Man får kolla sin kroppsbyggnad med och inte stirra sig blind på kilorna :)
En person som är t.ex lika lång som jag kanske behöver väga mer eller mindre än mig för att ha sin idealvikt.

Jag hade blivit glad om någon hade sagt att jag såg smal och fin ut :)

Usch ja! Vet inte hur många sådana kommentarer jag fått! Bara för att jag gått ner massor betyder det inte att jag måste sluta! Visst, det är stor skillnad, men än har jag kvar att ta av. Och jag blir evigt trött på folk som ska lägga sig i!

Trött på att behöva förklara mig. Min kropp, mina kilon mitt ansvar.

#2, Vad skönt att jag inte är ensam! Jag förstår om det är så att det hade gått till överdrift och manfaktiskt hade börjat bli "farligt smal" om man kan säga det så. Men när det är uppenbart att det fortfarande finns kilon kvar att ta av så tycker jag det är helt upp till en själv.

Sen blir jag innerligt trött på "Vad fin du HAR BLIVIT". Det är precis verkligen som om man inte var fin bara för man var överviktig. Är det konstigt att världen blir så utseendefixerad när man får höra att man blir fin bara för att man blir smal? Jag själv vet flertalet otroligt vackra, snygga, sexiga överviktiga kvinnor, men det "får" man ju inte prata om.

#3 Precis. Det är en sak om man börjar närma sig undervikt! Me sålänge man inte är i risksonen så kan folk väl vara tysta ;)

Och ja, det är farligt att ge sådana kommentarer. Som sagt är det inte konstigt folk får ätstörningar när man bara är fin som smal

Förstår dig precis, självklart ska du inte sluta även om/när du når din målvikt. Det är ju ingen bantningskur :)

Sluta kan man göra om man använder sig av pulver, ''rismjöls dieten'' (och vad de nu kan heta) eller VV.. men då går man ju upp igen..och får börja om..

Att lägga om kosten så att man mår bra är inget man ska sluta med.

Vad är det de vill att du ska ändra tillbaka till? Vilka kostvanor saknar de?

Jag förstår hur ni tänker med ''vad fin du har blivit'' men tycker inte själv att det är så hemskt. Kan också säga så, och menar naturligtvis inte att någon var ful innan, eller att håret är extra fint nu etc, utan kommenterar på att personen ser friskare och gladare ut (vilket man ofta gör när man äter bra OCH om man gått ner från kraftig övervikt på ett bra sätt). Vad ska man annars säga? Om jag ser att någon som kämpat med vikten faktiskt lyckats gå ner så är det väl inte konstigt att man vill ge en komplimang? Vad fin du är - kan ju faktiskt också vara en ren spontan reaktion på friskare hy, gladare ögon och rosiga kinder - även om det är magen man ser mest skillnad och reagerar på. "Så smal du blivit" kan dels kännas fel att säga till någon med några kilon kvar, och dels kan det låta anklagande om mottagaren nu är på det humöret. Så oavsett vad man säger kan det bli fel.

Har ni aldrig fått höra ''vad fin du är'' innan ni gick ner i vikt? För det kan jag personligen även säga till överviktiga människor, så att man bara är fin när man är smal, för att man får en komplimang när man lyckats tappa vikt… det har jag väl svårt att hålla med om. Tycker faktiskt att det är lite kinkigt att reagera på det. Även om jag förstår hur ni menar, har också hört hur fel det kan låta ibland. Men man får väl tolka det som det är menat…

#5. Jag tror helt enkelt inte att alla förstår att det är en ny livsstil, ett nytt tänk, och inte bara en diet att avbryta helt plötsligt. Många är väl fast vid att viktminskning är någon form av diet som pulver, VV eller bantning genom "dåliga" sätt och kan inte relatera till att det faktiskt är att man ställt om synsättet på kost. Det är många som tror det är något tillfälligt som man går ifrån när man nått en viss vikt.

Jag förstår hur du menar med att det kanske är en överdriven reaktion. Men jag har sällan som tjock fått höra att jag är fin. Hade de velat påtala att jag såg friskare och sundare ut och att jag såg ut att må bättre hade det låtit bättre att de sa det än att kalla det "så fin du har blivit". I min värld. Däremot har jag fått höra att "Du var fin förut också, men du verkar trivas så mycket bättre nu att du ser finare ut för att du mår bättre." Men jag har haft och har fortfarande extrem ångest över min kropp och hur jag ser ut, så jag har väldigt lätt att tänka fel när det kommer till komplimanger.

Man kan ju lägga upp det på ett bättre sätt. Som att du ser lyckligare ut nu, eller vad pigg du ser ut tex (om man nu gör det). Eller bra jobbat att lyckas med det du satte dig för.

