Viktminskning iFokus

Viktminskning

Etikettallmänt-viktsnack
Läst 15704 ggr
Zadeira
1

Hunger vid förkylning

Hur fungerar ni när ni är riktigt förkylda? Tappar hungerna helt eller får ökad hunger?

De flesta av mina vänner tappar matsuget helt när de är ordentligt förkylda. Jag är tvärt emot. Jag är konstant hungrig när jag är sjuk! Det är fruktansvärt eftersom jag gör av med mycket mindre energi pga att jag inte tränar eller rör mig så mycket men är hungrigare än vanligt och vill äta mer. En dålig ekvation för min viktminskning med andra ord, även om jag försöker dubbla det gröna på portionerna för att minska hungern. Går en timme efter ätandet, sen är jag hungrig igen…

Fridaaaa
0
#1

Jag brukar bli mindre hungrig, som igår, var inte hungrig förrän på kvällen :/

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

FrökenFrisk
0
#2

Jag blir hungrig vid förkylning!

I mitt fall tror jag det beror på "trist och tröst" -ätning. Jag äter för att jag inte har något att göra eller för att jag tycker synd om mig själv.

Om du är orolig att du äter för mycket eller för lite så skulle jag tipsa dig om att du skriver en matdagbok.

Då får du lättare kolla på Vad du äter, När du äter och Hur mycket du äter.

Krya på dig! (Om du är förkyld nu förstås Glad)

═══════════════════ ღ☃ღ ════════════════════
FrökenFrisk 
═══════════════════ ღ☃ღ ════════════════════


 

Zadeira
0
#3

#2. Vad skönt att det finns fler som mig! Jag har full koll på vad jag äter, räknar nämligen kalorier för viktminskning så jag vet exakt när och vad jag får i mig. Men just den där förkylningshungern är jättejobbig, eftersom det egentligen inte är ett behov av mer energi eftersom jag gör av med mindre energi, utan mer kroppens sätt att vara "grinig".

FrökenFrisk
0
#4

Då är vi iallafall två i den här världen! Glad

═══════════════════ ღ☃ღ ════════════════════
FrökenFrisk 
═══════════════════ ღ☃ღ ════════════════════


 

Mitralis
0
#5

Nu är vi tre Skrattande Jag blir också hungrigare.



Zadeira
0
#6

#5 Vad "roligt" Flört

Någon som vet säkert eller har någon teori om varför det blir så?

Zabbio
0
#7

Kan ju faktiskt vara så att kroppen signalerar om mer näring för att orka bekämpa sjukdomen? Att den dessutom behöver lite extra energi?

Testat att äta tex bär som är rika på mycket antioxidanter och C-vitamin, grönsaker och mineral-rika livsmedel? Ta gärna lite honung (opastöriserad), det innehåller enzymer som hjälper näringsupptaget.

Är det tristess-hunger får ni väl knapra morotsstavar ;)

Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.                                         

Zadeira
0
#8

#7 Ja, jag funderade på det med. Men jag tycker det låter konstigt att kroppen behöver SÅ mycket extra näring för att kämpa med sjukdomen. Och att vissa tappar hungern helt…

Min förkylningsbekämpning består av blåbär, björnbär och jordgubbar med lite honung över till frukost eller mellanmål var dag jag känner mig lite krasslig. Plus en pressad apelsin och extra av grönsakerna vid maten. Glad Det bästa med det är ju att då får man en anledning att äta så mycket goda bär!

FrökenFrisk
0
#9

Precis som #8 skriver så behöver inte kroppen mer energi vid förkylning. Jag är inne på det psykologiska perspektivet (trist och tröstätning) men det tror inte du?

Vid en förkylning ökar det vitablodkropparna så blodmat vore det mest logiska att bli hungrig på isåfall, men jag blir sällan sugen på blodpuddning eller lever. Flört

═══════════════════ ღ☃ღ ════════════════════
FrökenFrisk 
═══════════════════ ღ☃ღ ════════════════════


 

Zadeira
0
#10

#9 Jag upplever det inte alls som tröstätning pga tristess. Jag blir alltså verkligen hungrig, hungrig så att det gör ont i magen! Jag har lärt mig att verkligen känna skillnad på riktig hunger och vanligt sug eller vilja äta pga tristess, och det är verkligen riktig hunger jag upplever.

Jag äter inte sån där blodmat alls, så det blir jag inte sugen på. Möjligtvis mer kött eller så men det är pga mättnadskänslorna.

FrökenFrisk
0
#11

När jag läste min medicinska del i min utbildning så frågade jag mina studiekamrater den här frågan och ingen kände igen sig i beskrivningen, inte heller vår doktorand fann någon förklaring utöver det pskologiska. Så frågan är utan tvekan komplex.

Fortsätter att följer tråden och hoppas någon har ett svar/förklaring…

═══════════════════ ღ☃ღ ════════════════════
FrökenFrisk 
═══════════════════ ღ☃ღ ════════════════════