Tror att bara att skriva allt det här har fått dig en bit på väg. Ditt tänkande är inte sunt. Även om det är skitsvårt kanske det vore bra för dig att ta kontakt med vårdcentral och kolla hur kroppen mår egentligen? Anoretiker får ju när det är långtgånget problem med bland annat hjärtat. Har du en husläkare som du litar på om h*n säger att du behöver gå upp i vikt?

På atstorningar.ifokus finns fler i din sits! 

Först och främst: Det är inget fel att välja att ha en smal kropp.

Det är när sättet man väljer att nå dit medför att man skadar sin kropp och när man aldrig blir nöjd som det blir farigt.

Du förtjänar att ta hand om din kropp, oavsett om du vill vara smal, muskulös, kurvig eller rund.

Det finns hälsosamma vägar till en smal kropp.

Jag vet hur svårt det är att bryta en sån här ovana…

Jag har själv haft en period som din på ca 2 år. Jag var oxå student då. Jag ångrar den djupt. Min kropp åt upp nästan alla muskler och jag blev så svag och fick dålig hållning. Det gjorde så ont att sitta eftersom jag inte hade någon rumpa kvar. Jag fick blåmärken lätt och hade dåliga naglar. Jag såg allmänt trött ut.

Trots att jag hade en väldigt låg kroppsvikt så hade jag en hög fettprocent. Det blir så när man går ner genom svält. Nästan hälften av det man går ner är muskler. Detta är minst lika farligt att vara smal med hög fettporcent som att vara överviktig. Många som har ätstörningar har lika hög procent fett som en överviktig och har ofta problem med tex. ryggen på grund av svaghet.

En annan läskig grej är att man blir ganska "korkad" av att gå på sparlåga sådär. Hjärnan använder normalt energi direkt ur kolhydraterna i maten, finns inte den energin så görs fett och protein om till bränsle men detta går mycket långsammare.

När hjärnan har minimalt med bränsle och man gör dåliga beslut hela tiden. Det är som att gå runt och vara deperimerad hela tiden. Och när man mår så, vill man inte göra något åt sin situation heller eftersom man mår så dåligt. En väldigt ond spiral.

Det tog mig nästan 2 år att bygga upp en frisk kropp igen. Min räddning var att hitta en aktiv hobby och börja förstå att jag ska leva med den här kroppen hela livet. Om jag bryter ner min kropp i ung ålder kommer jag få mycket stora hälsoproblem när jag blir äldre.

För mig var det löpning och klättring jag fastnade för. Jag började även ge mig ut mer i naturen på vandringar och dylikt. Sånt kräver väldigt mycket av kroppen. Jag insåg att jag ville ha en stark kropp som inte hindrade mig i det jag ville göra. Och för att nå dit behövde jag börja ge min kropp den energi som den behövde.

I början tränade jag för lite och gick upp i fett, men nu har jag lyckats stabilisera detta och är i stort sett nöjd med min kropp.

Mina tips:

Det första du bör göra är genast att börja ta vitaminer och mineraltillskott varje dag. Att leva som du har gjort i 4 år tömmer kroppen på många viktiga beståndsdelar. Det är viktigt att du så fort som möjligt räddar det som räddas kan. Du kan drabbas av alla möjliga problem som du inte vill ha.

Vanliga komplikationer vid minimalt ätande är: amenorré (störningar i menstruationscykeln) anemi (reducering av röda blodkroppar), osteoporos (benskörhet), muskelsvaghet, sömnsvårigheter, håravfall, ökad kroppsbehåring torr hud, låg kroppstemperatur, oregelbunden hjärtrytm, lever och njurskador, skador på immunsystemet och ökad risk för gallsten.

När du har börjat få i dg vitaminerna tar det några månader innan kroppen börjat tillgodose sig dessa. Under tiden bör du börja fundera på om du får i dig tillräckligt med energi för att se till att kroppen inte bryter ner muskler.

Vad som händer när man svälter sig smal är att kroppen börjar äta på proteinet i brist på annan energi. Hjärtat är en muskel…. Farliga saker du laborerar med. 

