Det handlar om att inte gå tillbaka till tidigare livsstil. Hur har du gjort när du gått ner i vikt?

Viktväktarna och träning.

10 v proteinshake och träning.

LCHF och träning.

:-( men jag faller alltid dit. Börjar med att "fuska" ett tillfälle som blir fler och fler. Sen blir mitt matmissbruk alltid värre än någonsin tidigare..

Skillnaden den här gången är väl att jag gör det för att resten av mitt liv ha en hälsa som heter duga. Tidigare har det främst varit för att man "ska vara smal" och "är man smal så är man snygg". Och jag har känt mig väldigt misslyckad om överviktig. Nu jobbar jag hela tiden med min självkänsla och tycker att jag är bra precis som jag är :) vilket jag hoppas ska göra att jag inte faller dit igen..

Men oron är stor :/

Hur har du tänkt göra den här gången? Det handlar om att byta livsstil. Oavsett vilken variant du väljer för att gå ner i vikt, så går man upp ifall man faller tillbaka till den livsstil man gick Upp i vikt av.

Det är både SÅ svårt och SÅ enkelt.

Vad tänker du är din idealvikt? Jag menar inte i kilon… mer hur du MÅR när du når den? Vad blir skillnaden mot att vara överviktig?

Jag har precis samma farhåga. Försöker nu tänka att det är för den inre hälsan jag äter bra och tränar, inte den yttre. Det får bli en bonus.

Däremot så har jag en målvikt jag inte vill komma över när jag väl har nått den. Hur jag ska hitta balansen att stanna där, vet jag inte nu..:%

Det värsta man kan göra är att tänka på det som en diet eller tillfällig kost-omläggning, för då blir det så lätt att man lurar sig själv att tro att det är tillfälligt och att man kan äta annorlunda när man väl nått en viss vikt.

Det är bättre att tänka på det som en livs-stilsändring, ett nytt förhållande till sin hälsa. Då kan man se det som en förändring som ska bestå, ett sätt man fortsätter äta efter även när man når sin målvikt.

Jag har 3-4 kilo kvar innan jag är där jag vill vara, men jag har börjat bli rädd att resten av livet ska det bara handla om vad jag äter, att jag resten av livet måste vara noga. Samtidigt tror jag mycket på att inte ha en exakt siffra utan kunna gå upp och ner kanske 3 kilo hit och dit för det är liksom fullt normalt. Om jag lyckas hålla vikten återstår att se för jag har aldrig gått ner förut, men jag tror det.

#5 då är vi två med den rädslan. Det svåra kommer nog att bli att dra ner på träningen sen då jag är en person som kör "allt eller inget". Därför måste jag tänka att bara för att jag inte tränar 6 dagar i veckan kan jag hålla min vikt.

Tränar mycket nu när jag är påväg ner i vikt, det svåra blir att lägga om allting när man nått målvikten. Vi får peppa varandra!

Vad duktiga ni är!

Jag är helt inställd på att det är en livsstilförändring. Jag VILL inte gå tillbaka i gamla vanor.. Men jag är så rädd att jag ska göra det ändå. Mitt förhållande till mat är som för många andra helt destruktivt och jag använder det som en tröst och stresslindrande. Så händer det ju till och från saker i livet som gör att man är mer eller mindre stark och faller jag tillbaka då är jag snabbt uppe i alla kilon igen.. :O

För att svara på #3 om hur jag mår när jag nått min idealvikt. Så handlar det om att jag vill vara stark, jag vill orka göra allting jag vill göra. Jag vill kunna springa ett marathon. Jag vill vara smidig. Men sen tänker jag också såhär att när jag nått min ideal"hälsa" så har jag också en hälsosam inställning till mat och i min värld är jag då SÅ mycket lyckligare än vad jag är idag. Eftersom i dagsläget så kretsar väldigt mycket i mitt liv kring mat och vikt. Det tar upp för stor plats för att jag ska vara lycklig..

Och hur jag tänkt göra är min egna version av dukan-dieten. Jag behöver en fast plan för hur jag ska göra. Och det jag tycker är bra med den är att det finns en stabiliseringsfas. Men som sagt, jag har gjort en egen tolkning av den eftersom jag inte vill äta som de rekomenderar, efter att man nått vikten.. :-)

Min erfarenhet är att om man vill hålla vikten är det bara att ställa in sig på att vakta på sin vikt och det man äter för resten av livet.

Jag hölll vikten i 20 år efter att jag gått ner i vikt men det var ett ständigt bantande. Aldrig äta något som man inte fick.

Sen orkade jag inte pga sjukdom och gick upp i vikt. Nu har jag tagit tag i det igen och inser att det är frågan om att tänka på allt man stoppar i munnen.

Så fort man slackar så kryper vikten uppåt igen.

#7 Jag tror att du är rätt ute :)

Om livet hela tiden handlar om vikten, rädslan att gå upp, känslan av att inte ha ett bra liv, stressen av att känna att man hela tiden måste tänka på att inte slappna av, för då ökar vikten…. DET är destruktivt.

