För min del började folk också säga "Vad smal du har blivit" medan jag fortfarande var överviktig, och jag blev också lite förnärmad för det var ju en ren lögn att säga smal. När jag påtalade att jag fortfarande var överviktig kom det nästan alltid fram att de ju egentligen menade att jag hade blivit smalare i förhållande till hur jag var innan, inte smal som "normalt" smal (om du förstår hur jag menar?)

Jag vet hur lätt det är att övertolka om saker inte sägs precis så som man själv vill höra dem. Ofta menar ju folk inte alls illa eller negativt, men kanske formulerar sig på ett sätt som man kan vända "fel" om man själv är osäker. Folk menar inte alltid exakt ordagrannt vad de säger, utan man får se det i en mer övergripande vinkel och tolka meningen bakom och inte de exakta orden.

Det var inte alls lätt att ställa om sinnet ch tankebanorna, men jag försökte att var gång någon kommenterade att jag blivit smal aktivt tänka att "De menar smalare än förut och de menar väl!". Jag tvingade mig själv att svara att "Jag har inte nått mitt mål ännu men är på god väg."

Det blev lättare för mig att ta komplimanger när jag inte hakade upp mig på exakta ordval eller formuleringar, utan när jag började tolka situationen i det stora hela.

Jodå, jag förstår precis hur du menar. Jag har blivit "smalare" som i "mindre fet" men inte smal. Men varför inte säga det då? Säga vad man menar istf att säga uppenbara lögner. För det är ju så de antagligen menar, precis som de sa till dig. Jag förstår mig inte på folk…

Jag har växt upp med mobbing o har lärt mig den hårda vägen att ingen nånsin menar något på ett snällt sätt. Låter det bra är det inte menat så, det finns alltid en insinuerande sarkastisk spydighet dold i allt. Då är det svårt att försöka tro att nån gör annorlunda. Att det de säger inte är menat som det låter, utan skulle vara nåt snällt. Nej, livet har lärt mig att så är det inte.

#2,Ibland säger folk inte exakt vad de menar för att de "tycker" att man borde förstå ändå vad de menar..

Jag förstår dig precis. Jag har också livit mobbad och utskrattad och hånad i hela mitt liv, särskilt för min vikt. Men nån gång måste man inse att alla människor är faktiskt inte sådana, det finns dem som faktiskt trots allt inte menar att håna, förlöjliga eller vara sakastiska. Jag säger definitivt inte att man bara ska släppa det och tro gott om alla, för jag har lärt mig att de flesta är idioter på ett eller annat sätt, men man måste lära sig att tänka att alla inte "är ute efter en".

Jag brukar inte så ofta får höra "vad smal du blivit", men de gånger jag hör det vet jag inte vad jag ska tro, om det är någon som vill retas eller om de verkligen menar det…

Däremot fick jag en kommentar på en fest en gång (minns inte hela ordvalet) men det hela handlade i grund och botten om att jag tydligen såg gravid ut. Man tackar, festen förstörd för min del!

Det är ju en sådan där kommentar som är riskabel för folk att slänga ur sig. De kan ha fel, och såra någon jättemycket av bara farten.

Wony, det fick jag oxo höra. "När ska du ha?" Fast det va innan jag bantade o jag var just då stark nog (o hade maken brevid mig) så jag bara skrattade o sa "Näe, men asså, jag är så här fet, jag är inte gravid!") O mannen som sagt det till mig skämdes så att han inte vågade prata med mig på hela kvällen. Dan efter bad han om ursäkt massor gånger. Det var nästan lite komiskt.

Zadeira, jag tror jag är drygt 15 år äldre än du (minns inte din ålder exakt) o det där blir inte lättare med åren. Var gång man får det bekräftat att folk är elaka i första hand blir det svårare.

"Bara för att du är paranoid betyder det inte att de inte är ute efter dig!"

#5 Jag fick också höra det innan jag började gå ner i vikt… Men jag mådde jättekasst efter det, jag tror jag sa till honom då att nej, jag ska inte ha barn, och jag lyckades hålla masken resten av kvällen (kanske en halvtimme-timme) men när vi väntade på taxin hem orkade jag bara inte mer, så jag begravde ansiktet i pojkvännens jacka och stortjöt. Fast tyst, då. Som tur är hade jag ju pojkvännen med mig hela tiden, annars hade jag inte orkat med det.

Jag har förträngt det mesta, men jag har för mig att samma person som kommenterade det kom fram till oss då, minns inte exakt vad han sa, men jag minns att jag blev ruskigt förbannad. Och mådde skit, kände mig som om jag bara var tjock och ful. Det enda jag ville ha just då var en bytta chicken nuggets, en liter cheddardip och en rejäl ursäkt. Inte fick jag något av det, dock. Mestadels var det ju ursäkten jag hade behövt. Kanske att han sade något direkt efter att jag sagt att jag inte var gravid, men det var i sådana fall inte en seriös ursäkt, det skulle man ju lagt märke till.

Jag är i nuläget glad att jag inte längre minns vem det var som sade det, men samtidigt lite bitter över att jag glömt. Jag vill minnas vem det var som var så taskig.

Jag känner igen mig i det du skriver as mycket. :)