Det är individberoende. Inget är perfekt för alla.

jag tror nämligen att det inte spelar någon roll ibland..för kroppen bestämmer ändå vad som sker inne i kroppen…Måste väl vara bäst att äta av allt men med måtta o träna

Jag kör inte någon diet direkt nu när jag vill gå ner i vikt. Dock kanske mina förändring passar in någorlunda under någon av de dieter du tagit upp.

Jag försöker helt enkelt sluta äta sötsaker (är sockerberoende så jag äter alldeles för mycket skräp), byta ut en del kolhydrater mot grönsaker och sallad och byta ut en del grejer med väldigt hög fetthalt till något med mindre fett. Jag gör förändringar där jag känner att jag vill göra förändringar. T.ex försöker jag inte byta ut ALLT fett eller ALLA kolhydrater eller ALLA kalorier mot något med mindre fett/kolhydrater/kalorier. 

Om jag tycker att en sås gjord på något mycket mindre fett än creme fraiche är gott ja då byter jag bort creme fraichen.
Om jag tycker att broccoli är nästan lika gott som potatis, ja då byter jag bort någon potatis mot en hög broccoli istället.
Jag tycker fullkornspasta är lika gott som vanlig så då byter jag till fullkornspastan som är bättre. Jag tycker råris smakar lika bra som vanligt vitt ris så då byter jag till råriset som är bättre.

På så sätt känner jag aldrig att jag offrar något, jag försöker bara balansera lite bättre. Å andra sidan så vet jag att det här funkar för mig, speciellt i samband med träning (går 2-3 ggr på gym nu) och jag har egentligen "bara" 5 kg som jag vill gå ner.

För mig känns det inte bra med någon extremdiet och jag behöver inte köra med något sådant heller för att gå ner i vikt. Så varför skulle jag ge upp en massa saker helt och hållet (som grädde eller pasta och potatis) om jag kan gå ner i vikt genom att kompromisasa lite helt enkelt?
Jag kan dock inte svara på hur jag hade gjort om jag varit väldigt överviktig och små justeringar i maten + tränign inte funkat.

Vad som faktiskt är bäst för hälsan går nog inte att säga längre, en del som förespråkar LCHF verkar tycka att folk är galna som stoppar i sig pasta etc medan en del andra tycker LCHF:are är galna som stoppar i sig så mycket fett.

Jag tror det bästa för dig är att läsa på om de olika dieterna, känna efter vad som passar DIG bäst och sedan pröva dig fram. Oavsett diet så behöver man ju inte köra 100% likadant allihopa. Kanske kan du plocka på dig tips och knep från olika dieter och få fram något som passar dig bäst?

Jag tror precis som Gronstedt att det är väldigt individbaserat. Därför kan det ta sån tid för en del innan de hittar en diet/livsstil/kostomläggning osv som funkar för dem.

Jag är en sådan som för egen del mår bäst av att inte utesluta något helt. Jag har dragit ner till nästan inget alls av vitt bröd, pasta, ris och potatis och bytt ut det mot grönsaker (allra helst broccoli, det är nya favoriten), men skulle jag någon dag känna att "idag skulle det vara gott med potatis" så äter jag en potatis. Får jag ett behov efter choklad så tar jag EN ruta choklad. Jag räknar kalorier och har valt att på så sätt kunna fortsätta äta exakt allt jag förut ätit, men i en helt annan mängd. Jag inser ju vad man blir mätt på och alltså äter jag mer protein, fett och framförallt grönsaker, och mindre socker och kolhydrater. Det är så JAG mår bäst.

Sen vad som är hälsosammast är helt omöjligt att säga. De flesta som förespråkar en viss diet/livstil/kostval tycker ju att deras sätt är bäst. Det beror kanske lite på vad man menar med hälsosamt och nyttigt? Finns så många definitioner.

Tack för svar=) jag känner nog att lite vv är min grej trots allt..man äter lite av vad man vill men med måtta och det där med lättprodukter det har jag lärt mig att inte äta för det är så mycket kemikalier o annat dom trycker i det istället för fettet så hellre lite av dom riktiga råvarorna men med måtta…tror på det…vv är ju lite normalt ändå…fast jobbigt och räkna hela tiden men det behvöer man ju inte om man lär sig mängd av allt…pasta är inget jag saknar så det behöver man ju inte äta..min mage blev så bra när jag tog bort mjöl o pasta…jag fnular men ni verkaräta normalt o inga förbud..super! hur mycket har ni gått ner och hur mår ni?

