för att jag vill få en snygg kropp så jag kan ha massa fina tighta kläder utan att behöva skämmas över magen och rumpan.

jag har däremot svårt att göra något åt det eftersom jag aldrig får motivation till att träna och äta rätt. så fort jag börjar äta rätt saknar jag det där mumsiga godiset.

Jag gick ned i vikt för at minska risken för sjukdomar och för att trivas med mig själv.

Vilken metod använder du dig av? :)

För att trivas i min kropp, träna upp den för att orka mer och inför framtiden, ex. när det är dags för barnaskaffande, vill inte vara överviktig och inte veta hur mycket jag kommer gå upp under ev. graviditet. Samt att jag har ökad risk för diabetes, vill hålla mig frisk. 😃

3 vem?

Det glömde jag att skriva i mitt inlägg, vill ju givetvis också må bra! :)

#5 Inlägget var menat till #1, hann aldrig se att du hann skriva mellan där.

Ingen metod, har ju inte någon inspiration till att varken träna eller äta rätt. det är därför jag skrev att varje gång jag ska försöka äta rätt så går det inte. :)

Jag vill gå ner i vikt för att trivas med mig själv, och för att att må bättre. :)

#8 Har du provat LCHF? Tog bort mitt sockerberoende väldigt fort. Jag var helt besatt av socker, främst CocaCola.

#10 jag vet inte ens vad det är, haha :)

#11 Du äter fett och protein och försöker undvika kolhydrater så långt det går. Man slipper hålla på och räkna och väga och man lär sig fort vad som är "okej" att äta och vad som inte är :)

#10 fast visst räknar man. Man räknar kolhydrater och en del även fett.

#13 Visst måste man räkna lite i början men jag har ätit LCHF-kost i över ett år så nu är jag i princip alltid säker på hur mycket jag får i mig av allt :) Sen beror det ju på hur pass strikt man är också, en del nollar kolhydraterna helt och är väldigt noga med att inte få i sig några e-nummer.

Vill ha ungefär den vikt jag hade när jag blev tillsammans med min sambo för 5½ år sedan :)

Jag kör inte på någon diet, utan små portioner, äta regelbundet och träning/röra på sig :) Fungerar bra  att gå ner i vikt så för det mesta. Jag tror ej på dieter ^^,

Jag rekommenderar ej LCHF; passar ej alla :) Men man får testa sig fram :)

Först och främst för att få min hälsa tillbaka men också för att trivas med mig själv. 
Kör LCHF och det passar mig hur bra som helst. Rekommenderar det verkligen, speciellt om man har problem med sockerberoende. Fast det funkar inte att prova i en vecka eller två och sedan säga att det inte passar eftersom övergångsperioden kan vara längre än så :)

#16 Jag testade minst 1 månad, men mådde skit, så fick lägga ner det, plus hjälpte inte mitt sötsug :)
Vet flera som sagt samma som jag och upplevt samma. Tänker inte må dåligt, inte ens i övergångsperioden så länge :P Och jag har misstänkt IBS så kan vara det med, som gör att LCHF ej fungerar för mig. Gillar ej konceptet heller så :D

#17 Nej, det fungerar ju inte för alla.

Att inte gilla konceptet att äta naturlig mat är kanske lite konstigt i mina ögon dock men smaken är som baken och alla får ju tycka som de vill :)

#18 Det handlar inte om att äta naturligmat enbart i LCHF.

Fram till 28 års ålder var jag smal - vägde ca 62 kg till mina 172 centimeter.

Men sedan började jag tröstäta/överäta etc och gick sakta men säkert upp i vikt tills jag var uppe på 106-108 kg.

Provade många olika "svältdieter", piller, pulver, Soppor etc och gick ner några kilon men klarade inte att hålla det i längden - var ständigt hungrig/sugen och ballade ur vilket resulterade i viktökning igen och då ytterliggare kilon.

Men hela tiden ville jag gå ner i vikt och orsaken?
Ja, från början var det först och främst utseendet - jag skämdes över min kropp, över hur jag hade blivit mot tidigare.

Jag kände mig fet, ful, klumpig etc och började dra mig undan från mitt tidigare livliga sociala liv.

Satt hemma och ville aldrig följa med på trevligheter och skulle jag träffa på bekanta från förr som aldrig hade sett mig som tjock så vände jag snabbt på klacken - ville inte träffa dem för jag skämdes över mig själv.

Började med LCHF och för att göra en lång historia kort - nu har jag gått ner 42,3 kilo och har 1,7 kilo kvar till mitt absoluta slutmål som är 62 kilo!

Så om 1,7 kilo väger jag exakt vad jag vägde för ca 24 år sedan då jag var 28 år och vägde 62 kilo.

Mitt liv är totalt förändrat - jag är glad, frisk och känner mig superstark. Jag skäms inte längre och älskar att gå ut och träffa vänner igen - hela mitt sociala liv har förändrats till något mycket bra.

Sedan har jag ju även fått ett friskare liv - orkar röra på mig, är inte trött längre, har blivit av med min begynnande diabetes 2 etc etc.