#6 Tur att det finns exempel som dig som kan ändra på det tänket :)

Du får jobba på ångesten (mest naturligtvis eftersom det är ohälsosamt och jobbigt att gå runt med ångest), för det bör du inte ha, Såg inget fel på dig när du var här. :)

#7 Jovisst, men man säger väl oftast det som kommer fram först? Jag går iaf inte och funderar ut komplimanger… ur skulle det va? "hmm.. jag borde nog säga nåt snällt…''  Men jag är väl för spontan :3 Tycker som sagt att man får försöka ta det som det troligtvis är menat. Gud vad trist om man ska gå runt och akta sig för att ge folk fel komplimanger.. då vågar man ju inte säg nåt alls..

Och om man nu känner att det tog fel får man väl ta upp det med den som formulerade sig konstigt.. "Hur menar du nu egentligen?"

#8 Jag själv ger aldrig sådana kommentarer som komplimanger, eftersom jag vet att det låter fel. Alltså väntar jag mig samma sak tillbaka Vet att folk oftast inte menar något illa, men för mig låter det bara fel. Jag var fin innan också. Och jag brukar säga "jaha, var jag inte fin innan då?" Med glimten i ögat så förståss

Det som är jobbigast är ju fortfarande kommentarer som att man väl inte ska gå ner mer, när man fortfarande har fett som ska bort. För det är ju ingen annans sak att bedömma så länge man inte är undernärd och ens hälsa är i fara.

#8 Tja, jag tar det ju inte fel utan ar det med ro även när jag får kommentarer/komplimnger som låter fel :) Kan mycket väl svara med en liknande kommentar (var jag inte det innan? ;) ) också om jag känner att det är befogat.. men börjar förstå varför en del människor ger en komplimang (som jag ofta själv inte ser något fel med) och sen kommer på att det kunde misstolkas och spenderar 3 minuter på att haspla ur sig en förklaring och ursäkt..trots att jag inte tagit illa upp.. Så lia mycket som en komplimag kan bli fel så kan det bli fel att ''missförstå'' även när man vet hur det menats.. Även det kan knäcka självförtroende.

Menmen, jag ska inte tjata om det mer, ville bara inflika att man kanske kan ha lite överseende när det ändå är välment.

Håller helt med om ''dags att sluta'' grejjen,  och förstår absolut att det blir jobbigt. Som om man gjort fel för att man valt att leva nyttigare… Men på ett sätt är det bra att de frågar, för då kan man ju svara och upplysa lite om hur man går ner i vikt på ett bra sätt, så att fler lär sig om bantning v.s. kost och att det faktiskt går :) Men absolut, jag förstår att det blir frustrerande, och fattar inte varför de ens tar upp det - om man nu inte är sjukligt mager och hålögd och utvecklar anorexi istället… men där är ju inte TS.

Lite som när jag slutade med laktos och ofta fick höra efter ett tag ''Ja, men har du inte slutat med laktosfritt än?''.. Liksom.. ''neeeej? Jag blir fortfarande dålig av det..?" :3 Ska bli intressant att se hur länge de står ut med att jag uteslutit både gluten OCH mjölk helt hur kosten.. xD  Tar nog inte lång tid innan det blir ''Men en liten macka med ost och smör kan du väl äta?"

#10 Men hallå ja, snacka om dum kommentar angående mjölken

Det är ju mest släkten, de tycker väl lite att jag bara försöker vara speciell eller följa nån trend eller nåt.. för ingen av dem är ju känslig :P Antagligen har alla som är överkänsliga ''på riktigt'' gröna antenner eller liknande så att man ser skillnad på dem. Men jag är ju helt normal så jag kan ju inte vara överkänslig..!  ;) Och inte har jag åkt in akut och fått adrenalinsprutor heller, vilket ALLTID händer om man är mat allergisk på riktigt! Finns ingen gråskala eller diffusa symptom.. Typ.. :P

Men det gör mig inte så mycket, de finns där när jag behöver dem och de har överseende med mina kostvanor, så spelar det mindre roll ifall de förstår vilken skillnad det gör för mig eller inte :)

#8. Jo, det är mycket att jobba på, sån där dum ångest. Nu när jag tänker på det så har jag ju för sjutton gått ner nästintill 20 kilo sedan jag var hos dig. Vilken konstig tanke!

#13 Svårt att föreställa sig dig (eler någon annan) hela 20 kilo lättare! Och det var ju inte så länge sen heller, känns det som..