#5 Genom att bara äta lite nyttigare och börja träna 2-3 ggr i veckan så gick jag för ett år sedan ner 2 kg på ett par månader. 
Dock ska jag tillägga att jag vägde 65 kg innan jag började och jag är 173 cm lång (har en naturligt kurvig figur med breda höfter och stora bröst). Gick ner till 63 kg på ett par månader som sagt vilket var väldigt bra för min del, kände mig mycket piggare och min mage blev mycket finare och fastare. 
Tyvärr så blev jag väldigt förkyld ett par veckor och då kom jag helt ur rytmen och då blev det plötsligt gym någon gång ibland tills jag slutligen inte gick alls längre. Hade säkert varit väldigt fin i kroppen vid det här laget om jag fortsatt gå ett par gånger i veckan ><.

Nu väger jag ungefär 68 kg och har inte gymmat ordentligt på ett år nästan. Om jag droppar 5 kg på 3-4 månader så är jag jättenöjd. 
Kan tänka mig att jag skulle gått ner ännu fortare om jag haft en större övervikt. Eller för den delen om jag lade om min kost mer drastiskt men jag har ingen brådska haha.

Den allra största fördelen förutom mitt glada humör och piggheten (som inte bara kom av träning utan även av att jag slutar med sötsaker) är att min axel- och ryggvärk försvinner. 
Jag har haft en väldigt stillasittande livsstil vilket har resulterat i fruktansvärt dåliga och svaga muskler. Efter 30 min promenad, oavsett om det är i stan eller i skogen, ger mig värk i axlarna.
Om jag gör något för att belasta ryggen eller helt enkelt sitter extra mycket så får jag sådan värk i svanken att jag bokstavligen går som en gammal kärring för att jag inte kan sträcka på mig. En gång simmade jag någon kilometer eller två och det visade sig att jag svankat lite för mycket när jag simmade så jag fick vara hemma från skolan en hel vecka pga värk och att jag inte kunde gå rakt..

När jag gymmade förra året så försvann dessa problem. Axelvärken kom inte tillbaka förän 3-4 månader efter att jag slutade träna och ryggvärken höll sig borta nästan dubbelt så länge.

Jag försöker se det som att jag unnar mig träning. Det är lite drygt att ta sig dit men när jag väl sätter igång så får jag ofta en endorfin kick och känner mig jätte pigg och sugen på att fortsätta. När jag kommer hem är jag stolt för att jag tog mig till gymet och jag VET att min vikt kommer minska och att min kropp stärks. 

(ber om ursäkt för mina långa svar )

Det är hemskt svårt att bara säga på rak arm vilket som är mest hälsosamt. Själv så tycker jag att Viktväktarna passar mig oerhört bra, under den korta period som jag viktväktade så gick jag ner 2-3 kg och jag mådde oerhört bra. Fick bli mätt, och kunde t.o.m unna mig något gott lite då och då. 

Det beror helt enkelt på vad din kropp säger. Vissa mår jättebra av LCHF medan vissa knappt kan leva med det.

#5 Jag har gått ner nära på 40 kilo nu på 9 månader och jag mår toppen (i alla fall när det kommer till kosten, jag brottas med andra psykiska problem som inte har samband med min kost). Jag är fullt övertygad om att jag mår så här bra för att jag tillåter mig själv att äta precis allt fortfarande men i beränsade mängder och inte dagligen behöver brottas med att det finns saker jag inte får unna mig.

På samma gång vet jag folk som inte alls hade klarat att göra som mig. De har inte rätt "självsiciplin" att sluta efter en bit, utan måste ha ett väldigt strukturerat kost-schema för att kunna hålla sig till sin kost. Och jag tycker inte alls det är fel eller att de är sämre, utan det är fantastiskt att det finns så många olika möjligheter för alla med olika förutsättningar. Man ska bara hitta rätt för sig själv.

Jag tycker att GI är en bra livsstil. Lite lagom av allt, man blir mätt av och man slipper alla lättprodukter. För min del känns det mer naturligt att minska på kolhydraterna än att ta bort fettet. Däremot tycker jag att LCHF verkar vara lite väl extremt.

Sen tror jag egentligen inte att det spelar någon större roll vilken diet man väljer, bara för det funkar för en själv. Tror egentligen att det som gör att man går ner i vikt är minskade portioner som är anpassade till ens energibehov och mer motion.

Det som är det viktiga är att du ser det som en livsstil, inte en diet. Här kommer första anledningen till att du bör välja en "viktminskningsmetod" där du kan leva normalt, slippa gå runt med hunger… slippa utsätta kroppen för svält! Du ska må bra även om du händelsevis går ner i vikt.

Kalorier in och ut? Det funkar på pappret. Hur bra fungerar det IRL? Man bortser från… dadada, HUNGERN! Visst, jag går ner i vikt om jag skippar och äta.. men visst sjutton är jag hungrig hela tiden och tänker på mat. Hungern är mycket naturligt och är väldigt viktigt för vår överlevad. Hungern kommer inte ge med sig, den kommer alltid att finnas där.. den vinner typ, alltid. Vad genererar det i ofta? Ångest… Det finns så mycket och skriva men den onda spiralen man tenderar att hamna i när det gäller viktminskning och bantning hit och dit är inge vidare..

