Bra att du har stöttning. Heja dig!

Ja, från hans sida får jag massor med stöttning, nu måste jag ju bara orka med det själv också, och inte tappa motivationen. 🙂

Ibland tappar man motivationen, det måste man vara beredd på.
Men då gäller det att inte ge efter utan att fortsätta, för motivationen kommer alltid igen.

Och råkar man göra ett avsteg så är det inte hela världen. Bara man inte tänker "nu åt jag det jag inte borde, så då kan jag lika gärna fortsätta eftersom allt är förstört" Inget bli förstört av lite avsteg från planen. Om man håller det till ett litet avsteg.

Kanske är det enklare om man har långsiktiga mål med det? För det har jag ju. Både vad gäller utseendet och att träna och komma i form på det sättet.

Fast en av mina drömmar har jag fått så tilltufsad genom åren att jag nästan själv inte vågar tro på att jag kan, jag också. Har nog lyssnat för mycket på andra och deras skepsis än att faktiskt följa mina drömmar och göra det som jag vill.

Ja, långsiktiga mål är bra.
Jag trodde inte att jag skulle lyckas jag heller. Jag kastade efter många år alla min kläder i storlek 38/40 eftersom jag så länge hade haft 48 i storlek. Jag erkände i princip för mig själv att det inte fanns någon mening att hålla kvar i de små kläderna.

Sedan en dag ville vårdcentralen väga mig, då såg jag att jag vägde 3 siffrigt och det var som en käftsmäll. Det fick mig att vakna och jag satte genast igång med ändrad kost och blev gymmedlem.

Ett år senare ångrade jag att jag hade kastat alla mina mindre kläder, för då hade jag minskat till den storleken igen :) Jag, som aldrig trodde jag skulle klara en sådan sak hade lyckats gå ned 35kg på ett år och då pausade jag lite under sommaren också. Sedan gick jag ned 37kg, men nu ligger jag på en minskning av 30-35kg. Hoppar därimellan.

Så jag känner att kan JAG, så kan alla 😃

Oj, vad starkt! Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste ha känts med det uppvaknandet, insikten liksom. Det som på sätt och vis fick mig att haja till för ett tag sedan var min barnmorska som konstaterade att om jag går över 90kg får jag inte behålla mitt preventivmedel. Visst, jag har några kilo tillgodo, och helt normalt blodtryck, hälsosam i övrigt. Men det var också ett uppvaknande på sätt och vis. Men jag tog inte tag i det så mycket ändå, det var först nu när jag vägde mig nyligen som det blev påtagligt att jag hade gått upp från när jag var och vägde mig sist. 

Jag har massor med kläder som bara ligger och skräpar i flyttkartonger. Tröjor som sitter fult, byxor jag inte kan knäppa… Det är jättejobbigt. Jag känner mig inte snygg nu, känner inte att jag vill ha det såhär. Jag vill förändras, få in bra vanor och faktiskt göra något åt det.

Och det KAN du förändra också. Jag fokuserade på målet hela vägen, det hjälpte. Jag såg mig i mindre storlek. Såg mig med den kropp jag mådde bra i.

I början var det lite svårt, men när jag sedan kom in i det var det inte jobbigt alls, det bara flöt på.

Då får jag börja tänka positivt då, även om det är svårt när just det man vill uppnå är något som andra inte tror att man klarar (och dessutom gärna påminner en om ofta). 

Hade en mentor för ett tag sedan, som var den förste jag mött som sagt att jag nog skulle passa jättebra inom det yrket som jag alltid drömt om. Dom orden värmde verkligen och boostade ju tron på att kunna. Men hur bra det än var att få höra så var det ju en liten droppe i havet trots allt. Fler som säger "omöjligt!" än "möjligt!".

Allt är faktiskt möjligt :)

Ska tänka på det! 🙂

😃

Är det shape up! appen som kostar 15 kr som du pratar om??

Hmm, nä, jag tror appen var gratis faktiskt. Däremot kostar det om man vill ha guldmedlemskap med fler funktioner. ShapeUp Club kanske den heter?