Viktminskning iFokus

Viktminskning

Etikettallmänt-viktsnack
Läst 1012 ggr
JohannaEkroth
1

Dilemma

Nu tänker ni säkert såhär; vad har hon inne på den här sajten och göra. Hon som är normalviktig…

Fast jag vet hur ni har det, för jag har lika svårt att hålla vikten uppe som ni har att gå ner i vikt. Har fått höra alldeles för många gånger att jag är för smal av killar jag har varit tillsammans med.

Och då tänker ni… Gud! Tänk om jag hade det så, då kunde jag äta vad gott som helst. Problemet är att jag kan inte äta. Jag blir illamående och blir därmed rädd för att äta då jag har kräkfobi. Jag får tvinga i mig mat… Så jag vet hur ni har det. Och skulle jag ha lätt att äta, skulle jag säkert hamna där flera av er är idag och önska jag kunde gå ner i vikt istället.

Vilka kämpar ni är, allihopa! Heja! Kyss

Men det var inte därför jag ville skriva…

Utan jag ville skriva om evolutionen.

Fan, en moralprediakre… Nä inte alls. Flört Bara en tjej som vill prata kost.

Min mamma berättade att när hon var barn för 50-60 år sedan ungefär. Hon är född 1946… De var 5 barn i familjen och de fick en köttbulle var till potatisen att äta vid kvällsmaten… På helgen fick de dela på en 33cl dricka i glasflaska. Och de gick 3 km till skolan och samma sträcka hem från slolan.

Och idag får barnen 7-10st, i skolan, de blir hämtade, eller åker buss och på fritiden surfar man eller spelar TV-dataspel.

På 50 år har det inte hunnit hända någonting evolutionsmässigt i våra kroppar. Finns ingen chans att ämnesomsättningen anpassar sig så fort till vår välfärd…

Och för bara 100 år sedan, då levde de flesta bondeliv och slet från morgon till sena kvällen. Skulle man någonstans så gick man, eller tog droskan i bästa fall, men barnen gick.

Om det var så för bara 50 år sedan, inte undra på att vi blir lätt överviktiga idag, när kropparna våra inte är gjorda för att äta så som vi har möljighet till att äta idag.

Våra kroppar skriker efter mat, hela tiden, för det är så den var van att göra för 50-100-> år sedan, men kroppen överlevde på det lilla den fick och klarade sig. Vi har jaktinstinkten i oss, att stoppa i oss medans vi kan, ifall det kommer en hård vinter med lite mat etc, så att vi ska överleva…

Så hur överlever vi "välfärden" utan att dö av "frosseri"?

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Ylva-Li
0
#1

Precis så. :)

Redan på min barndom så lekte man ute jämt. Hoppade, sprang, lekte kull, hoppade hage etc etc. Då är jag inte lastgammal.
Barnen idag, om man iaf ser på min familj, sitter inne framför datorn, alltid. Det är trist att se..

Att vi har det gott ställt är bra, för tiderna då vi svälte var inte heller att föredra. Men vi behöver röra på oss mer, absolut!

Det svåra är väl där många av oss är nu. Att börja. Heh. Är där själv. Att hitta orken att börja röra sig.

//Ylva-Li 

 || Studio Li (foto) ||