Summan av kardemumman : Vad blir du mätt på? Framförallt fett, hur många skedar grädde orkar man äta innan man storknar av mättnadskänsla? Sedan protein.. Vad blir du sugen av? Kolhydrater - SOCKER.. undvik alltså detta :) Resten kommer ske automatiskt. Bättre hälsa och därmed oftast lägre vikt om du är överviktig.

#10, Fast riktigt sådär med att man måste gå hungrig bara för att man räknar kalorier är det ju inte alls faktiskt. Det är otroligt lite kalorier i ex broccoli, som funkar jättebra som ersättning för tex pasta/potatis. Äter du 200 kalorier broccoli eller potatis är det enorm skillnad på mängden mat du kan äta! Då har man även "råd" att ha en sås på tex riktig grädde istället för att ta bort såsen helt som du kanske behövt om du ätit dig mätt på potatis. Det gäller ju att hitta knepen! Ingen säger att du ska gå hungrig bara för att du drar ner på kalorierna. Ersätt bara de dåliga kalorierna med bra så ska du se att du håller dig mätt!

För mig fanns det bara ett sätt , VV. 
Det förändrade mitt liv för alltid.
Jag lärde mig om vem JAG är och varför jag blev överviktig från första början och jag fick förståelse i hälsa, motion och kost. Då det tidigare kunde vara att träna massor och äta inget, eller träna inget och äta massor.. inget av dem är givetvis bra! Men med viktväktarna lärde jag mig hitta en balans och jag fick medvetenhet och kunskap i hur de olika delarna hör ihop. Genom att gå på möten och väga mig varje vecka kunde jag också för varje steg och varje kilo utvärdera och reflektera för vad som fungerade och inte.

Idag räknar jag inte längre points medvetet, utan jag har lärt mig att känna när jag är mätt, när jag bör äta och inte. Och jag äter allt jag vill, men på ett medvetet sätt. och vissa saker har jag helt valt bort, för att jag helt enkelt inte gillar det längre.. och idag håller jag vikten och tappar ett till lite då och då när jag når nästa steg i min träning. och jag mår så bra! innifrån och ut!
Jag vet vem jag är och vem jag vill vara, men har en oerhörd respekt och eftertanke på den jag var.

Sen fungerar givetvis inte VV för alla, och mycket hänger ju på sin konsult på sin ort.. men VV erbjuder många verktyg som du kan forma efter din livsstil och dina mål.

Den bästa livförsäkringen  :)

Hoppas du hittar ditt sätt och når dina mål :)

Jag röstar nog för någon blandning mellan GI och LCHF.. dvs inte strikt utan kolhydrater men att man väljer sina källor, samt att man helt enkelt lagar mat av riktiga, fullvärdiga råvaror hellre än halvfabrikat eller ''det bästa av'' (ex. vetemjöl eller vanligt ris där man tagit bort den ''tråkiga'' delen av råvaran och lämnat den finaste biten, eller för all del ben och fettfria kotletter..).

Sen variation på både köttsorter och vegetabiliska råvaror, samt mättat och omättat fett.

Det tror jag är det bästa för de flesta, lite närmre vår ''ursprungsdiet'' men ändå ganska fri att tolka som man själv känner att man mår bra av, man kan ta mer kolhydrater och mindre fett eller tvärtom - fast snabba kolhydrater i annan form än som frukt eller honung då och då, det tror jag inte att någon mår bra av. Det blir så mycket av den när man äter tex pasta eller potatis till maten, jämfört med en frukt ibland. Men det finns säkert de som funkar bäst på en större mängd kolhydrater, som sagt tror ändå inte att de raffinerade är hälsosamma.

Sen tror jag att många hade mått bra av att skippa vete, gluten och mjölkprodukter helt enkelt eftersom de är ganska nya inslag i  vår kost och vi är inte utvecklade för att äta det, även om en del kan spjälka dem (och de flesta kan smälta dem delvis). Men det är ju bara vad jag tror,..

går fortfarande i valet o kvalet…:/

Människor fungerar olika när det gäller sockersug, överätning, kolhydratstolerans, motionslust mm

För mig fungerar LCHF ihop med motion. Har gått ned 9 kg på tre månader och är förstås nöjd.

Jag ser det inte som en diet utan som ett annat sätt att äta och leva. Det är heller inte så bråttom med viktminskningen - det får ta den tid det tar.

Jag äter efter talriksmodellen och det funkar jätte bra sen tränar jag och är ute och går en hel del :) 

Men som alla säger att det är olika bereonde på person.

Hoppas du hittar ditt sätt!! :)

Jag följer ingen speciell diet utan jag äter det jag får på tallriken - men i måttliga mängder. Jag ser till att inte överäta numera och jag äter inga sötsaker för jag har inget sådant behov längre.

