EKG ser bra ut för mig. Blodtrycket ligger runt 112/68 mm Hg (lågt-normalt). D-dimer (värde för blodpropp) har legat bra de två gånger jag har fått det testat, Sköldkörteln bra, levern bra, blodsocker bra. Järnvärdet bra.

Så ja, har inga överviktsrelaterade sjukdomar iaf. Men har lite andra sjukdomar/skador som påverkar en hel del.

Startade på 93,3 kg i mitten av oktober, idag stannade vågen på 86,5 kg! Är 16 år och 172 cm lång.

Okej. Ja, det sjuka är att mitt blodtryck är helt normalt, ekg ser bra ut, sockret ser helt normalt ut, blodproverna syns inget konstigt på och sköldkörteln är också bra.

Därför borde jag inte oroa mig för o va sjuk i något farligt, tycker det borde märkas på NÅT prov då att nåt är fel.. Men känns också konstigt att må såhär bara av övervikt och dålig kost o för lite motion. Men kanske kan det ställe till med mycket!

Sen har jag ju även hypokondrin och kräkfobin som förstör lite men..

Hur har du gått ner 7 kg på knappt 2 månader? Någon speciell metod eller bara jäkligt duktig på o hålla kosten o motionen?

#3 Motion existerar knappt för mig

Framförallt var det alli som hjälpte. De gör en enorm skillnad i och med biverkningarna om man slarvar med kosten. Efter en dag på toa så blir man mera motiverad till att äta strikt. ;) Dessutom är alli's hemsida ett bra stöd!

Sen har jag bytt ut saker. Creme Fraiche på 34% mot mini fraiche på 5%, lax mot sej, pommes frites mot ris eller fullkornspasta (potatis överlag blir inte jag mätt på - hopplöst att äta), godis mot falu rågrut brutet i bitar (ger plock-känslan), skinka istället för ost på mackan. Mycket tomat och paprika har köpts hem, jag har tagit mera ansvar för matlagningen och på så sätt kunna kaloriberäkna. Fil med hemkokt äppelsylt har jag upptäckt vara en bra frukost.

I början skrek min mage efter mat, köpte då hem Allevo Fiber + som är piller som expanderar i magsäcken och ger mättnadskänsla tog ett tag dessa piller 3 ggr dagligen för att inte hungern skulle bryta igenom.

Men ja, har trots allt kunnat äta saker som kladdkaka och cheesecake - men inte den första månaden för då behövde jag vara strikt för att inte hetsäta. Allt går och äta om man räknar in det i fett och kalori intaget och kan äta utan att hetsäta.

Kan verkligen rekommendera alli, det ger den där lilla skjutsen som hjälper en att hålla sig motiverad!

#4 Okej! Ja, alli verkar bra men jag tror inte jag har diciplin nog för det, kommer säkerligen få ångest efteråt men.. Jag har ingen lust att må sämre än jag gör! Hehe.. Och jobbigt att aldrig kunan äta fett o inte veta hur mkt man kan äta utan att bli dålig som sjutton..

Och jag vill ju kunna äta lax o fet fisk, eftersom det är bra fett ändå. I måttlig mängd såklart!

Jag är inte överviktig, jag väger bara lite för mkt för att trivas riktigt. Men jag känner igen mig i så mkt av det du skriver. Jag kan känna mig svimfärdig av att gå upp för trappen, jag får dippar under dagen då jag bara vill gå och lägga mig och sova, och har jag inte möjlighet att göra det så mår jag dåligt, och får ofta ätsug.

Illamåend och huvudvärk är vanligt med.

Känlsan av att det inte spelar ngn roll, jag orkar inte, kan lika gärna äta.

du låter som många utav oss som är överviktiga, man är väldigt trött, energilös, kan känna sig deprimerad, orkar inte ta tag i saker. och för att komma ur detta behöver man en riktigt bra motivation, eller ev. professionell hjälp eller IBLAND kommer det med tiden, men att vänta är inget jag rekommenderar.

jag själv vägde i sommras/höstas som mest 109 kg, astman blev värre, återkommande inflammation i båda knäna, karpaltunnelsydrommet i båda handlederna, ryggvärk (allt viktrelaterat) tillslut mådde jag så dåligt både psykist och fysiskt att jag bara satt hemma framför tv och inte ville gå ut och träffa mina kompisar.

när jag sedan dessutom fick reda på att jag hade diabetes (blandning mellan typ 1 och 2) blev min deppression värre i nån månad, hetsåt och sket i allt.. men efter det kom iaf MIN motivation, blodsockret var så högt att läkarna sa att om jag inte gör något åt min situation så kommer jag döda mig själv. eller vad som skrämde mig ännu värre, alla komplikationer en diabetiker kan få om man inte sköter sig. jag är ändå bara 26 år och ska ha många hälsosamma år kvar..

den första månaden var nog en utav den jobbigaste månaden i mitt liv, med allt jag förändrade, men nu mår jag bättre än va jag någonsin gjort! jag har gått ner 30 kilo, men mer ska bort, har slutat på insulin, men vet inte om jag kan bli helt frisk. händerna är bättre så för tillfället slipper jag operation. knäna gör ont priodvis forfarande, men har ju forfarande övervikt kvar.. men den allra största skillnaden är hur pigg och glad jag har blivit! och jag som varit sockerberoende i 13 år som trodde mitt liv skulle vara över om jag inte fick äta godis igen, får kanske enbart ett liiitet chokladsug 1 gång i månaden :P

uräkta att det blev så långt, men det jag ville säga är att hoppas du hittar din motivation eller ber någon om hjälp, många viktrelaterade sjukdomar kommer fort! lycka till!!