Räkna ut bmi och visa honom eller dylikt. Så får han ju fakta.

Hur mycket väger du och hur lång är du?

Kan hjälpa dig med uträkningen. :)

#1 56 kg 167 cm :)
Vet dock inte om han skulle bry sig om det… När han tror något så tror han oftast att han har rätt.. även om det finns "bevis".

Ditt BMI: 20,1

Undervikt = <19

Idealvikt = 19-25

Övervikt = 26-30

Fetma = >30

Din fettprocent: 22,6%

Normal = 20-30%

Idealvikt = 31-33%

Övervikt = >33%

Tack så mycket

Rättade till det, inlägget såg konstigt ut först. :)

Nu är det förståeligare. :)

Du har alltså en idealvikt och är normal i fettprocent.

#5 Ja, det är ju bra :)

(fast fett% kan man faktiskt inte räkna ut så eftersom datorn omöjligt vet vad som är fett och vad som är muskler ;) )

Men din vikt är ju normal mot låg.. vill du fortfarande gå ner ännu mer? Fick det intrycket. Nu är ju inte BMI helt tillförlitligt och jag kan ju inte se dig, så jag vet ju inte alls om det finns mer att ta av eller om det redan har gått för långt - din vikt på mig skulle vara väldigt för smalt trots att jag är kortare, men på dig är det kanske helt rätt eller kanske till och med finns ett par kilo kvar - men det är ändå ett varningstecken när andra reagerar. Jag vill bara inte att du skulle råka fastna i en skev självbild och banta dig sjuk.. för är det en skev självbild så kommer du känna dig tjock oavsett hur du ser ut.

Just nu är du ju i en idealvikt enligt tabellerna, så det är ju bra så långt :)

(Min självbild på mitt hår är skev, jag känner mig väldigt korthårig trots att håret är så långt att jag måste sätta upp det i en ögla över natten för att inte väcka mig själv av att ligga på det och hindra huvudets rörelsefrihet. Samma sak händer ju med vikten på de som utvecklar anorexi)

För övrigt kan du ju inte göra mer än att berätta för dina föräldrar att du mår bra och har valt att inte äta vissa saker (tex godis eller för mycket mat) i onödan eftersom det inte är hälsosamt och att du mår bättre utan. Var uppriktig.. det finns ju inget annat att göra :) Antingen berätta det och prata ut, eller låtsas som ingenting.

Se bara upp så att du inte faktiskt har börjat få en ätstörning. Det är bara du själv som kan veta det… och de som ser dig i verkligheten.

Lycka till, och god jul :)

#7 Jag har några kilon kvar att gå ner. Tror att jag har tappat muskler sen tidigare, känner att jag har blivit lite svagare i stallet exempel när jag bär vattenhinkar.

Förut gick jag upp 5 kilo på ett halvår för att jag åt när jag kände mig de minsta nere, men nu när jag har börjat äta nyttigare så mår jag bättre psykist och fysiskt.

Jag har ju ingen ätstörning bara för att jag tänker på vikten. Jag går ner till jag blir hyfsat nöjd. Har dessutom kollat tillbaka på bilder och man ser skillnaden från hur jag såg ut förut, så jag ska inte gå ner många kg till. :)

#8 Du ska inte gå ner mer.

Hur du såg ut förut ska du strunta i. Du växer. Du ska inte gå ner mera, du är som #7 säger "normal" mot låg. Uppfattade inte att du ville gå ner mer.

Men det ska du inte, då får du nog tänka om.

#8 Om du tappat muskler ska du inte gå ner utan upp i vikt ;) Fast inte i fett, utan i muskelmassa. Det gör du genom att äta tillräckligt och att röra på dig.

Genom att gå upp i muskelmassa får du troligtvis den form som gör att du känner att nu är jag i lagom vikt. (dessutom förbränner jumusklerna av det fettet du lagrat, i ren underhållsförbränning)

Men visst är det inget fel i att äta nyttigt och fortsätta en sund livsstil, och där får du ju bara stå på dig. Men det beror ju lite på hur du gått ner i vikt också, att du känner dig svagare tyder på att du ätit för lite och därför har kroppen tagit av muskelmassan (fett kan bara släppa ifrån sig en viss mängd kcal/kilo och dag) och det är inte den bästa koständringen permanent.

Nu menar jag inte att allt jobb du lagt ner är fel eller att du ska göra en helomvändning till andra kostvanor, men du kanske ligger för lågt i energi intag och behöver trappa upp på tex proteiner eller fett. Kan vara så enkelt som att börja ta en extra köttbulle eller lite fetare sås till maten + promenader eller normal träning (om du inte redan gör det).

Men skriv upp vad du äter per dag i en vecka och räkna sen ut hur många kalorier det är per dag. Det kan ge en riktlinje på om du ligger för lågt. Du kan ju också räkna ut hur mycket proteiner du får i dig, och hur mycket kolhydrater. Kcal/dag är bara en riktlinje, alla är individer. Men det är en ganska bra riktlinje om man äter normal sunt :)

Sen är det inget fel att tänka på vikten och att du själv känner att det inte är mycket kvar är ett gott tecken. Men ha inte för höga krav på dig själv och fortsätt på ett sunt sätt. Bygg tillbaka muskler nu som kan äta upp det sista fettet och formlösheten du vill bli av med :)

#8 Du bör inte gå ner mer. Då kommer du troligtvis hamna på undervikt = inte bra.