Jag tror inte riktigt på dieter av någon orsak utan jag är väl mer inne på att man får äta vad man vill så länge det finns en balans. Det i kombination med att man konditionstränar 3-4ggr i veckan har lett till att jag har gått ner ett par kg på ett par månader - samt blivit av med sockermagen.

Jag vill bara uttala mig om vad som är bra för mig. Jag har kört viktväktarna, diverse piller, pulver, Soppor, fruktdieter etc etc etc etc…….

Inte förrän jag testade LCHF hittade jag "hem" - har nu gått ner från 106 kilo till 67.7 och har bara några få kilo kvar. Snart gått ner 40 kg och ett nytt liv har börjat för mig vilket jag är så tacksam för

Trots diverse försök från olika håll att klanka ner på LCHF så har jag vågat köra på och köra mitt eget race och jag har aldrig mått bättre.

Jag kör numer clean eating som jag inte ser som en diet utan en livsstil. Jag äter inget godis eller "processed food" som ravioli t.ex. Inget vitt mjöl, inget pasta/ris. Ingen snabbmat, chips, läsk, popcorn osv.

Men jag äter mycket frukt, grönsaker och protein. Även bulgur, råris, havregryn. Ägg och mandel. Keso och turkisk yoghurt. Havremjölk. Bönor, kikärtor, en sorts bröd (inget mjöl). Kakao, honung, kanel, gojibär, färskpressad juice, grönt te, kaffe, kokos och i mitt fall proteinpulver är tillåtet.

Jag älskar att äta på det här sättet! Jag känner mig otroligt nyttig! Mosad avokado + mosad banan + kakao är numer favoritmellanmålet. Pannkaka gjort på proteinpulver, keso, ägg, kanel och banan med en klick turkisk yoghurt med hallon är numer favoritfrukosten och keso och tomat bulgur med ägg och avokado är en av favoritmiddagarna!

Jag äter ganska mycket, tills jag blir mätt och trots att jag redan är smal så försvinner kilona snabbt! Goda och nyttiga råvaror som man kan använda till hur mycket som helst! Love it!

#19 Det är väl inget bra att kilona försvinner om du redan är smal! Då ska du ju hålla vikten, inte gå ner mer.

jag funderar på LCHF, har hört mycket gott  om det.. jag har provat nutrilett men det passade verkligen inte mig. för lite energi för en energi knippe som jag :)

Med svansen mellan benen återvände jag till Viktväktarna för 3 veckor sedan. Programmet går inte ens att jämföra med de tidigare! Jag har varit viktväktare åtskilliga gånger sedan mitten av 1980-talet…

NU har jag hittat MIN grej! Jag mådde bra på LCHF, jag tror på GI, pulver funkar korta perioder…

Men med VV behöver jag inte utesluta någonting alls! Jag äter vad jag vill, men inte varje dag - och i rimliga mängder.

Dessutom finns VV nu på nätet och det finns en app till mobilen ifall man inte kan/vill gå på möten.

Lycka till i ditt beslut att gå ner i vikt - oavsett vad du väljer!

glömde tillägga i mitt inlägg #21.. när jag åt nutrilett så det jag gick ner (5kg) gick jag upp igen fast dubbelt (10), när jag börja äta fast föda.. skit kul

Jag tänker såhär: Jag behöver gå ner ca 45 kilo och det kommer att ta lång tid, säkert två år, och då behöver jag följa en metod jag känner att jag skulle orka med i två år. LCHF klarar jag inte alls länge, men det är ju självklart olika. Jag har viktväktarnas böcker och räknar själv utan att vara medlem. :)

Man ska hitta en metod som man gillar och kan följa. Det jag tror alla vinner på är att dra ned på godis, chips, läsk och annat med socker. Jag tror på motion av något slag och att försöka äta näringsrikt. Jag har också provat pulver och jag gick också upp när jag började äta vanlig mat. Det kan vara lockande att svälta sig och gå ned fort men det är inte så hållbart eller hälsosamt. Normalt är väl att gå ned upp till 0,5 kg/vecka och kanske 20-25 kg på ett år. Sedan har säkert nya och bättre vanor satt sig. Stort lycka till alla!

#25

Håller med dig!

Och oavsett vad man väljer för metod så tror jag att man kan gå ner i vikt av den om man följer metodens "regler".

Men det kommer en dag när man inte ska gå ner mer i vikt utan hålla vikten och det är där det kan bli knepigt om metoden i sig bara är en s k "tillfällig" metod t ex de som innebär att kroppen är i svältläge med alldeles för lite kcal (kalorier).

Man bör ju ha funderat en hel del på VARFÖR man en gång gick upp i vikt för om man återgår till det mönstret så börjar självklart kilona att byggas på igen.