Gick ner från 76 till 59 på 13 månader (är 170 cm), så hade alltså ingen övervikt och gick därför ner långsammare. Men, det blir ju en ny livsstil så jag fortsätter träna och äta rätt men går bara ned väldigt lite nu och försöker att äta så pass mycket att jag stannar där jag är nu :)

Man kan inte tänka att: Ja, nu tränar jag och äter sunt i sex månader och tappar tio kilo och sedan återgå i gamla vanor, då går man upp. Fast det kunde du säkert räkna ut själv! ^^

Jag ser detta som den bästa "dieten" då man får fortsätta äta vanlig, nyttig mat :)

samtidigt som jag tappade i vikt så byggde jag muskler så kroppen kändes nättare redan efter någon månad och byxorna blev snabbt alldeles för stora.

Jo, jag vet att det inte funkar att återgå till sina gamla vanor. Jag ser det inte ens som en diet, utan livsstil. Jag har nämligen precis dumpat alla dietshakes och bantningspreparat och istället börjat med "ät mindre och hälsosammare, träna mer". Syftet är främst att sluta förgifta min kropp med en massa äckel, orka mer, få bättre humör och gå ner i vikt.**

Tidigare** åt jag 1 mål mat om dagen när jag kände för det, gick och små åt hela tiden, drack 2-6 liter cola/vecka och rörde mig inte alls = gick upp 7 kilo på 4 år (och jo, det är farligare än det låter). Nu äter jag istället mindre portioner av frukost, lunch och middag på fasta tider varje dag, tar ett lätt mellanmål mellan lunch & middag, småäter ingenting (känner inte behovet av det eftersom jag äter regelbundet), går ut och promenerar/småjoggar och ja.. sysslar med vardagsträning helt enkelt.

Jag märker redan en stor skillnad på humöret och orken trots att jag började med min nya livsstil så sent som förra måndagen, mycket tror jag är pga. att jag slutat helt med mitt sockermissbruk och småätandet. Från 2-6 liter cola/vecka till 0. Från att småäta till att inte vara sugen. Jag är inte längre grinig, lättretlig, sur och suget är helt bortblåst. Jag har på köpet gått ner 1,5 kg sedan dess men vill inte räkna med det ännu då jag vet att vikten varierar mycket från dag till dag osv.

Baah, nu svamlar jag! Tack för ditt svar 

Jag tror det tog runt 2 månader innan jag faktiskt kände det. Då hade jag gått ner ca 12 kilo och givetvis sätt siffrorna minska, men inte känt det fysiskt. Jag minns så tydligt när första insikten om att jag gått ner i vikt kom. Jag låg på sidan i sängen och kände att mina bröst plötsligt inte alls tog sån stor plats längre.

Sen har ju viktminskningen avtagit i hastighet, men om 1,5 veckor är det ett år sedan jag började min resa och jag har gjort mig av med runt 48 kilo under den tiden.

Som viktväktare har jag gått ned 10 kg på sju veckor, och då har jag ätit ordentligt. Skomakaren fick ta bort 10 cm på ett bälte för några dagar sedan. 

På vågen syntes det redan efter några dagar. På kläderna några veckor.

Bra tankesätt! Har aldrig trott på bantningspreparat.

Ja började för ca 2½ månader sedan på allvar och har sedan dess minskat 10 kg. vägde mig efter ca 1 månad och var chockad att se att 7 kg var borta! började i samma veva känna att kläderna satt bättre. Nu har det stannat av lite pga lite onyttighetsfrossande men imorn blir det nya tag med spinning och gym!

#3 2 månader bara? Jag som hade förväntat mig ett halvår, haha. Oj jäklar! Grattis till viktminskningen.

#4 Hur ser kosten ut med VV? Får man bestämma själv eller följer dom någon speciell kost? (GI, LCHF och allt vad det nu heter). Grattis! :)

#6 Jag trodde på dom tills jag faktiskt orkade läsa innehållsförteckningen och såg "socker, sötningsmedel, sirap, fruktsocker" osv som toppade högt på listan. Sen en massa saker jag inte ens kunde uttala. Usch! Tänk att man kan vara så lättlurad bara för att någonting marknadsförs som "viktminskningspreparat". Grattis till de förlorade kilona! :) Kul att se att ni alla märkt skillnad på så kort tid, jag förväntade mig närmare ett halvår/år, fast sen är det ju individuellt också :)

#7 Man bestämmer helt och hållet vad man vill äta, men man räknar poäng. De flesta frukter och grönsaker är noll poäng (men man bör naturligtvis inte äta 20 bananer).

Poängen beräknas efter andelen protein, kolhydrater, fett och fibrer i maten. Även om det i stort följer energiinnehållet, får man fördelar av fiberrik mat och annat som mättar länge.

Tanken är alltså att man ska hushålla med sina poäng och på så sätt styras mot att äta bättre.

#2 Härlig inställning! Håller med dig till 100% (Jag är inte heller ett fan av bantningsprep. som du kanske märker, haha..)

Jag gick från 72 till 63 kg (är 168 cm) på ett år genom att äta mindre och träna mer.

Eftersom att jag inte tränade speciellt hårt i början märkte jag inte någon direkt skillnad de två tre första månaderna. Det var inte förrän jag började träna pilates och löpning regelbundet som jag kände fysisk skillnad. Kondition och styrka förbättrades bara inom några veckor, och midjemåttet krympte. Sedan hamnade jag på en platå tror jag, jag låg jättelänge på samma vikt (66 kg typ).

I höstas skaffade jag ett gymkort och gick zumba/aerobics/jympa och core minst en gång i veckan. Då började jag märka stor skillnad i kläder. I klädstorlek har jag gått ifrån 40 till 36/38 (såvida det inte är en dum modell).

Jag är mycket smalare nu än vad jag var vid 66 kg, trots att det bara skiljer några kilon. Tror att det har att göra med fett vs muskelmassa - jag har nog tappat bra mycket mer i fettprocent än vad jag gjort i vikt.

Lycka till med viktminskningen och din nya livsstil!

#7 Jag tror det var för att det gick så snabbt i början, det var ju en enorm omställning för min kropp. Jag drog nog ner på hälften av kalorierna och började dessutom träna 3 gånger i veckan utöver min det jag vardagligen rörde på mig. Så väldigt mycket hände där i början!

Sen beror det ju på hur din kropp omformas och varifrån den börjar ta sitt fett när du går ner. Min kropp tog mest fett från de kvinnliga formerna i början (bröst, rumpa, höfter) innan det började synas på armar, mage och lår.