Så det finns ju många olika anledningar till att man bör gå ner i vikt om man är tjock.

#19 Eftersom du verkar ha så många åsikter om LCHF så tycker jag att du kan förklara precis vad det är och vad exakt det är du inte gillar.

#21 Det är inte det tråden handlar om, eller hur?
Så tänker inte skriva massa OT här. Plus att alla gillar olika dieter osv, sånt är livet. Får man respektera. Man ska inte behöva förklara varför i varenda tråd, blir väldans drygt.

Det är minst lika drygt att i varje tråd läsa något negativt om LCHF, det är inte heller det minsta respektfullt. Man tröttnar.

#23 Lika tröttsamt som negativa saker om andra diet, träningsgrejer osv. Så är det med det mesta. Och alla har rätt att säga vad de tycker är bra och dåligt. :) Och man behöver ju inte läsa det om man inte vill eller ta åt sig det heller, eftersom det ej är till någon person. Så jag personligen tycker inte att det är något att hacka upp sig på :)

Nu blev det visst tjaffs här också!
Tråden handlar om VARFÖR man ville gå ner i vikt om inte jag har fattat fel? 😮

#25 Jag skrev bara vad jag tyckte men då blev det hackande direkt, för att man ej ha samma åsikt. Och det är så himla tråkigt att man ska behöva försvara och förklara minsta lilla :S

#26

Jag syftade inte speciellt på dig 🙂
Konstaterade bara att tråden skulle handla om varför man ville gå ner i vikt och att det blev tjaffs.

För att bli mer attraktiv för min partner och öka min dalande sexlust (Dalar märkligt nog i samma takt som min viktökningskurva höjs). Jag är inte uppvuxen med övervikt så jag VET hur det känns när man gör saker och är normalviktig så jag har kanske mer att jämföra med. Jag känner ju att min kropp inte mår bra, att det gör ont och att jag "plötsligt" inte klarar samma saker jag klarat förut, men hemskast är att 90% av det jag har i garderoben är för smått. Jag har haft problem med depressioner och det är snarare bristen av aktivitet än att ag äter fel som gör viktuppgångne till ett faktum. Man äter på ett sätt, det fungerar, sne förändras livsstilen och man fortsätter äta precis som förut.

Så… för att se snyggare ut och för att må bättre, hälsoskälen är dock det mest motiverande måste jag säga. Det är mer motiverande att jag känner mig starkare och piggare än att jag har ett par jeans som väntar på att jag ska bli sml nog att använda dem igen. Jag skäms inte för min kropp, men jag känner mig inte det minsta sexig. Jag mins när jag satte på mig en baddräkt och kände mig het, nu är det enbart funktionellt syfte för att träna och förhoppningsvis hjälpa ens kropp att loosa några hekton.

Sen vill jag inte få diabetes och jag misstänker att jag böjar närma mig riskgruppen för både det och andra sjukdomar och krämpor (utöver ömma fötter och åderbråck).

JAg testade också LCHF men det passade inte mig, mådde faktiskt rätt skit första månaden och jag började långsamt men när jag närmade mig att bara ha runt 7%-15% kolhyddrater om dagen så gick jag med en konstant huvudvärk och folk har ibland sagt att det tagit månader innan det gått över för dem och jag kan inte leva så. Men det var effektivt, ner gick jag, absolut! Men jag gillade inte hellerkänslan i kroppen när jag tränade. Så nu kör jag mer "LCHF-inspirerat" än att gå hardcore med det. Jag fokuserar mest på träningen. Även där visar jus tudier på att folk är otroligt olika. Min kropp svarar jättemycket på träning. Jag upplever att det är lättaare att styra vikten via motion än enbart via kost.

#27 Nej det vet jag, men gav bara en förklaring varför jag skrivit i tråden som jag gjort :) Och varför det blev tjaffs :)

Jag vill gå ner i vikt för att klara av min kropp när/om jag får ett nytt skov i den reumatism jag fick för snart två år sedan. Skittufft då jag inte kunde göra någonting på egen hand, det gjorde helt enkelt för ont. Var sjukskriven nästan 1 år. Och med nästan 20 kilo för mycket var det inte lätt. Inbillar mig att en lättare tränad kropp klarar av skoven bättre.

Jag tränar en del 2-4 ggr i veckan, promenerar så gott som varje dag. 

Räknar kalorier med hjälp av Shape up äter med andra ord allt men undviker godis, onyttigheter och vit mat.

Är redan smal men vill bli ännu tightare. Muskelkonturer syns dessutom bättre vid lägre fettprocent 👍

Beach 2013!

Och för att jag inte har råd att köpa nya kläder heller. 17 kilo upp på ett år, jag känner inte igen den personen jag ser i spegeln längre..

Jag minskar på portioner, snask och kolhydrater (vill inte ta bort dem helt dock!) och det verkar funka av vad jag ser i spegeln iallafall, vill inte stirra på vågen eftersom siffrorna där spelar inte så stor roll då min övervikt endast handlar om >5.