Hittade ett bra BMI Test på http://raknaut.com/ där du kan se hur mycket du bör väga :) Du kan se hur ditt BMI utvecklas med vikten i grafen.

Ska börja motionera istället då :) Så att jag blir nöjd med kroppsformen :)

Jag säger inte att du ha reller inte har en ätstörning men det här är den mest "klassiska" inkörsporten. Det är extremt vanligt att tänka att man bara ska gå ner några kilon. Sen är man där och lite nöjd och glad över att det går. Så några till så man blir helt nöjd och sådär perfekt som man vill.

Det är bara det att den perfektionen finns inte. Man älskar inte sig själv mer när man är underviktig. Man älskar inte sig själv mer i svält. När dom där några kilona helt plötsligt blivit tio, femton eller mer så finns det fortfarande lite till att gå ner. Fortfarande inte  riktigt nöjd. Bara lite till så kommer jag vara fin och tillräckligt smal.

I en ätstörd värld finns aldrig tillräckligt. Det hemska är att eländet sprider sig tyst utan att man riktigt märker det. I det egna huvudet är det ju ingen fara. Andra oroar sig bara i onödan. Jag äter ju. Eller hur? Fast i svält tänker man inte som man ska. Tankeverksamheten fungerar inte som den borde. Ätstörningen vrider sakta om tankarna och kroppsuppfattningen blir sämre och sämre tills man står där som ett paket med skinn och ben och gråter när man ser sig i spegeln för att man hittar fett överallt (som egentligen är ben/muskler/organ).

Jag ber dig att stanna upp och tänka efter. Vara riktigt ärlig mot dig själv. Varför dricker du inte längre mjölk till maten fast du alltid gjort det? Varför måste du gå ner i vikt? Vad kommer bli bättre? Om du inte tycker om din kropp nu med ett bmi på runt tjugo så är oddsen inte direkt stora att du kommer tycka bättre om den när du väger tio kilo mindre. Den vikt du har nu är alldeles lagom. Att gå ner mer är inte bra. Du får sämre ork, sämre koncentrationsförmåga, du blir svagare.

Du blir dummare.

På riktigt. Att tänka när man är underviktig och i svält går inte så vidare värst. Allt blir som en luddig massa i huvudet och du känner dig än mindre värd när du märker hur dina förmågor försämras.

Ingenting blir bättre med en undervikt och för lite näring i kroppen. Att gå ner så är ett långsamt självmord. Kroppen börjar ta av sina reserver, när reserverna är slut går den in och slår på sparlågan. Kroppstemperaturen sjunker och man är konstant frusen, tår och fingrar är blå även på sommaren. För att motverka det tar vår vänliga kropp och utvecklar behåring som täcker hela kroppen. Små mjuka fjun för att hålla dig varm. För att rädda ditt liv. Kroppen vill inte dö. Pulsen går ner. Allt blir jobbigt. Att gå uppför en trappa blir som ett träningspass. Det blir ojämna slag, det dunkar så hårt att du kommer ligga vaken på natten och vara räd för att det slutar slå. När kroppen spar in än mer börjar håret falla av. Naglarna får en usel kvalite och kan i värsta fall också börja falla av. När vikten sjunker och benen börjar sticka ut går det inte att sova som en vettig människa för även den mjukaste säng gör ont. Skavsår, trycksår, liggsår.

En ätstörning gör en förbaskat ful och sjuk och någonstans mellan 10 ooch 20 procent av dom som drabbas av anorexia dör i sjukdomen.

Jag vet inte hur det ser ut för dig men jag ber  dig, snälla, snälla. Tänk efter ordentligt. Vad är det som blir bättre när du gått ner fyra kilo till? Var försiktigt och var rädd om dig. Att drabbas av en ätstörning önskar jag ingen.

Så många har börjat med att helt oskyldigt och utan baktanke gå ner några kilon och sedan några till och inte varit nöjda. Lite i smyg, mer tränande, lite mindre portioner. Inget godis. Sen är det kört och jag lovar dig. Jag vet att ingen vill vara där längst ner. För där nere har man två vägar att gå. En av dom leder till döden. Den andra tillbaka till ett liv via enorma mängder ångest och utmaningar man knappt kunnat tänka sig att dom existerar. Att sitta där med tårarna rinnande och en flaska vidrig näringsdryck framför sig.

Till dig och alla andra som är normalviktiga och långt ner i spannet. Det finns ingen som helst vinst i att gå ner mer.

Jag hoppas at du inte tar illa upp. Jag kan ju inte säga hur det är för dig, jag hoppas att allt är bra och att du verkligen har kontroll men jag kunde inte låta bli att skriva. Det är så viktigt att folk vet. Så man slipper halka dit.

#14 Bra skrivet.