samma här, jag skulle bheöva bli av med 30, och har svårt att hitta motivationen, det är så lätt att "ge upp" hela tiden.

jag sätter upp små lappar med "påminnelser" att jag ska äta frukt och ut och röra på mig mm =) kan funka

Det går ju i perioder, i alla fall för mig, men ibland är det riktigt tufft. Man behöver bestämma sig - varje gång, i varje val. Vill jag äta det här, eller vill jag inte? Vill jag gå ut och gå, eller sitta i soffan? En hjälp kan vara att sätta upp ordentliga rutiner, ett veckoschema. Med realistiska mål, förstås - inte "träna på gym fem gånger per vecka" utan kanske snarare "20 minuters promenad fyra dagar i veckan, wii fit (som jag har för mig att du har?) minst två gånger" osv. Även matmässigt, om man lägger in t.ex. frukt och vattenpauser så kan det hjälpa att automatiskt äta mindre av det onyttiga. Jag försöker ta frukt på jobbet även om jag inte är speciellt sugen, eftersom jag vet att det hjälper mig ifrån fika på eftermiddagarna, t.ex.

#2 Jo det är ju en tanke. Måtte jag bara finna motivationen att ifrågasätta mig själv. ;)

Jag tror #2 kan vara inne på nått bra. Prova ett schema en vecka eller så. Se till att du har en fruktpaus då och då så att du kan hålla suget nere. Att ha det på en lista så man kan se vad man ska göra kan ju göra det lättare (om man inte blir stressad av det). Att se att ja men jag ska äta klockan sju, det är bara en timme då behöver jag inte äta den där bananen/chokladen, jag klarar mig till middag. Eller att det står ta tjugo minuters promenad eller vad det nu kan vara. Att helt enkelt få någon form av struktur på det så det blir en vana. Svammel svammel. Men precis som #2 säger man måste ha realistiska mål annars orkar man aldrig en förändring oavsett vad det är man vill förändra.

Du kan ju också tänka på VARFÖR du vill gå ner i vikt - om du verkligen vill det? Vad kommer du kunna göra sen, som du inte kan nu? Ju mer konkret desto bättre. Tänk ut verkliga mål - typ köpa ett par snygga jeans i en viss storlek, börja rida, eller vad det nu kan vara som motiverar dig. Skriv upp allt! :)

#5 Det har jag försökt. :)
Jag VILL kunna köpa snygga kläder i vanliga affärer.. Som det är nu kommer jag inte i "vanliga" kläder.
Men ja.. det är där det stora problemet ligger. Jag har egentligen vad som borde vara motivation, men det verkar liksom inte räcka. =/

Tänk ut fler saker då :) Jag menar, du vill ju säkert inte bara gå och köpa snygga kläder. Hälsovinster, t.ex? Ett tips om du inte redan varit inne, kolla på www.livsvinst.se - där har vi en tjej med motivation så det räcker och blir över…

Har samma problem..

Vi kanske kan stötta varandra? Utbyta pepping?

Det är alltid lättare att säga till andra vad de skall göra.

Jag vet precis vad jag skall göra men behöver knuffen - någon som kan sporra mig.

Det finns 1000 olika sätt att gå ner i vikt. Men man måste ha den lilla extra kicken - för med övervikt följer en slags uppgivelse - dvs man kan lika gärna fortsätta och äta allt osunt för det spelar ändå ingen roll…  am I right ;-)?

#8

Jag behöver en peppkompis Cotte!

Jag har slutat banta och accepterar att jag väger som jag gör. Det får vara så. Jag älskar mig själv precis som jag är. Det viktiga är mitt tänkande och jag tänker att socker är ju faktiskt inte bra det omvandlas till fett , helt  onödan så det minskar jag på. Tänker också att jag väger min idealvikt redan nu och beter mig som så.

