Jag tror det är mycket psykologiskt. Du vet att det är "dåligt" då kommer också suget efter mer "dåligt".

Så fungerar det för mig i alla fall. Så fort jag unnat mig någonting som jag vet att jag inte borde äta kommer ett nästan outhärdligt sug direkt efter.

#1. Det tror inte jag. Jag äter choklad då och då, en glass ibland och några godisbitar slinker ner med jämna mellanrum. Det känns mycket värre mentalt och ger mig mer ångest, men ger inte alls samma sötsug i kroppen utan då nöjer jag mig med det lilla.

Men just det där enorma suget som kommer i kroppen… Det är det jag menar. Jag kände inte alls att pommesen var dåligt att äta, för jag vill ju börja återfasa in sånt i min kost. Men det gav tydligen kroppen behov av mer.

#2 Inom den biologiska psykologin finns något som kallas för superstimuli. Det är något som stimulerar en att utföra ett beteende - fast extremt mycket.

Vi människor blir sötsugna därför att det finns inbyggt i vår natur att vi ska tycka om sötsaker och fet mat (att äta det är fördelaktigt för vår överlevnad.).

Om vi blir utsatta för superstimuli, exempelvis pommes (som är fett och kolhydratrikt) blir vi alltså triggade att äta mycket och mer, även om man inte har ett behov av det.

Man måste vara konsekvent! Jag hade det problemet, gick ner jättemycket men började efter några månader hetsäta. Började med en godisbit och sen blev det bara mer och mer, tills jag mådde illa.

Det bästa man kan göra tycker jag är att strunta i all "dålig" mat, tänk inte "jag äter bara lite" , ät inget alls istället.

Sen kan man ha en dag om man klarar det, där man kan äta något godis/choklad. Den dagen kan du även ta en extra lång promenad/jogga så lägger det sig inte på kroppen. Men då måste man vara konsekvent och bara äta en sak =)

Jag "fuskar" dock och dricker rätt mycket lightläsk, dåligt tycker vissa men det funkar för mittt sötsug i alla fall!

#4, Det är just så jag brukar göra, strunta helt i all sådan mat som har dålig inverkan på mig. Men jag var tvungen att testa för sakens skull och se om det faktiskt hände något och hur kroppen skulle reagera. Och uppenbarligen så reagerade den negativt.

Fast jag har kommit till den punkten, och långt över, när jag INTE FÅR gå en extra promenad eller träna bara för att unnar mig en fika en dag då det är fest eller så. Det var precis det som ledde mig till min ätstörning som jag nu kämpar med att bryta… Jag får inte lov att kompensera kosten med träning, för då blir jag aldrig frisk. Jag måste snarare inse att om man unnar sig att äta när det är fest, födelsedag eller liknande så gör det inget alls för om vikten går upp eller ner. Det är när fikandet blir en vana flera dagar i veckan som man går upp i vikt.

#5 Absolut ska man inte kompensera om man har haft en ätstörning, men jag som tex aldrig haft det kan komensera på det sättet. Jag går en promenad varje dag dock så det blir inte så stor skillnad för mig. Äter man bara lite sött bara en dag i veckan borde man inte gå upp i vikt =)