Hur gör man egentligen, för att man ska fortsätta med sin livsstil, som man egentligen tycker är så himla mycket bättre än den gamla?

Jag hade skött mig i tre veckor, vad det gäller mat och motion, och en dag kände jag mig bara SÅ trött. Jag gav mig ut och sprang ändå. Dagen efter - värre än dagen innan. Jag stannade inne. Sen blev den lilla deghögen, även kallad Mello (även kallad, mig själv), liggande i sängen och soffan. Jag orkade inte ta mig ut.

Idag fick jag nog. Jag hade legat i soffan sen i fredags, och gick ut och sprang. Och herregud. Jag har aldrig sprungit så långsamt. Det var SÅÅÅ jobbigt. Jag trodde ett tag att jag skulle kräkas där i dikeskanten för jag var så trött. Men jag följde mitt program. Jag missade bara 20 sekunder av det för att jag fick sån håll att jag kände för att skika tanten som gick förbi i örat, men uppfostrad som jag är så lät jag bli.

Men, nu är jag inne. Och jag gjorde det. Jag klarade det. Även om jag ville ge upp. Men nu känner jag mig återigen peppad att fortsätta. Det blev två dagars lathet, och matfusk, men nu är jag på banan igen. Dessa två dagar känns som två veckor, jag känner redan hur min kropp håller på att ställa om sig till lathet och bekvämlighet igen, men jag ska inte ge mig.

Jag undrar egentligen hur trött jag var när jag jämt levde som som dessa två dagar. Hur orkade jag ens gå upp ur sängen?