Tips nummer 2:

Ett tips för att ta bort skräcken för siffrorna på vägen är att kolla upp din fettprocent. Kolla om du ligger inom det hälsosamma spannet för kvinnor. Du behöver kanske inte alls öka fettmängden. Men att gå upp i vikt är något helt annat och inte alls farligt.

För det första så väger muskler mer än fett. För det andra så behöver musklerna ett lager av energi för att fungera. När du börjar äta igen så kommer kroppen fylla på sina lager av glykogen som finns lagrade i musklerna. Glykogenet behöver en hel del vatten för attt lagras så bli inte rädd om du går upp upp till 4 kg. Det är bara energilagret och inte fett.

Delar med mig av en bild som fick mig att komma igång. Jag hade lyckats lägga på mig vikt men var fortfarande mjuk och svag. När jag såg detta insåg jag att vågens siffror sa väldigt lite om hur "fit" och välmående man var.

Skulle kunna skriva i oändlighet om detta men jag tänkte ge mig ut i solen nu och ta en löptur. *kram*

Ta hand om dig, du ska leva länge.

Det du gör med din kropp idag kommer du få leva med i framtiden.

#2 Mycket bra skrivet, och mycket inspirerande!!!

Problemet är ju att det sitter i huvudet. Oavsett om du är underviktig, överviktig, normal nu, så kommer det inte spela någon roll för din självkänsla när du går ner ännu mer - för du kommer tycka att du är tjock ändå även om du faktiskt skulle bli gravt underviktig. Det är den stora faran för den är nog svårast att upptäcka själv och göra något åt. Svårt att hitta motivation om man inte ser det…

Detta är ju som jag tolkar din text, jag har inte sett dig, kan inte höra ditt tonfall eller så, så jag kan inte vara säker. Men jag är orolig.

Istället för att sikta på att gå ner i vikt, så sikta mot att må bra. Ät hälsosamt (tex bra kosttillskot men framförallt näringsrik riktig mat, för det är inte allt i tillskotten som kroppen kan ta upp) och stoppa undan vågen. Och som sagt tidigare - muskler väger väldigt mycket mer än fett, och de är bra att ha.

Lycka till!

Först, Tack så jätte mycket för era svar! Jag uppskattar det verkligen!
Second, Jag var boxningsledare och varit dansledare i flera år. Så jag vet egentligen hur man ska träna rätt och äta rätt, då jag fick allt det i utbildningen. Jag förespråkar detta till andra också. Men jag utför det inte själv. (Har en hund också, som jag går ut med varje dag - flera gånger om dagen)

Jag vet att det oftast är vatten som väger, när jag gått upp något kilo igen. Men det bryr sig inte min "onda" del av hjärnan om. Jag är SÅ medveten om att allting jag gör är fel, tro mig! Men det spelar ingen roll. Jag började äta kosttillskott ett tag… slutade med det, av en anledning jag inte ens är medveten om själv. Jag bara sluta!?

Jag har både oregelbunden mens, fryser ständigt, fått dålig hy, sover jätte dåligt och orkar ingenting. Men så kan jag ju tillägga att jag var duktig och söka hjälp för min depression för ett år sedan också. Jag fick "hjälp" för det, genom att få några tabletter utskrivna. När jag nämnde mina matvanor, reagerade han inte ens. Antagligen för att det kanske "kommer med i depressioner".. Men jag tror inte det har med det och göra alls.
Jag tog aldrig ut dem där tabletterna, för jag fick höra skräckhistorier om det. Jag arbetade upp mig själv i stället.. som jag alltid gjort. Nu mår jag mycket bättre, men mina matvanor är värre än någonsin.

