Börja med att prata med skolsköterskan på din nya skola om din misstänkta astma! Det är värt att kolla upp.

Om du inte vågar dra på dig joggingkläderna o gå ut hemma, får du väl ta dem i en kasse o byta bakom en buske nånstans? Det handlar ju mest om brallorna, att ha en "jogging-tisha" är väl inte annorlunda än att ha en vanlig tisha när du går ut, så det kan de väl inte säga nåt om? Skor är ju lätt att byta varsomhelst. För egen del är det inte så pinsamt, men så är jag ju gammal nog att va din morsa… ;) (38 år, jag har kompisar som har barn i din ålder!) För egen del tycker jag det är tråkigt att jogga själv, så jag brukar välja snabba promenader eller cyklande istället. Eller ännu hellre dans, det är bra kondisträning! Dubbelpass buggkurs plus en timme motionsbugg, sen är man som ett utsketet äpplamos…

Jag tycker det är konstigt att dina föräldrar inte vill stötta dig om skolan säger du är överviktig. Min dotter, som är 9 år, har fått kommentarer om övervikt från skolsköterskan och vi har jobbat på det ihop med henne. För hennes del gjorde det stor skillnad att vi slutat ställa fram grytorna på bordet, utan alla tar sig vid spisen. Då är det inte lika frestande att "bara ta lite extra för att det är gott" när vi äter. Likaså bestämde jag o dottern att vi båda bara får ta en portion. På kvällsmaten är det bestämt att vi båda bara får äta två mackor, max. Grönsaker är oftast färska hos oss, o de står på bordet såklart. Sådana får man äta mer av. Vidare har vi sett till att hon har vettig frukt med sig till skolan. Inga bananer o vindruvor, gärna äpplen. Frukosten äter hon på fritids, men även där påminner de henne om att inte ta mer än en portion. Likt mig har hon lätt att äta lite extra för att det är gott. Ihop med ökat motionerande har detta hjälpt bra. Hon ligger kvar i vikt men har växt på längden, så BMI går åt rätt håll.

Lycka till!!!!

Jag får också komentarer av mina föräldrar och syskon ibland.

Är typ lika gammal som dig och inte för att skolsköterskan sagt det rätt ut men "läser man mellan raderna" eller kollar upp mitt BMI på nätet så är jag överviktig.

Jag tar med mig hunden ut på promenader. Men ärligt talat bry dig inte om dina föräldrar om dom tror att du ska banta så kan dom få tro det och "mobbar" dom dig så låt dom hålla på. Mina föräldrar slutade efter ett tag, antagligen för att dom blev vana vid att jag gick ut med hunden en timme på PW. 

Så om man bara står ut med kommentarerna ett tag så tror jag dom slutar och annars får du väl säga åt dom, DÅ brukar föräldrar lyssna 

#1 Vill bara säga att jag tycker att det är fantastiskt gjort av dig att ta sjuksköterskans råd på allvar. Jag har alltid varit ett runt barn, ingen extrem övervikt men tillräckligt för att vara rundare än "alla" andra. Ingen sa dock till min mor att jag borde åtminstone stanna i vikt, som du skriver så går ju bmi:et i rätt takt när man växer :)

Idag, när jag är vuxen och kämpar med detta själv, så önskar jag att någon sagt något då så att jag kunnat leva upp utan dessa dåliga vanor. Gör precis som ni gjorde och tar gärna en omgång till enbart för att det är så gott. Det är ingen ursäkt för att jag idag väger mer än jag borde, absolut inte då det är mitt eget ansvar men det hade förenklat om jag fick med mig bättre vanor och en sund och lagom smal kropp från början :)

Hur som helst, bra gjort! :)

#3: Tack! Jag räknade just på dottens BMI, o hon ligger fortfarande på övervikt, men inte mycket över. Så det går definitivt åt rätt håll. Och det syns på henne, en del kläder sitter bättre nu bara för att hon blivit längre o smalare.

Jag har samma som du, jag var rund som barn. Antagligen överviktig, men det var lixom ingen som brydde sig. Morsan var själv ganska stor då, efter en struma-operation. Så alla tog väl förgivet att jag skulle vara fet, jag med. Sen har jag lärt mig många dumheter hemifrån, som att tröstäta o så. Var nån lessen kom alltid mormor med en bulle o nåt annat gott. Och belöningar var ofta i matform. Inte godis kanske, men nåt extra gott att äta. O stora portioner. Plus att hela släkten är notoriska snabbätare, så jag hinner ju trycka i mig massor innan jag blir mätt. Visst, "praktiskt" när man ska få i sig en pizza på en kort lunchrast, men… :S

Jag kämpar ju med det nu oxo, o har en liten bit kvar till BMI säger normalvikt, fast jag tänker inte stanna på gränsen heller. Med stöd o hjälp av familjen (även om morsan muttrar över att jag är jobbig att bjuda på mat) så ska det gå! Drygt 43% är gjort, lite mer än 2kg till så är jag halvvägs till mitt mål.