Det är ju inte bra att svälta sig själv. Du lär gå upp de kg igen sen, tro mig! Dessutom kan annat också hända. Järnbrist etc. 
Mitt tips är väl att du får låta det ta lite tid :) Det är värt det i slutändan!

Hitta de små sakerna som får dig att må bra och ta vara på dem, då blir man pigg och glad.

Köp snygga träningskläder, det motiverar till 110% när de väl är på så får man ta och gå en liten runda. Ingen vet ju hur mycket/lite man tränar men man ser ju sportigare ut med träningskläder och det blir mycket roligare att träna då :)

Vad som gäller är att acceptera och verkligen förstå att det kommer ta tid. Beroende på vilka förutsättningar du har (dvs hur pass överviktig du är och hur stora förändringar du gör) märks det olika fort. Men man måste hitta något som motiverar en trots det.

Du skriver att du får fula tankar, hatar dig själv för att du gått ut osv. Det är svårt att själv ändra såna tankar men försök att vända på det. Du går ju ut för din egen skull, du rör ju på dig för din egen skull och för att må bättre både i kroppen och själen. Fortsätter du gå ut och röra på dig så kommer du ju se resultat och må bättre, även om du går genom en stunds självhat varje gång.

Jag vet hur svårt det är att slå bort de fula tankarna och självhatet. Jag ser själv fortfarande en rosa elefant i spegeln, trots 12 kg nergång under sommaren. Jag tycker att jag är dum, ful o fet, och dessutom förbannat klen. Blir inte bättre av träningsvärk i magen av 30 situps, hur klen är jag egentligen? *suck*

Men. Jag har istället gett mig fan. Jag ska hålla ut den här gången. Jag har massor småmål jag ger mig själv belöningar när jag mått. Dels vid viktpasseringar (när vågen gick under 90, när jag kommit ner 5 kg, när vågen visade under 85, när jag passerat 10kg osv. Hoppas passera under 80 i nästa vecka…) men även som belöningar om jag fortsatte o inte gav upp. Bokade in en turridning, som är nåt av det bästa jag vet, för att ha som sporre att hålla ut första veckorna. Har en till turritt planerad i september, för att inte lägga av när semestern är över o det blir trist vardag igen.

Jag har dessutom en underbar familj som stöttar mig o hjälper mig, det gör såklart massor. De vet hur jag funkar o vet när de ska peppa o när de ska trösta. Jag hoppas du har sånna vänner och familj oxo. Låt dem veta så de kan hjälpa dig.

Du skriver att du har svårt att gå ut o gå för att du känner dig så ful o äcklig. Tja, det här är inte vad du vill höra, men… Faktum är att ingen lägger märke till dig! Fundera själv, hur ofta lägger du märke till folk som är ute o går? Tänker du på hur de ser ut? Noterar du om han/hon har röda eller blå byxor? Nej, just det. Vi vill så gärna vara huvudrollen i världen o tror att alla ser oss, men i själva verket märker de flesta inte alls att vi finns. Dra nytta av det! Ge dig ut o gå, med lurar i öronen så du kan stänga av världen runt omkring. Ser inte du dem o tar ögonkontakt så ser inte de dig. Det är så det funkar, det tar bara emot att inse det. Men det är så.
Samma sak gäller ofta på gymmet. Jag vet, för jag har varit där. Trodde att alla tittade på mig, fläskberget som alltid kom i otakt på den där förbaskade step-brädan. Inte då. O så bytte jag träningsform, tränade combat istf step, o det funkade bättre. De enda som la märke till mig var folket jag pratade med innan o efter, utanför hallen. Inne på passet var det ingen som tänkte på mig, de var så stenhårt fokuserade på sig själva. O på vad andra tänkte om dem… O jag la inte märke till dem heller, jag såg ju bara mitt eget skumpande fläsk i spegeln…

O en sak till! Om spegeln är taskig så strunta i den ett tag! Du behöver inte sminka dig, och kläderna kan du matcha ihop när de ligger på sängen. Igga spegeln ett tag o kom igång med att röra dig o äta bra, så ska du se att spegeln skärper sig o är snällare när du tar upp kontakten igen om två veckor.

Lycka till, du kan fixa det! JAG tror på dig, även om du inte gör det själv. :)

Jag har haft samma tankar och det har gjort att jag inte har velat gå ut och motionera bland andra människor.

Nu har jag dock hittat en perfekt lösning för mig. Jag går upp klockan 6.00 på lördagmorgon och går ut och joggar. Ingen brukar vara ute så pass tidigt en lördagsmorgon förutom några uteliggare som sover på parkbänkar.

Sen är det bra att ha sin favorit musik i öronen då man joggar så att man slipper fula tankar om t.ex hur högt man flåsar eller hur man ser ut. :)

Vad Duktig du har varit =) Det man vet är att Personer med ADD eller ADHD Mår jätte bra av lågintensiv träning, dvs promenader eller jogging =) Så ut i spåret med dig, låna någons hund om det känns bättre =) I med hörlurarna och lyssna på bra musik eller en riktigt bra ljudbok så går det lättare =) Lycka till.

Först och främst, vad du  behöver göra är att ta i tu med din självbild! Ok du kanske väger lite mer än vad du borde eller är hälsosamt men att tillåta dina tankar att säga så om dig är inte ok.Nästa gång de där tankarna dyker upp så säg till dig själv tyst i huvet att de här tankarna gör inte mig något gott, jag vill itne ha er mer, och styr in tankarna på något helt annat. Ex kan du börja sjunga en sång inne i ditt huvud, försöka komma på vad snövits dvärgar heter… Vad som helst bara det inte är negativa tankar om dig själv.

Försök så gott du kan att styra om tankar när de är negativa eller elaka mot dig själv eller andra och när människor runt dig säger saker så tala om för dem att du blir sårad. Fråga hur de tänkte, berätta att du blir ledsen och be dem hålla inne med sånt och kör på tills de respekterar dig. Du kan och är värd att bli älskad av dig själv och andra!

Sen har du ju varit jättebra på att få igång dig ser jag.Hitta den träning som funkar för dig, alla tycker inte om samma saker och det är ok.

Jag ex avskyr spinning och aerobics, men älskar löpning och kampsport.