Kalorier eller LCHF?
Hallå! Jag undrar vilket som funkar bäst för att gå ner i vikt (effektivt). Att äta 1000 kalorier/dag eller dra ner på kolhydraterna (nästan till 0).
Jag har funderat på LCHF men det är svårt att inte äta bröd, ris eller pasta.
Och det är så svårt att räkna kalorier på skolmaten.. det står ju inte direkt någon lista på vad den innehåller..
Vad tycker ni fungerar bäst?
Jag föredrar ju LCHF alla gånger (även om jag inte förespråkar den extremaste varianten). Det är lättare att se vad man kan äta och mindre tänk även efter att man vant sig. Man kan äta sig mätt.
Sen är det inte naturligt att äta en massa kolhydrater på det vis vi gör idag. (iofs är inte mjölkprodukter särskilt naturligt heller i den aspekten, vilket är vanligt som fettkälla i lchf). Men om man tänker sig en grundmänniska innan vi började odla vår mat och på så sätt välja vad vi tyckte om och inte.. av alla vanliga mat-rötter och knölar är det bara potatisen som innehåller så pass stor mängd kolhydrater (jag vet inte om den är förädlad eller om det är naturligt, sötpotatis är ju tex inte lika rik på det men oavsett) så hur stor är chansen att forntidsmänniskan åt just potatis till varje mål? Jag gissar att de hade mer av de kolhydratfattiga rötterna eftersom det finns ett större utbud. Sen slank säkert stärkelserika rötter med också - ibland.
Säd då, det växte nog inte i fina fält året runt, så det var nog inte heller en basföda. Speciellt inte utrensat vitt vetemjöl.. antagligen samlade man in olika fröer och då även sädeskorn, men hur många av dem som var stärkelserika (och hur mycket vi ''avlat' fram i odlingen idag) kan man ju fråga sig.
Sen mjölk - innan tamboskapen var det nog inte så vanligt.
Socker och godis behövs nog inte nämnas :P Söta frukter åt man väl under säsong, men vi har antagligen odlat fram extra söta frukter idag.
Nu har jag dissat de största kolhydratsbovarna och även basen i vår moderna mat, så om ma köper mitt resonemang känns det plötsligt ganska fel med stora mängder kolhydrater, men rimligt med en ganska liten del.
Jag tvivlar på att vårt matsmältningssystem anpassat sig särsilt mycket. Och även förr i midern tid åt man mycket andra bas livsmedel än bara potatis och vitt bröd. Bröd bakades av hela kornet i normalla fall, inte bara den fina kärnan.
Såg en föreläsning om LCHF på youtube, det var intressant. Hur fetman ökat statistiskt samtidigt som matpyramiden infördes (där basen är kolhydrater) och hur den gått spegelvänt med smörförsäljing. Det är ju mer konkreta "bevis" på sambandet med fetma och kolhydrater.
Så jag röstar för LCHF eller möjligtvis någon form av GI.
När du väl hittar ersättningen för bröd och pasta som du är van att äta, så blir det lättare :) Tex rotfrukter, billigt, gott och enkelt. Salladsblad till hamburgaren istället för bröd är supergott - till och med för mig som älskar bröd. :)
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Jag äter bröd på morgonen, men inga kolhydrater resten av dagen. Äter dock inte LCHF, min mamma gjorde det ett tag och tyckte att det var jobbigt efter ett år, så hon slutade. Hon tyckte att man hann äta nästan allt så hon visste tillslut inte vad hon skulle äta…
Jag går också i skolan och jag räknar kalorierna lite. Tänkte ungefär, men orkar inte räkna exakt. I skolan äter jag sallad + köttet till och inte så mycket, gillar inte ris, potatis, pasta. Om det är typ pannkaka så äter jag det, men äter isåfall en bit och inte flera stycken, men det är mest för att jag inte gillar pannkaka.
Själv äter både jag och min pojkvän enligt LCHF. Inte jätte strikt, men vi äter aldrig bröd, pasta eller ris. Men vi använder fortfarande mjölkprodukter i matlagningen, gör lite goda röror/såser till maten som innehåller något "dåligt", och vi har t.ex lök i salladen, lök innehåller en del men man har ju inte så mycket… Likker mellan 20-30 gram kolhydrater/dag i snitt.
Vi båda har gått ner i vikt, ingen av oss är direkt tjocka, men några få trivselkilon har man väll i.af. Jag är 163 lång och har gått ner från 62 till 58, och kryper sakta men säkert neråt, pojkvännen har gått ner ungefär det samma.
Och förutom att man faktiskt får äta god mat (kött, sås och goda sallader!), alltid kan hålla sig mätt, aldrig bli grinig pga hungrig/dåligt med energi och det faktum att man slipper alla dessa lightprodukter med allt skit som finns där i… Och för oss fungerar det i.af!
Vi brukar dock ha en gång i månaden ungefär då vi äter t.ex potatisgratäng med gott grillat kött och lite mumsiga såser/röror till och någon godispåse i var. Maten äter vi gärna upp (visst saknar vi gratängen…), men trots att vi gått från att köpa 0.5 hg, till att köpa 1,5-2 hg så äter vi ändå inte upp det på en kväll. Efter att ha undvikit kolhydrater så smakar allt så sött att vanligt plockgodis bästan blir för sött. Så numera brukar vi festa på glass med banan och chokladsås ibland istället (eller något liknande). Men något riktigt sötsug finns inte där. Jag går bara och drömmer om vad jag kan hitta på för ny maträtt!
Så jag ser bara fördelar med det!
Det kan däremot vara svårt i början att hitta rätt "knappar". Själv reagerar jag inte så starkt på lite kolhydrater, men däremot slutar viktnedgången direkt om jag ätit dåligt och/eller varit hungrig. Så jag måste alltid se till att äta innan jag blir vrålhungrig. Men för andra kan det vara just de där mjölkprodukterna som sätter käppar i hjulet, det är så olika.
Så jag slår i.af ett slag för LCHF, och nej man behöver inte gå ut som en extremist på en gång! Men känner du ändå att det inte fungerar så tycker jag GI är det näst bästa hälsosamma alternativet.
Men LCHF öppnade inte bara upp min värld för att man faktiskt kan äta fett, utan på köpet fick jag läsa mig till hur mycket skit det faktiskt finns i vanliga produkter. Så oavsett så har "matfusket" satt stora spår i mig och påverkar mig när jag köper mat. Ni vet glutamat och sådana trevligheter…
Hakuna matata!