Hur man mäter kroppsfett, är jag inte säker på dock. Jag gick in på någon sida på internet som säger att jag har 25% kroppsfett. Låter ganska mycket? Just idag är en väldigt dålig dag med. Jag har gått upp till min "vardagliga" vikt, som jag kallar det.. väger det som mest. (Men så har jag mens just nu med, och då sväller min mage)

Träna är något jag skulle behöva. Jag hatar att träna, har till och med tröttnat på dansen nu. Kanske får min mors springband tids nog, att ha här hemma.. vilket egentligen känns lite riskabelt med. För då lär jag springa på det där jäkla bandet, hela tiden. Men jag behöver verkligen muskler igen.
Sedan tiden då jag var boxningsledare, har mina muskler totalt försvunnit. Speciellt i armarna.. Jag vet inte ens om jag har några kvar, annat än att hålla mig uppe.

Det som är svårast är egentligen mat… Jag får inte min hjärna till att ändra sig. Och jag får inte mig själv till att äta normalt. Jag vill inte, har inte motivationen.. Det finns många runtomkring mig som tjatar om det, inklusive mig själv. Men min "onda" del av hjärnan vinner alltid.
Idag är som sagt en dålig dag… jag hatar när jag väger som jag gör idag. Och jag har bara ätit lite yoghurt. Det där med kroppsfettet fick mig att må jätte dåligt också. wow! Vad svag jag är egentligen.*pust*

hm…

Åh fina du… Blir så berörd att läsa om dina tankar.. Känner så väl igenom dem. Ta hand om dig.

Kontakta vårdcentralen och fråga om de har samtalsterapi för ätstörningar. Ännu är det inte försent att börja ta hand om sig. Du förtjänar ett långt, lyckligt, hälsosamt liv. 

Fettprocent är inget som går att räkna ut eller mäta själv. Man måste mäta med en kalipermätare eller andra metoder som bara görs av proffs.

Att löpträna på ett löpband gör en inte så mycket starkare, det är mestadels konditionsträning. Det du behöver är ren styrketräning och ett ökat näringsintag.

#6 Tack så jätte mycket :)

Vårdcentralen har jag inte mycket för faktiskt. Som sagt fick jag bara tabletter för min depression och sen var det inte mer med det. Dem ringde inte ens tillbaka, när dem skulle det. Så, så mycket brydde dem sig om min situation. Förvisso finns det fler vårdcentraler och fler doktorer. Men jag är trött på det där överlag.
Sen måste jag ju säga att jag inte vill det heller. Som jag skrev så "vill jag ha det såhär" … Jag vill inte ha hjälp, men ändå vill jag ha det.

Jo, förstod nästan det. Det där med BMI har jag aldrig trott på heller. Eftersom muskler väger mer, som många redan sagt. Och det verkar inte beräknas i deras tabeller.
Men det fick mig att reagera väldigt starkt när du skrev att man kan ha hög fettprocent, även om man är smal. hehe!

Jo, men kondition behöver jag med.. Tro mig. Blir andfådd av att gå upp för trapporna. :) Men jo, styrketräning vore något med. Jag ska leta i några lådor och se om jag hittar min motivation för det. erhm…
Jag kommer inte direkt att ändra mina matvanor.. och att lägga till träning på det… Vore antagligen inte så bra. Dessutom orkar jag ju ingenting då iaf. Usch! Det är verkligen en dålig cirkel, detta.

Vill tillägga att det är e bra start att skriva och söka stöd :)

Försök ändra dina matvanor även om det är svårt! Välj en modell som tillåter dig att äta precis så mycket du vill men ändå har några hälsorestriktioner (tex en mild form av LCHF där du  drar ner på kolhydrater  men äter fritt av protein och fett, eller GI-liknande eller nåt som helt enkelt inte väger maten och räknar kalorier) så att du slipper känna något större tvång av att äta en viss mängd, men ändå går in på en nyttigare livstil. Bara ett tips.

Ang. läkarvården så måste man söka hjälpen för att få den. Prova olika terapeuter om den första inte fungerar - de är människor och personkemi och synsätt måste stämma.

Min depression och ångest verkar bero på en dold gluten, vete, mjölk allergi. Hur det nu låter. Det  är fullt möjligt att din beror på näringsbrister och energibrister, sådant skadar kroppen och nu är det ju en gång så att hjärnan är en del av kropen..

Ang. träning finns tex yoka, pilates osv videor på youtube. Det blev jag nyss tipsad om och det finns bra variation  där :)