Det jobbiga med ångest och såna psykiska dumheter är ju just att de är svåra att rå bot på. Det vet jag ju själv med, huvet säger en sak och hjärtat en annan :)

Jag testar ju gluten och mjölkfritt (för det kanske finns någon som inte hört det än *lol*) just pga ångesten och depressionen. Visst hade det varit härligt om rätt kost hjälpte lika bra på extra vikten i huvet som på den på kroppen? Svårt att bedömma om det fungerar, men jag har känt mig ovanligt stabil sen jag började med det. När jag känner mig trött eller lite off så finns det en anledning, liksom.. inte det där att det bara kommer för minsta lilla. Men det är ju aldeldes för tidigt att säga om det är ett samband eller  bara tillfälligt. Jag har ju bra veckor annars med. :)

Min hovslagare sa det till mig förra gången hon var och fixade hovarna på James: "Du ser mindre ut!" Sedan var hon tvungen att förklara att hon menade absolut inte att jag var stor förut men att det hade minskat. Jag tog inte alls illa upp tyckte det var roligt att det syntes att jag anstränger mig.

Det är helt rätt det du tänker. Sedan kanske inte omgivningen riktigt hänger med. antingen är de väldigt oroliga att man ska överdriva viktnedgången eller så kanske det ligger avundsjuka bakom.

Det bästa är att bara ignorera sådana kommentarer. man gör vad man själv mår bra av!

Jag fick själv höra mycket om min vikt när jag började tappa kilon. det var liksom inte över en natt utan en period på ett halvår. Folk trodde jag skulle bli anorektisk vilket jag inte ens var i närheten. fortfarande får jag höra, men inte behöver du gå ner i vikt, och du kan ju äta de där du som är så smal.

jag har fortfarande inte gått ner till min idealvikt.

Sedan tycker jag att man inte kan äta hur mycket skitmat som helst även om man är smal. Det är trots allt för hälsan man äter bra mat och rör sig:)

jag har en kompis som ökat i vikt det senaste och blivit lite avundsjuk på mig. Hon har sagt till mig (2 ggr) att hon bjuder mig på så mycket kakor så att jag blir tjock och ful för att hon ska se snyggare ut.

det var en annorlunda kommentar men det sårade mig lite faktiskt. hon vet om att jag mådde som sämst när jag var överviktig.

#16 Där satte du fingret på något jag tänkt på. Ibland tror jag det finns avundsjuka med, och kanske något annat som handlar om att dom inte klarara av att man förändras, att man inte längre kommer vara den "feta kompisen".

Kanske är det svårare för ens omgivning att hantera vår viktnedgång än vi tror?

#18 Det kan mycket väl vara så. Man är inte längre som man brukade vara. Och det är inte helt ovanligt att man får mer uppmärksamhet än tidigare vilket omgivningen kan reagera på.

I vissa fall kan det nog vara så :)

Är glad att jag inte märkt den typen av avundsjuka i mig själv när vänner gått ner i vikt, är bara glad för dem. Men jag ska inte sticka under stol med att jag önskar att jag också kunde tappa lite och är lite avundsjuk på så sätt - vilket inte betyder att jag önskar att de ska misslyckas eller öka i vikt igen, utan bara att jag med kunde haft den karaktären.

När jag gick ner i vikt fick jag också förståelse hur andra upplever sina viktnedgångar, och jag vet hur kämpigt det är och hur mycket vilja och tålamod man får lägga ner, men också hur glad personen själv blir när han/hon lyckats.

Jag blir glad att höra när andra gått ner i vikt och det är också väldigt inspirerande. det krävs en hel del vilja.

Jag minns inte hur jag tänkte innan dess, men jag vet att jag var lite avundsjuk på alla de som var smala.

.. fast även om man är glad för de som gått ner och uppskattar arbetet de lagt på det så kan man ju önska att man själv lyckats också :) Är det jag menar med att bli lite avundsjuk…

ja så menar du. det håller jag med

Jag känner verkligen igen mig i de där kommentarerna!

Jag har gått ner från 106 till för närvarande 77 kilo och jag får hela tiden höra från vissa i min närhet: "Nu får du väl ändå stoppa - du ÄR ju så smal nu. Du ska väl inte bli sjuk!?"

När jag säger att det inte räcker så tittar de på mig som om jag inte är klok och de menar att det "gått mig på huvudet".

Detta är mycket irriterande men samtidigt så kan jag till viss del förstå hur de ser på mig. De har sett mig väga mellan 106 - 110 kilo i väldigt många år och nu när jag gått ner ca 29 kg så ser de ju bara en ENORM skillnad - de tänker bara att oj vad smal hon blivit.

Jag brukar förklara att jag inte har något fast viktmål men att 77 kg fortfarande är något för mycket.

#24 Du ska absolut göra som du känner! strunta i andras kommentarer!

Jag tycker du ska vara stolt över dig själv som lyckats detta!:) det krävs en enorm vilja och tålamod. Jag är glad för din skull, och jag hoppas det kommer fortsätta bra till den vikt du trivs med:)

Det är så jag tänker med mig själv. andra bestämmer inte vad som är tillräckligt för mig utan det gör jag.