Jo just det "jagebest" det är bara en dag, men vad har de för ursäkt för dagen därpå och dagen efter det??

Men du, varför tar du inte med egen mat då?

Det är så jag gör när jag är bortbjuden och vet att det inte kommer serveras något jag äter. Då ursäktar jag mig, säger att "Jag kommer gärna men maten passar inte mig, så jag tar med eget att äta". Har aldrig stött på någon som sagt att jag inte får komma om jag tar med egen mat!

Mycket bra tips från Zadeira! Ta med ditt eget. Vad du sen väljer att ha med är din ensak. Om de tycker att det är tråkigt att du inte äter det de bjuder på så är de förhoppningsvis väluppfostrade nog att inte säga nåt om det. Dessutom är det dem det är synd om om de stör sig. Små ynkliga människor som inte har bättre att göra än reta sig på andra. (Har en sån kollega!)

Fasar själv för midsommar. Vi ska äta lunch hos min mor, o hon tar det alltid personligt om man inte backar o tar om flera gånger. Själv äter hon bara en portion, men så fort en annan inte tar om blir det "var det inte gott?" "Gillar inte du sånt längre, jag trodde du skulle vilja ha det!" "Det var ju synd att jag inte kunde göra nåt så du blev nöjd!" o massor i den stilen. Så sitter man där med dåligt samvete sen. Eller så äter man åt helskotta för mycket. Jag funderar på om jag ska kunna med att ta med min tallriksvåg o väga det jag äter, för att ha lite koll.

tack för tipsen! Ska nog fixa eget och ta med, blir bättre så (:

Jag känner igen det du beskriver, men ur ett annat perspektiv.

Var enda gång jag äter med andra fälls det kommentarer - bara för att jag har valt att vara vegetarian. Det kan vara riktigt sårande kommentarer, eller får mig att tappa både matlust och sällskapslust.

Varför bryr sig människor så överdrivet mycket om vad andra äter, eller inte äter? Och sedan inte kan respektera valet?

De borde ju vara glada över att själva få lite extra att dela sinsemellan om de nu tycker att det är så fantastiskt gott och underbart med det de försöker truga på den som inte vill ha.

Den här typen av hets från omgivningen kan förstöra enormt mycket, och borde väl ligga i klass med mobbing?

Jag har dock blivit härdad. Jag har stått ut i snart 13 år av den här typen av hets. Det bekommer mig (oftast) inte längre. Jag bara ler lite likgiltigt och ignorerar, äter min mat, medhavd eller tillagad av någon som ändå bryr sig om mitt val, och njuter av att veta att jag faktiskt får äta precis det jag valt, oavsett vad resten av sällskapet säger.

Men visst händer det fortfarande att jag kan bli ledsen, sårad eller förbannad.

HannaVego, jag förstår att det känns jobbigt. Har kompisar som är veg, o visst är det jobbigt att bjuda dem på mat. Men vi brukar lösa det med Soppor och fisk, för de äter fisk. Hör däremot andra som på fullt allvar säger "Men du kan väl göra ett undantag när du är bortbjuden!" Det är jäkla respektlöst tycker jag.

Det jag däremot kan reta mig galen på är när våra veg-vänner sitter o säger åt våra barn att skinka är "usch" och grillad biff är "blä" o liknande saker! De får gärna äta sin veg-mat, det de bjuder på är ofta väldigt gott, men de kan hålla sin kosthållning till sig själva! Jag kommer inte säga åt deras ev framtida barn att äta korv, eller att persiljestuvade potatisar är det äckligaste som finns. Även fast jag tycker det. Så då ska inte de försöka uppfostra mina barn till veggisar heller! Vill man ha respekt för sitt val av matvanor får man allt respektera andras oxo.

Förlåt trådkapningen, TS!

#6 Nej usch, det får du ju nästan prata med dem om om det är så att de försöker påverka dina (eller andras) barn! Man ska inte uppfostra andras barn. Jag är själv väldigt medveten om vad jag säger till mina syskonbarn t.ex. Jag vill inte påverka dem, försöker svara så ärligt och barnvänligt som möjligt när de har frågor, men jag aktar mig för att plantera värderingar genom det jag säger.

Uppstår det t.ex. något gräl i stil med "Jag vill inte äta skinka! Hanna behöver inte äta skinka!" så svarar jag med att jag istället äter bönor eller vad det nu är jag sitter och äter, erbjuder dem att smaka och vet att de oftast inte uppskattar det. Och då uppmuntrar jag dem till att äta köttet, för något måste man ju äta.

Mitt problem i mina middagssällskap är att det alltid är samma personer som klagar och trugar, skämtar och förlöjligar mig. Detta trots att jag aldrig någonsin har sagt till en enda köttätare att sluta äta kött (åtminstone kan jag inte minnas att jag gjort det). Jag respekterar andras val, kanske för att jag vet hur det känns att alltid behöva försvara sig.

Ber också om ursäkt. Men detta kan också vara relevant att tänka på vid andra typer av dieter, inte bara veg-mat.