för lite så det blir svält. Men satsar på att hålla blodsockret på en jämn nivå och försöka få i mig alla vitaminer och mineraler jag behöver..
Är vegetarian, så får kämpa varje dag med att få i mig tillräckligt med protein också. Håller på att trappa ned animaliska produkter och så småningom bli vegan.

Annars är jag hästnörd, och hästeriet ger ju lite motion i alla fall. Har också en hund så promenader är inget jag får för lite av i alla fall. :)
Gillar också att hålla på med keramik och att måla.

Mitt mål är att nå 65 kilo till sommaren, önskemål i alla fall, ett par kilo kvar.. :)

Hej!

Jag heter Anette och har kämpat mot mitt sockerberoende hela mitt vuxna liv!

Har alltid varit smal men till slut så var det inte bara att äta en massa skit utan konsekvenser utan jag la på mig kilo efter kilo.

Är 175 cm lång och vägde som mest 88 kilo. Gick ner till 76.7 och på några månader gick jag upp igen till 84! Väger mer nu än när jag var höggravid med mina barn!

Mitt mål är 68 kilo och det ska jag väga till sommaren!

Gick ner 1.4 kg den här veckan och den här gången kommer det att fungera!!

Hejsan!

Kim heter jag, är en tjej på 23 (snart 24) år. Jag bor i Småland i en lägenhet med mina och min pojkväns två kaniner och två marsvin. Snart ska vi alla 6 flytta till en annan/gemensam lägenhet. Ser mycket fram emot det.

Jag har under den tiden av mitt liv jag kommer ihåg varit överviktig.  Jag har dock inte ätit mycket godis och sötsaker och inte heller feta saker (förutom i Skåne där min farfars fru lagade maten). Jag har heller inte haft något direkt att göra på fritiden, det har varit att vara med kompisar, men inga aktiviteter.

Som mest har jag vägt 85 kg, ligger nu på 78 kg och vill gå ner till ca 60 kg, är 162 cm lång.

Just nu läser jag distanskurser i webbdesign, bara för att det är roligt. Jag har påbörjat lärarutbildningen med inriktning förskola/förskoleklass och ska fortsätta, men behövde en paus och från arbetsförmedlingen skulle jag inte ha fått några pengar och det behövs ju.

På min fritid sitter jag mycket vid datorn, gosar med mina djur och är med min pojkvän, vänner och familj. Jag och min pojkvän brukar flyga med rcplan, fiska och göra andra roliga saker.

Hej alla!

Nybliven medlem här och avsikten är helt impulsivt att dra igång en blogg och därför tänkte jag nog ta presentationen på den!

Det KAN bli upp-som-en-sol-och-ner för detta är en impulshandling men vi försöker får vi se.

Hej på er!

Jag är en nittonårig universitetsstudent med journalistambitioner som bor i Karlstad tillsammans med min sambo i en charmig liten tvåa som jag älskar att pyssla och fixa i.

Har ett stort intresse för träning, kost och hälsa, tränar för närvarande inför Stockholm marathon 2010 och vill gärna lätta några kilo för löpningens skull. Har väl testat på alla möjliga och omöjliga dieter, trots min ganska ringa ålder. Nu kör jag på balanserad kost och mycket träning, för det är den "diet" jag mår bäst av!

Utöver det älskar jag musik och lägger mer än gärna en stor del av studiemedlet på konsertbiljetter. Intresserar mig också för djurrätts- och miljöfrågor

Hej!

Jag är en kvinna som nyss fyllt 63 år. Har alltid varit aktiv inom gymnastik och idrott när jag var yngre, sedan blev det gym och styrketräning, badminton. jobbing och löpning med besök på gym halvårsbesök med några månaders mellanrum.

Och så gick jag i väggen och det var omöljligt att träna. Det gick bara inte, kunde inte ens göra någon rörelse med minska viktenm. och knappt ens utan vikt. Min kropp var slut, den var sönder. Detta var det första tecknet att det inte stod rätt till.

Sen kom den riktiga smällen när jag redan egentligen hade kraschat, men inte begrep. Så jag gick på konstskolan 8 timmar om dagen och 3 timmar en kväll i veckan där jag läste grekiska. Jag jobbade också med en utställning samtidigt med detta. Så jag gick inte in i väggen - jag sprang.

