Att äta av sociala skäl.
Hur brukar ni göra när ni "tvingas" äta av sociala skäl? Typ på släktkalas, dejter, middag hos vänner, o.s.v.
Hur säger man nej utan verka otacksam eller tråkig?
Idag träffade jag en vän och hon hade med sig kakor som hon hade bakat. Jag försöker gå ner i vikt och ville därför inte ens smaka. Dessutom var jag inte alls söt-sugen så det kändes otroligt onödigt att behöva äta av kakorna. Hur tror ni att det slutade? Jo, jag tog 2 kakor eftersom att jag inte ville verka otacksam…
Det kändes så dumt att säga nej, speciellt när hon bakat just för att vi skulle ses. Men för min egen del hade jag helst inte ens luktat på kakorna för jag var verkligen, verkligen inte sugen!
Hur gör man i dessa situationer? Jag skulle kunnat urskuldrat mig med att jag försöker gå ner i vikt, men jag vill helst inte berätta för folk att jag försöker eftersom att pressen på att lyckas blir mycket större då…
Hur gör ni?
Beror lite på hur bekväm man är med sina vänner/bekanta.
Jag säger rakt ut att nej tack inget kaffebröd idag för mig.Min omgivning accepterar det, är det en bjudning och där finns folk jag inte känner så bra så drar jag en vit lögn -jag är laktoskänslig, glutenkänslig eller allergisk mot kohydrater - ingen säger emot.
Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃
Jag säger rakt ut att "Nej tack, jag undviker att äta socker. Jag mår inte bra av det". Då behöver man inte nämna att det är pga viktminskning, men de flesta vet ju att socker är dåligt av flera olika orsaker och accepterar det. I en del fall ställs det frågor om varför osv, och då besvarar jag dem så ärligt jag känner att jag kan med den personen.
Sen i vissa situationer kan jag tycka att det är värt att offra sig. Ex träffade jag min pojkväns mamma för första gången förra helgen och hon ville ju bjuda på kaka till kaffet. Då säger man inte gärna nej. Däremot skulle jag mycket möjligt tacka nej nästa gång om jag inte är sugen.
Vad jag har upplevt är faktiskt att de flesta blir imponerade när jag tackar nej, och tycker det är starkt att stå emot när det bjuds på så mycket gott. Det känns rätt bra faktiskt att få den feedbacken.
Det är så skönt att vara intolerant. ^_^ Nu kan jag dessutom ''bevisa'' det - skulle jag äta nåt nu så behåller kroppen det inte länge.. :3
Tål inte godis heller pga glukossirapen.
Annars brukar de mest ihärdiga (de som säger att en liten macka är väl ingen fara, glutenintolerans är ju bara skadligt ''i längden'') tystna när man till slut kläcker ur sig "Jag blir fysiskt deprimerad av vete/mjölk/gluten eftersom jag inte tål det. Äter jag detta idag så kommer jag bli självmordsbenägen den närmsta veckan." Även om en del säkert tror att jag bara inbillar mig så vill de inte ta risken. :3
Men hade jag inte varit känslig för det så hade jag ''offrat'' mig ifall jag kände någon press att ta en kaka. (undantaget om jag fortfarande bekämpade sötsug, då jag helt enkelt sagt nej tack). Fast nu blir jag så sällan bortbjuden och ''tvungen'' att äta kakor/godis, att det knappast gör skillnad i viktminskningen. Är ju värre om man ofta är hos folk på kaffe.
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
![[SweetRose]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#3 Det är verkligen obildade personer som säger så om glutenintolerans. Varje litet mjölkorn skadar ju. Om min mor äter det minsta gluten svullnar magen upp så man kan tro jag ska få ett syskon om en vecka :P
Jag brukar bara säga "nej tack, jag har borstat tänderna" och annars att jag inte äter sånt. Är lite känd i mina kretsar för att vara kräsen så det går bra då :)
Jag kan säga "nej, tack" när det inte är så "intima" fikstunder. Har inga problem med att avstå tårta på släktkalas, utan svårigheterna kommer då man fikar 2 och 2.
Vet inte varför, men jag känner mig verkligen jättedryg om jag tackar nej i sådana situationer.
Hur som helst måste jag lära mig att våga tacka nej. Att behaga andra genom att äta deras kakor är inte värt de där extra kolhydraterna och kalorierna!
Starta ny diskussion