Du bör kontakta skolhälsovården för att försöka få hjälp den vägen. Det du beskriver är inte så bra.

Har du funderat över om det är någonting som hänt när du äter? Är du arg och vågar inte bli arg öppet? Ledsen? Det är inte ovanligt att man använder mat som substitut för att uttrycka känslor.

Sedan kan man ju bara spekulera över att du som 17-åring uppfattade dig som mullig. Titta på filmer från 60-talet så får du se hur den tidens verkliga sexsymboler som ansågs trådsmala såg ut. Idag ses de som 'mulliga'. Vi har fått en alldeles skev bild av hur våra (kvinno)kroppar ska se ut. Det är inte hälsosamt att väga 20 kg mindre än du är centimeter över 1 m! Vi behöver kroppsfett för att våra kroppar ska fungera som det är tänkt.

Om du äter allsidigt, helst hemlagat och inte halv- eller helfabrikat, struntar i chips/läsk/godis till vardags och äter 3 ordentliga måltider plus 1-3 mellanmål, beroende på om och vad du tränar, så får du dels i dig den näring du behöver för att kroppen ska fungera, dels håller du dig slank. Att bara äta en eller två gånger per dygn talar om för kroppen att den ska ställa in sig på svält, dvs kroppen kommer att förbruka minsta möjliga energi för att bygga upp fettdepåer som behövs vid svält.

Ha som mål att äta så färgrikt som möjligt. Färgrikt innebär mycket vitaminer och fibrer som kroppen behöver. Lägg till någon proteinkälla (kött/fisk/fågel/bönor) och dessutom kolhydrat (potatis/pasta/ris) som hjärnan behöver för att må väl. Även grönsaker som t ex broccoli och lök innehåller kolhydrat.

Men först och främst, sök hjälp!! Du är värd det.

Det du beskriver är ett ätstörningbeteende. Jag vet precis hur det är, för jag drabbades av bulimi för ett par månader sedan och ska utredas nästa vecka inför behandling. Nu ska jag inte försöka analysera dig och vad som driver dig till ditt beteende, men ofta är det så när man går på restriktiva dieter under en längre tid att kroppen sakta urlakas. För eller senare slår det bakut och kroppen börjar helt enkelt säga ifrån att den behöver mer. Det kan även vara psykiska orsaker som driver fram ditt behov att äta.

Mitt råd till dig är att söka hjälp så tidigt som möjligt. Antingen hos skolhälosvården som kan hjälpa dig gå vidare eller gå genom vårdcentralen. Beroende på var du bor kan du också ta kontakt med närmsta ätstörningsenhet och boka tid för rådgivning, men det brukar gå snabbare och lättare om man kan få remiss från annan vårdinstans. Du vill kanske inte alls tänka på dig som sjuk eller att du behöver hjälp utifrån att bryta ditt mönster, men sådant här är mycket lättare att ta hand om och göra något åt innan det gått för långt. Det är svårt att klara själv, så be om hjälp innan det blir ännu värre.

#2 Klokt och insiktsfull! Önskar er båda lycka till på er väg tillbaka till ett sunt förhållningssätt till mat. Det är bara föda, ingenting annat trots allt.

Får hålla med de över mig. Du måste söka hjälp, och det finns hjälp att få :)