Undrar exakt samma sak, hur man inte låter det ta över ens liv.

Ja, det är en bra fråga. Funderar på om jag själv är på väg dit..

Vikten har alltid haft betydelse för mig, och jag oroar mig alltid över kalorier och vad jag än äter, trots det äter jag en hel del onyttigt vilket bara förvärrar det ännu mer.

Men jag kan säga att när jag var som smalast var jag som mest kritisk till vad jag åt. jag aldrig sötsaker tillsammans med andra, bara nyttigt.

Frågan är var gränsen går, samtidigt kanske det är indivuellt hur mycket man bör äta och träna av vissa saker för att man själv ska må bra. När jag kanppt åt socker hade jag kontroll över sockerberoendet, men jag tillät mig knappt att äta något av det, ändå måste jag säga att jag mådde som bäst då, trots att jag var såpass sträng mot mig.

Det viktigaste är nog att lyssna på kroppen. Om andra kanske tycker man kan äta sötsaker några ggr i veckan kanske är fungerar för dem, men kanske inte för mig och kanske sätter mig i ett sötberoende. Om jag ska vara strikt och inte äta det som bjuds så kanske det tolkas som extremt. Men det viktigaste är nog att lyssna på sin egen kropp vad den mår bäst av, för alla har vi våra föreställningar och tankar som färgar våra åsikter.

Jodu, jag frågar mig det ofta. Jag _tror_ att jag håller mig på rätt sida än så länge, men fan vet.

Igår var jag hos mor för att fira min födelsedag med min favvomat. Men, jag var även på tre timmars turritt på förmiddan, med korvgrillning. Jag VISSTE att om jag äter grillad korv med bröd så är det en förbaskat massa kalorier. Men jag va hungrig, eller iaf ganska sugen, o kunde inte stå emot när de andra började mumsa korv. Så jag åt tre hotdogs och ett korvbröd. Korvbröd är ju bröden från helvetet när det gäller kaloriräkning! De mättar inget men innehåller massor tom energi.

Så, när jag kom hem till mor min på kvällen kunde jag bara äta en liten klick potatismos och några skivor stekt fläsk. Jag var hungrig som en … ja, jag vet inte, kom på nåt som är väldigt hungrigt! Korvarna o brödet hade ju inte förslagit mycket. Men, det spelade ingen roll. Kalorimässigt fanns inte plats för mer mat. Maken lassade upp ett berg med potatismos. Ungarna högg in redigt de med. O jag satt där med min klick o försökte hålla tårarna borta. Gick från bordet fortfarande hungrig, då hade jag ändå ätit massa tomater för bukafylla's skull. Mor hade gjort egen glass eftersom jag bett att hon inte skulle göra tårta, men jag fick tacka nej till den med. Kände mig som ett sånt svin. Men, hade jag ätit mer hade staplarna visat rött, och det klarar jag inte av!

Kanske borde jag ätit ändå, gått med på argumentet "det är ju ändå din födelsedag!" och ätit nåt jag längtat efter länge nu. Definitivt borde jag stått emot trycket o inte ätit korv, men borde haft med mig nåt annat. Men nog är det så att den här sabla bantningen hindrar mig i mitt dagliga liv alltid. Och ändå står vågen på tok för still och jag har lång väg kvar.

Lyssna på min kropp tänker jag inte göra, den fule fan har bara svikit mig hela livet hittills så varför lyssna på den? Varför lyssna på nåt som bara fuckar upp skallen och det sunda förnuftet? Kroppen, o hjärtat, babblar bara känslor, ingen logik, inget förnuft. Sånt går bara åt helskotta, det gäller att låta förnuftet och skallen styra!

Jag har börjat funderat lite på det där. Jag har kanske blivit för besatt av min vikt igen eftersom jag väger mig varje dag om det är så att jag stiger upp väldigt tidigt på morgonen (väger ju som minst då).

Jag har blivit smalare och kan inte låta bli att smeka min mage som äntligen har blivit platt. Jag mår så bra av att äntligen kunna använda medium size kläder. Men det finns en röst i mitt huvud att magen kan ju ännu få bli lite mindre.

Det enda som hjälper mig från att falla dit totalt är att jag kan inte få väga alltför lite för då kan jag inte ge blod, vilket jag tycker är väldigt viktigt för mig att få göra. Så jag ska försöka hålla kvar den tanken så ser jag vart jag sen hamnar.

Jag har såna perioder då jag överdriver allt. Träning och kaloriräknandet. Jag äter väldigt lite under dessa perioder och är besatt av kalorier och träning.

Men vad man gör åt det när dessa perioder kommer vet jag inte.

Ja korvbröd är inte nådiga, och det är så gott med korv och bröd dessutom. Men sällan jag äter det.

Jag har tagit mig i kragen och ska se till att tappa de där extrakilorna jag lagt på mig. Jag vet inte vad som hände egentligen, jag har inte vägt såhär mycket sen jag gick ner i vikt för några årsen. Det är visserligen bara 3 kg, men det är mycket för mig, då det är direkt synbart.