Min bror gick för några år sedan ner 50 kg. Hans livsstil såg tidigare ut ungefär såhär: Ingen frukost, några limpmackor till lunch, mycket pasta, pannkaka och risbaserade rätter till middag. Många mackor på kvällarna, samt ofta delade han och hans fru på en nybakad sockerkaka med några glas mjölk på kvällarna.

Till slut bestämde han sig för att byta livsstil för att orka leva det liv han ville leva, men inte kunde fullt ut.

Han gick på Allevo under en period, gick ner 50 kg på strax under 1 år. I början kunde han knappt äta nånting förrän han gick upp i vikt, men nu, efter några år är läget helt annorlunda. Han har skurit ner massor på kolhydrater, äter ingen pasta, mjölmat eller ris. Slutat helt med bröd. Han håller vikten och tänker inte så mycket på den längre. Nu kan han njuta av livet. Han har stuga i Ammarnäs där han spenderar så mycket tid han bara kan, där han vandrar, fiskar, plockar svamp, åker skidor.

Vi pratade om det förra helgen när vi träffades, att han, eftersom han gått ner så mycket, orkar leva ett liv som han älskar, ändrat livsstil och det skulle aldrig falla honom in att äta en halv sockerkaka en kväll ….. för numera har han helt enkelt inget sug efter det :) :)

Jag tror att man vinner väldigt mycket på att helt skippa allt som ger sötsug. Det är så lätt att ta en kaka och sen bli mer och mer sugen. Och så lätt att tänka ''nej, den behöver jag inte'' - när man INTE hunnit smaka och trilla tillbaka i suget.

Jag har ställt in mig på att aldrig mer äta godis. Och det känns faktiskt helt ok nu när jag övervunnit sötsuget.

Jag är också inställd på att undvika riskakor etc - eftersom de lätt triggar mitt sötsug. Men jag kännr inget förbud mot en riskaka ibland, bara att jag ska vara uppmärksam på dem om jag tar.

Däremot honung klarar jag utan sötsug efteråt.

Så för mig handlar det om att vara avspänd och inte behöva tänka så mycket på vad jag äter - utom ifall jag bryter rutinerna och äter något av det jag vet att jag inte mår bra av. Då får jag skärpa uppmärksamheten ett tag, sen kan jag slappna av igen.

Jag vet också att jag säkert trillar dit nån gång, men det får jag ta då. Jag får i så fall bryta sockersuget igen.

Sen så ska man inte fundera så mycket på framtiden om man känner nästan ångest vid tanken ''nu kan jag ALDRIG äta det mer.. :O".. då är man fortfarande för nära beroendet för att planera så långt. Vänta ett tag till och känn efter om  det är en så hemsk tanke, när du väl vant dig vid dagliga rutiner utan godis och chips. Och det finns ju alternativ - använder man tex grönsaker i dipp när man fortfarande egentligen vill ha chips, blir det lätt att man bara tycker det är ett smaklöst alternativ. Men tar man dety när man varit utan chips ett tag och vant sig att ite ha nåt alls, så inser man hur gott och frächt det är :) Det gäller att inte installera nya program innan man lyckats avinstallera det gamla. (tex hatade jag soya-yoghurt och havremjölk, det senare i kaffet. Ville fortfarande ha mjölk och kände av mjöl och havresmaken starkt. Valde att använda äggmjölk vilket funkade bra tills den helt enkelt kändes oljig och krånglig. Provade havremjölk igen och nu är det faktiskt jättegott, känner inget alls av havresmaken som något då¨ligt. Samma med creme fraiche till maten, avskydde alla alternativ och hade enbart majonäsbaserade dressingar. Nu har jag varit utan creme fraishe länge men tröttnat på den goda majosmaken och saknar fräscheten. Provar soya alternativ igen och nu är de faktiskt goda. Jag behövde bara sudda ut ''det ska smaka precis så här'' för att ta till mig alternativet. :) Nu är detta för att jag inte tål mjölk, men iaf.. )

#9 vad härligt för din bror! det är precis sådana där saker som inspererar mig och får mig att inse vad jag vill. jag vill kunna göra alla de där sakerna som jag vill. jag vill kunna gå ut och dansa hela natten, plocka svamp i skogen i flera timmar, ta en springrunda på kvällen. och (jag jobbar som lärare) göra massa rörelseaktiviteter med barnen och faktiskt kunna vara med hela passet själv!

"10 jag tror att det är sådär jag måste göra också. jag har bestämt mig för att aldrig med äta godis, för äter jag så faller jag tillbaka . Dock lite mörk choklad eller nötter till helgen - när jag är klar med viktnedgången. Det gäller att lägga upp en plan på vad man kan äta och inte, när man ska äta och inte. och när det har blivit en rutin då kan jag börja leva på riktigt! :-)