För mig är det likadant. Jag behöver tappa 25 kg men nu har jag börjat tappa gnistan innan jag ens kommit igång ordentligt. Men jag tror att min motivation har sjunkit på grund av att jag har ställt för stort krav på mig själv. Mitt delmål har jag satt till att gå ner 12 kilo på tre månader vilket innebär 1 kilo i veckan. Visst det är inte mycket, men det är inte så lätt när man jobbar mellan 7-16 sen ska man hem för att laga mat till kvällen och ev till dagen därpå om jag inte hunnit det på helgen. Jag kan få lite hjälp med matlagninen utav Jimmy men inte mycket då han inte laga mat själv innan han träffade mig (det gjorde hans mamma). Och när maten är färdig då ska man äta och sen känner man inte för at gå ut och gå direkt efter maten utan man vill koppla av en stund och sen är det nästan dags att sova. Men nu har jag börjat hoppa av bussen så tidigt att jag har ca 25 minuters promenad hem. På ett sätt var det enklare att hålla vikten när man inte hade något jobb. För då kunde jag när jag kände för det ta en långpromenad varje dag mitt på dagen, kunde vara hundvakt så man fick många promenader på dagen man hade inte den där pressen att jag måste hem och fixa maten, äta mm för att sen gå och lägga sig för man ska upp kl halv sex på morgonen för att åka till jobbet. Men jag är glad att jag har ett jobb och vi får väl försöka göra som så att vi går ut och går efter det att vi ätit. Då blir det visserligen två promenader ganska så tätt men det gör inget. Jimy har lovat att stötta mig och hjälpa mig. Och han vill gärna följa med på promenader, dels för att jag ska slippa gå själv och sen för att då slipper han bara sitta inne utan han kommer också ut och får frisk luft.

Jag tror att jag måste ändra mitt delmål med ett par kilo så kanske jag kommer igång lättare och det inte kommer kännas så tungt.

Det hanna säger om schema är bra tror jag. Om man gör i ordning ex ett matschema innan med exakt vad man ska äta och när tycker jag själv att det är enklare att hålla. Gjorde det då jag fick för mig att testa vegetarisk LCHF och det höll jag mig till riktigt bra.

Jag var också väldigt duktig på att göra matsedel och handla utefter den. Jag var tvungen att göra det då jag har ett litet problem med magen som uppstod efter mitt magsår, som gör att jag ska äta var tredje timme och med varierad kost. Nu har jag blivit slarvig med det igen, Måste börja då det hjälper framför allt mig men även Jimmy på helgerna. Han har svårt att hinna med det där med mellanmål på eftermiddagen (stressigt på deras jobb just nu). Men mitt schema kunde se ut som följande:

07.00 frukost

09.30 mellanmål (frukt/smörgås/yoghurt)

12.00 lunch

15.00 mellanmål (frukt/smörgås/yoghurt)

17.30 kvällsmål/middag (beroende på vad åt till lunch)

19.00-19.30 mellanmål (en frukt eller en liten tallrik yoghurt)

Min tredje vecka på söndag, känner att motivationen blir lägre och lägre, tyvärr! :S

Ska nu börja med GI. Min svärmor rekommenderade det idag.

På måndag ska jag börja om på nytt. Känns på nåt sätt bättre att börja i början på en vecka.
Hur jag ska göra vet jag inte riktigt än.

Jaha måndag.. Började inte bra dock. Skulle göra kött som jag "grillade" på inomhusgrillen. till det hade jag böngroddar, minimajs, vanlig majs och sallad, och en egengjord röra på lätt creme fraiche, rödlök hackad, salt, peppar och lite kaviar. Gott, men köttet var en total besvikelse.. Segt och tråkigt och torrt..
Och det hjälper inte mig. Blir lätt deprimerad när jag ska försöka gå ner i vikt. Varför kan jag inte förstå..

#17 Hejja hejja hejja!

Min motivation är på noll nu, våger står till och jag kan inte sluta jämföra mig med alla andra. Har en djävul vid min sida, och en nerkrakaserad ängel, av djävulen på andra

#19 Hoppas att det kommer lossna snart för dig. Håller tummarna för alla. Vi var och badade i söndags och då vägde jag mig där (kan inte lita 100% på min våg hemma) den stod på 83,5 kg. Ska dit om 3-4 veckor igen och då se vad som hänt.

LYCKA TILL ALLIHOP SOM KÄMPAR!!!

Jag har försökt många gånger i mitt liv att gå ned i vikt och lyckats många gånger men även gått upp igen. Men mitt motto är - Du har inte misslyckats förrän du gett upp! Och jag ger aldrig upp! Jag är värd att ha en stark och hälsosam kropp. Och det är du också. Jag håller med ovanstående talare om att scheman och matsedlar är lite a och o i viktminskning.

Men någonting som jag ska testa nu är att skapa min egna "må bra-grupp". Vi allra flesta känner väl någon i vår omgivning som står vid samma vägskäl. Som behöver gå ned i vikt och få en bättre hälsa. Så jag ska kolla runt lite med de i min närhet som också behöver lite stöd och så kan vi stödja varandra! En träff i veckan när man talar om motgångar och framgångar. Peppar varandra och ger varandra råd. Alla försöker gå ned på olika vis och har olika tänk - det gör ingenting. Vi behöver alla lite stöd, och vi är inte ensamma :) Kanske något för dig också?

All lycka till dig! Och kom ihåg att du är bra oavsett!