Nåt annat som funkar för mig är att hänga runt på viktminskning iFokus då andras personliga berättelser är väldigt inspirerande. Tack för det :)

På grund av hälsomässiga skäl främst, jag har en ledsjukdom som gör att jag inte behöver extra barlast som sliter på kroppen 😎 men det är klart, lite fåfäng är man ju också! 😃

Jag tycks ha hittat en bra balans med kost och motion där jag går ner 1kg i veckan och samtidigt blir starkare i kroppen sakta men säkert. Rehabtränar vissa muskelgrupper på gymmet av samma anledning - värken/sjukdomen.

När jag har hamnat på en bra vikt kommer jag fokusera mer på muskelbyggande, eftersom jag behöver stärka kroppen för att minimera min värk.

För min del handlar det om hälsa och att trivas med mig själv. Jag hade en kroppsvikt på 135 kg när jag var som störst och var då drabbad av ledvärk, trötthet, svettningar, sviktande hjärtrytm, med mera… och jag var bara 27 år gammal. Jag tänkte "ska det vara såhär? Och jag är inte ens 30 än!" Det skrämde mig att det gått så långt.

Jag började med det klassiska, dvs. sluta äta skräpmat, godis och fikabröd. På det gick jag ner ca 10 kg, men sedan tog det stopp. Jag fick "hjälp" av dietist, vilket inte fungerade alls. Sedan testade jag viktväktarna. Då gick jag ner fyra kg och upp två, sedan fastnade jag där. Det gick inte att komma längre.

För ett par år sedan testade jag LCHF och gick ner till 95 kg, dvs en viktminskning på ca 30 kg, på fem månader. Efter en hel del slarv och dykande ner i sockerträsket igen har jag sedan dess lyckats gå upp till 110 kg, men har sedan 1 jan 2013 gått ner till 103,5 kg, återigen med LCHF.

för mig handlar det om både hälsomässiga skäl och utseendemässiga…

Jag trivs inte med mig själv och skäms över hur jag ser ut så jag är ibland även paranoid över att sambon oxå kanske skäms över mig vilket han inte gör =P har inte gått upp i vikt sen vi träffades heller så…

För hälsan så är det för att min kropp går sönder, ursprungligen har det inte med vikten och göra men den snabbar ju på processen i alla leder, har varit på 4 knäoperationer (2/knä) och en ryggoperation där jag opererade ett av 3 stora diskbråck…

Det svåra är ju att jag inte hittat motivation nu efter operation, det gick bra före och jag körde på nutrilett + 1st frukt per dag…

Så tips på hur jag får motivationen tillbaka skulle vara ett bonus här ;)

Jag vill gå ner i vikt mest för hälsoskäl, har aldrig direkt haft dålig självbild även om jag varit överviktig sedan tonåren. Men i min släkt så har 4 av 5 som är över 50 år diabetes typ 2. Nu när man har kommit över det "magiska 30" så börjar jag inse att det kanske är dags att minska riskerna så att man själv inte hamnar där en dag.

Jag använder ingen direkt metod, eller man kanske skulle kalla det plus och minus metoden 😉. Jag har ett stillasittande jobb och har inte varit så bra på att röra på mig på fritiden heller. Så nu ser jag till att ta två promenader om dagen och tänker lite mer på vad jag stoppar i mig så att det förhoppningsvis blir mer i minus kolumnen än i plus. Än så länge så funkar det utmärkt. Här om dagen höll jag på att tappa byxorna eftersom de blivit lite väl stora 😊

Jag vill gå ner i vikt mest för att jag inte trivs i min kropp. Jag vill kunna ha på mig vad jag vill utan att jag ska må dåligt över det, vilket jag gör nu. Men tyvärr så är motivationen inte alltid på topp och jag har svårt att sluta äta godsaker, men jag har dragit ner på godis&chips (speciellt chips, äter det nästan aldrig nu för tiden), äter inte lika mycket kolhydrater (vilket min mage mår SÅ bra utav! inte alls lika gasig och uppsvälld längre och inte lika ofta förstoppad,skönt!) och äter inte lika mycket skräpmat och dricker inte så mycket dricka (bytit ut dricka mot Ramlös/Loka). Det verkar fungera ganska bra, och sen försöker jag även röra på mig mer. Men det är också för att jag vill må bättre vilket jag gör av att inte äta massa skräp. 🙂

År 2008 vägde jag 58 kg när jag började med p-piller och fyra år efter vägde jag som mest 75.. Sen i vintras 2012 så slutade jag med p-piller och mår mycket bättre efter det (har haft mycket & jobbiga problem med mage och tarm, har fortfarande det men inte alls lika mycket och det är så skönt, för jag har verkligen varit begränsad på grund av min hälsa) och jag fick mycket lättare att gå ner i vikt.. Nu väger jag kring 67, så det går ju framåt! Sen ska jag försöka bygga lite muskler också när jag tappat det jag vill gå ner 🙂

Här är det en kombination av sjukdomsskäl (samma som #33), fåfänga och kunna rida även lite mindre/smäckrare hästar när det blir dags att återuppta den biten 🙂