Det är individuellt. Jag mår kass om jag kommer under 800kcal/dag, men 900 är helt okej.

Jag har gått från 92 till 67 sen 1 maj, är 172 lång. Från stl 52 till 40. Och jag mår bra. Börjar plana ut mitt ätande nu och ska nå ett balansläge där jag inte minskar mer, fast jag har 5kg kvar att gå ner. (I början av augusti vägde jag ca 80kg)

Ja jag är ingen expert på sånt här men jag tänker, när jag flänger runt med mina 5 hästar, sköter min gård själv samt går 1 mil fem dar i veckan måste ju nästan alla kalorier jag får i mig, gå åt till aktiviteter? Men, borde man inte må dåligt om kroppen går på sparlåga? Jag äter 1-2 gånger om dagen just för jag har massa annat att stå i så jag glömmer, och nu har det som blivit ett bekvämt sätt för min hjärna att fortsätta så.

Nej det är inte så bra.
Och tränar man behöver man äta mer än så för att orka, bygga muskler osv

Det är dags att du tar tag i ditt ätande. Du behöver definitivt inte gå ner mer i vikt, och kroppen mår inte bra av ett ständigt för lågt kaloriintag.

Klarar du inte av att komma ur tänket själv måste du be om hjälp. Undervikt är inte vackert och absolut inte hälsosamt, så satsa inte på det!

Jag vet att det inte är bra och allt de där.. Men borde det inte KÄNNAS om man äter för lite? Jag är ju pigg som attan.. Så då blir man ju fast i tänket att man kan fortsätta så..

Man kan hålla på ganska länge innan man märker att kroppen tar stryk. Ju längre man håller på ju svårare blir det att bli frisk och att sedan hålla en hälsosam vikt.

Hmm.. Det är ganska klurigt när man blivit fast i de här tänket märker jag. Jag vet hur mycket jag borde äta, vad jag borde äta osv men ändå glömmer jag och när jag väl kommer på att jag måste äta är de räkneverksamhet i huvudet över kalorier.

Jag har också blivit piggare av att sluta äta kolhydraher. Förut åt jag massa socker varje dag och favoriten var pasta. Förra veckan låg jag på ca 600 kalorier av dagen (utan att veta om det). Men då var jag sjuk så jag tog mig bara runt i lägenheten. Nu har jag märkt att jag orkar skolan bättre på ca 1000 kalorier, men om jag inte äter regelbundet orkar jag inte gå. Har också mindre hunger som du säger och känner att jag kanske inte behöver äta. Fast sen hinner jag känna efter och då mår jag inte så bra. Kan tänka mig att du blockerar att känna efter helt genom att göra saker hela tiden.

Du borde bränna ca 1500 Kcal av att ligga i sängen hela dygnet så du borde verkligen behöva äta mer!

Min kompis fastnade i liknande. Hon var inte överviktigt, har bara svårt att få bort sista underhudsfettet. Och hon tränar MASSA! Hon gick till dietist som gav henne ett exakt matschema vilket gjorde det lättare för henne att komma tillbaka till att äta rätt!

Tack för ett bra svar. Det är så svårt! Min hjärna säger ju två olika saker. En säger "du har ätit 700 kalorier hittills och gått en mil redan, du kan äta massa mer idag" och den andra säger "vill du gå upp i vikt eller?"

Samtidigt har jag så mycket att göra så det är så skönt för då slipper jag alla de tankarna. När jag är klar för dagen kommer de tillbaka.
En del av mig undrar om jag inte ska berätta för nån så de typ tvingar mig att äta på bestämda tider, men det kommer jag aldrig göra. Vill inte gå upp i vikt. Konstigt tänk de dära..

Jag har inga bättre råd än att du måste söka hjälp. För det kommer komma en dag då du märker hur mycket skada du har gjort dig själv och då kommer du ångra att du inte sökte hjälp tidigare.

Ju längre du låter det fortgå ju värre blir det. Ju mer inbitna blir dessa fel tankar.

#9 Jag råder dig också att söka hjälp. Som jag sa: en dietist kan hjälpa dig så att du får i dig alla de näringsämnen du behöver och går ner ändå.