Då fick utmattningsdepression och ångest, värk i kroppen (fibromyalgi och Morbus Derdum) reumatiska mjukdelsinflammationer.

Vi är nu på 1996 och jag började gå upp i vikt. Vägde då 66, jag är 158 cm lång.Under två år hade jag gått upp 20 kilon! Sen gick jag upp ytterligare tio kilon, men dessa åt jag mig till. Tyckte att skulle jag bli vet så fick jag väl passa på att njuta av bröd, bullar, kakor, glass och choklad.

2004 - 2005 gick jag ner 23 kilo från 96 till 73. Jag började äta igen då jag fick panikångest och inte kunde sova. Startvikt nu är 92 kg och målvikt är 72 kg - 20 kg.

Jag kan inte träna någonting utan få ta det lugnt, men promenader och cykelturer gillar jag.

Intressen: Måleri och tecknande. Detta är min passion i livet.Målet är en andra utställning. Jag är också tarotläggare och har en tarotkors. Jag är också intresserad av andlig utveckling, existensiella frågon och livsåskådning.

Mera om mig får ni hämta på min personliga sajt.

Hej,

Jag är en kvinna i Uppsala som är 46 år och har två huvudsakliga problem med min hälsa som gjort att jag fått viktproblem. Det ena är recidiverande depressioner som jag haft sedan 14 års ålder tror jag, fått tre stycken fram till 26 års ålder men sedan var jag frisk i 12 år tills december 2003. Sökte aldrig läkarhjälp för de 3 första, så det var först vid senaste vändan som jag kom under medicinbehandling.

Tabletterna har aptitökning och viktökning som följd, i alla fall för mig! Inga andra biverkningar tack och lov. Har nu insett att jag måste äta medicinen livet ut pga alla återfall jag fått.

Det andra är en dålig rygg, fick en akut ländryggslumbago vid 18 år som sedan aldrig blev helt bra, fick diskbråck när jag var 30 år.

Har ändå varit normalviktig i perioder.

Hösten 2001 lyckades jag bli av med övervikten genom Viktväktarna och höll sedan vikten någorlunda fram till 2006, då jag skildes från min dåvarande man. I och med skilsmässan vändes hela livet upp och ner, plus att jag fortfarande kämpade med depressionerna.

När jag fick senaste deppåterfallet förra året hade jag genom Viktväktarna återigen lyckats bli av med 18 kg, men tvingades sätta in medicinen igen och vips, ny viktökning.

Är fortfarande inte helt stabil men jag måste en gång för alla få kontroll på vikten då knäna protesterar! F n har jag lagt på mig 15 av de 18 kg jag gick ner förra året.

Funderar f n på om jag än en gång ska ge Viktväktarna en chans, det är trots allt den metod som jag lyckats bäst med.

Jobbar heltid i Enköping, intresserar mig för konst, musik, svampplockning, umgås gärna med vänner, går på bio, reser, läser och löser korsord. Bor ensam, inga barn men har en särbo i Norrtälje.

Har sedan midsommar dragit igång min gymträning igen, ägnat mig mycket åt det sedan 1990. Kör 2 pass i veckan med en PT och det fungerar bra, gör framsteg och blir starkare och får bättre flås.

Just nu ligger jag på 86,5 kg till 170 cm och målet är i första hand 72 kg men helst vill jag ligga på 68-70 kg för att ha lite marginal.

Monika heter jag och är en tjej på 37 år som är gift med världens underbaraste man. Har 2 barn som är 8 & snart 10 år. Bor i en liten håla några mil söder om Örebro. Har 3 innekatter & 2 tamråttor. Är en spelnörd och gärna då World of warcraft. Har en whiplashskada som gör att jag varit sjukskriven dom senaste 5 åren men efter att ha hittat en behandling i Sthlm som kallas Atlasmetoden så har jag fått mitt liv tillbaka och värken nästan bortblåst. Nu väntar jag med spänning på att få börja arbetsträna igen.

