Tänkte berätta en lite rolig men ändå jobbig händelse som jag var med om för typ 3 månader sedan. 

Jag hade fått sån där "tjockispanik" då man tänker "F*N jag MÅSTE träna nu". Så jag spenderade 1500 spänn på en träningscoach. Jag tänkte att han/hon skulle hjälpa mig starta igång min träning, iallafall så att jag fick en vana. Kanske inte varje dag, men ni vet, en person som kan tipsa mig om hur jag ska träna för att SAKTA men SÄKERT gå ner i vikt. Att stressa har aldrig hjälpt mig tidigare direkt.

När jag kom dit och skulle träffa träningscoachen för första gången så såg jag till min förvåning och förskräckelse att det var en UNG SNYGG (förlåt min sambo om du läser detta :P ) kille, bara ett par år äldre än mig. Jag berättade att jag aldrig haft någon träningsrutin i hela mitt liv, den träningen jag fått under mitt liv har varit när jag lekte som barn eller sprang efter killar som tonåring(skämt åsido). Han började med att göra ett konditionstest på mig, på en träningscykel då han bad mig säga hur jobbigt det kändes på en skala 1-10 samtidigt som han mätte min puls. Jag började trampa på, samtidigt som han lade på värsta tyngden (tyckte iallafall jag som otränad). Eftersom han såg bra ut, så ville jag inte verka mesig så när han frågade mig hur tungt det var så ljög jag och sa 2 siffror lägre än vad det egentligen var. 

Efter 14 minuter med konstant trampande som kändes som att jag trampade för en 45 gradig vinkel så sa jag siffran 8, samtidigt som jag tänkte " haha, nu tycker han ändå att jag inte är så mesig". Men det gjorde han, för efter testet konstaterade han att jag hade väldigt dålig kondition. Jag gick hem och inväntade nästa möte.

Nästa möte kom jag dit iklädd mina amatörsträningskläder, kände mig både fet och osexig jämfört med de andra tränade smala tjejerna som gick på gymmet. Om det inte vore för att jag skulle träna den dagen så hade jag duschat innan jag skulle dit, men jag tänkte "det är ju onödigt när jag ändå ska träna, kan duscha när jag kommer hem". Så när jag kom dit så säger han något som får mig att ångra både mitt val av att hoppa över duschen men även att komma dit alls. 
"Idag ska jag mäta hur mycket fett du har på kroppen". Med det menade han att han skulle ta tag i mitt armfett, mäta det med en sticka, ta tag i magfläsket och mäta med en sticka och sedan skulle jag behöva DRA NER BYXORNA framför en snygg ung kille för att han skulle ta tag i mitt LÅRFETT och även mäta där med en sticka. Och i toppen på det så luktade jag inte direkt parfym. 

Efter skräckupplevelsen som fick mig att känna mig fulaste någonsin så bar det ut till gymmet. Där han skulle visa mig vad jag skulle träna SEX DAGAR I VECKAN. Vanligtvis skulle jag ge upp så fort det skulle bli jobbigt, men nu hade jag honom som en hök över mig som hela tiden sa "ÖKA, KOM IGEN NU, SAKTA INTE NER" och han var ju även den som bestämde hur fort, tungt och hur länge jag skulle hålla på. Jag kan säga att jag aldrig varit så slut som efter de 60 minuterna. Sedan gick vi in på hans rum igen och han började ge mig schema om vad och hur mycket jag skulle äta, hur många gånger och vad jag inte fick äta. Mycket av vad han sa hörde jag inte, för jag hade fullt upp med hur jag mådde. Plötsligt störtar jag ut från hans rum samtidigt som jag hastigt säger att jag inte mår bra, jag springer mot toan och kräks. Jag har aldrig kräks så mycket och med en sån våldsamhet som då. Efteråt gick jag tillbaka skamsen och förklarade mig. Han fortsatte sin genomgång om hur jag ska äta och att jag måste köra på med samma takt, tyngd och längd på passen som den dagen. Han övertygade mig inte direkt, eftersom jag precis hade kräkts och kände mig som en medlem i programmet "biggest loser Sverige".

Hem gick jag, skamsen, illamående, stinkande med tanken "Om det måste vara såhär jobbigt att gå ner i vikt, då kommer jag aldrig lyckas". Jag klarade hans anvisningar dagen efter, sedan sprack det. 

Det var alldeles för många och för stora förändringar för mig samtidigt. Jag ville bara ha små korta direktiv på hur jag kan börja träna för att må bättre. Jag gick aldrig på återträffen vi skulle ha då han skulle kolla hur det hade gått för mig, och mäta runt om mig igen, väga och kolla min puls. Jag vill aldrig mer gå till en träningscoach!