Vikten då? jag gick upp 40 (!!) kg när jag väntade sonen och eftersom jag har barnen tätt så gick jag inte ner i vikt mellan dom utan på sista förlossningen vägde jag in mig på 99 kg till mina 160 cm. Gick ner snabbt och smidigt med viktväktarna och har sedan 2003 hållit vikten finfint. Gick mkt promenader eftersom det var det enda som höll värken någorlunda hanterbar efter min olycka. Sedan skulle jag stötta min make att gå ner i vikt och kom i kontakt med LCHF som tyvärr funkade på honom men inte på mig. Efter 1 år med den kosten så kunde jag konstatera att det blev + 7 kg. Nu har jag tagit tag i nedgången igen och har med hjälp av naturdietspåsar 3 ggr om dagen & vanlig middag gått ner i vikt så jag har gått ner 3 kg. Har precis gått en intensivkurs (grundkursen på 8 tim) i bugg och där hittat något som jag och maken kan träna ihop samtidigt som vi har grymt kul. In

Lycka till med viktnedgången oavsett vilken metod ni nu kör. Vi ska klara detta eller hur???

Jag heter Erna och är 67. Varit gift och har 2 vuxna barn.

Jag har ärftlighet för övervikt och har kämpat mot övervikt sedan barnsben. För några år sedan upptäcktes att jag har underfunktion av sköldkörteln, liksom massor av andra kvinnor. Dvs för låg ämnesomsättning och inga dieter funkar. Jag skulle behöva idrotta som en elitgymnast för att hålla vikten. Numera äter jag Levaxin och värdena har förbättrats, men inte helt.

Till saken hör, att jag inte kan hårdmotionera, efter en fotledsfraktur, som gör att jag haltar och inte kan promenera eller springa. Jag har dessutom fibromyalgi och har ständig värk i kroppen. Inget som inbjuder till idrott precis.

Som hobby sedan 33 år har jag ägnat mig åt uppfödning av perserkatter, tävlar och blev domare 1984. Skötseln av katterna håller mig igång, annars hade jag nog skjutit mig själv.

Sedan ett ½ år har jag hittat en diet som funkar! LCHF, inga vita kolhydrater (potatis, ris, pasta, bröd), mycket fett och proteiner. Jag har läst dr Dahlkvists bok och NU förstår jag hur kroppen reagerar på kolhydrater och fett. Kanongott dessutom! Jag har lättat 10 kg enbart på dieten, i långsam takt utan sladdrigt skinn.

Nu på hösten ger jag mig ut i skogen med käpp, så jag inte trillar, för att plocka svamp och bär. 3 timmars klivande gör susen. Kul är det också! Fast dagen därpå får jag minsann känna av träningsvärk som heter duga.

Jag heter Malin och har en hel drös med djur!
Jag bor tillsammans med min sambo och mina djur i en lägenhet i en liten ort i vackra Hälsingland.
Just nu har jag 2 kaniner, 6 möss, 4 råttor och snart en kattpojke, finns planer för en djurvänlig hund också i framtiden.
Vill även kunna pyssla med musuppfödning inom en snar framtid.

Anledningen till att jag gick med på den här sajten, är att jag vill minska i vikt.
Jag har i hela mitt liv varit hästtjej, och på så sätt hållt igång med träning osv.
Nu har jag tyvärr inte det möjligheten längre, och har sedan i februari detta år (2011) gått upp ca 10-15 kg.
Dock har det även med en privat sak att göra, som jag ej vill ta upp här. Men ja, jag skulle vilja gå ner i vikt.
Har fått bristningar lite här och där, samt är inte min kropp lika fast som den var förut, och som jag skulle föredra.
Mina överarmar och vader känns gigantiska, dock är det rätt mycket muskler kvar från min hästtid, men det är ju som sagt slappt.

Drar mig för att visa mig offentligt i exempelvis linne eller t-shirt, just pga mina stora och sladdriga överarmar.
Låren och magen skulle jag också vilja se en förbättring med.
Det är så mycket man skulle vilja ändra på istället för att vara nöjd med sig själv, hemskt men sant, så är det.. 

Jag har den senaste tiden ofta varit sjuk, återkommande halsont, trötthet, urinvägsbesvär, utan att läkarna har hittat något fel.
Så nu satsar jag på en hälsosammare livsstil, så får jag se hur det hjälper.

Kan tillägga att jag i alla lägen försöker vara en väldigt positiv och glad människa!
Många beskriver mig som väldigt rak och ärlig, att jag vet vad jag vill, och säger till om jag tycker något är fel. 

Ja, nu har jag presenterat mig, så nu vet ni lite vem jag är!
Vi syns på sajten!