Åh... Så var det dags igen.
Åh, vad jag är trött på mig själv. Och jag är så äcklad av mig själv, jag förstår inte hur jag kan låta det gå så långt som jag har låtit det göra? :(
Jag är 160 cm, och väger nu 75 kg. Jag minns när min pojkvän lugnade mig och sa (när jag vägde 62 och kände mig "enorm") "bara det inte går över 65, så borde du väl inte bry dig".
Kom fort upp i 65.. Några (endast NÅGRA!) månader gick, och jag är uppe i 75 kg.
NU FASEN SKA DET BLI ÄNDRING!
Jag vet ju dock bara att jag "håller det" i två veckor, och sen är jag så deppad och opepp på allt vad livet innebär, så att jag sitter där och frossar mackor, pizza och godis. :(
Igår så kom jag på mig själv… Jag var "lite hungrig" (nej, jag var SUGEN, åh!), och jag åt då SJU MACKOR. Jag förstår inte. VARFÖR GÖR JAG SÅHÄR?
Självdiciplin verkar inte vara min starka sida.
Hej,
Jag är ny på viktminskning och just i ditt inlägg känner jag igen så mycket!
Det är helt hopplöst, jag äter och äter och äter… bara massa godis, mackor, feta såser…
Och har ingen disciplin alls och har aldrig haft det heller…
Så tyvärr har jag ju inget bra svar att komma med ville bara att du inte skulle känna dig ensam om det här.
Om inte annat är det bra när man kan peppar varandra.
Hej!
Ja det är ju lite "skönt" att höra att man inte är ensam, även om det vore bättre om man var det … :-)
Jag vet att så mycket beror på mina matvanor… Mackor borde bannlysas ifrån detta hus. Jisses.
Och denna sommar (har flyttat) har varit helt helvetisk i viktsynpunkt. Jag tror jag har gått upp 8 kg på två månader… Eftersom vi köpte pizza 28 dagar en månad. Ja du hör ju själv hur galet det är!
Och jag vet, så himla väl!!!!!!!!, att jag bara har mig själv att skylla. Mycket beror på att min man har en ämnesomsättning som är så hög att det inte går att förstå… Han är nästan underviktig, trots att han äter sämre än vad jag gör… Jag behöver bara kolla på onyttigheter så går jag upp… (men jag förstår ju mycket väl att jag har gått upp av att äta så himla himla himla dåligt i somras, det borde varenda kotte räkna ut).
Men så är det när man är lat som en gris, och har en pizzeria 50 meter ifrån huset… Och en man som säger "men oh vad gott det vore med pizza…" (och det är ju sjukt vad det är gott, men ÅH vad jag ångrar mig nu!!!!!!!!!!)
:(
Förstår sååå väl hur du menar! Och självklart VET man att det bara är ens eget fel, men…
Jag kan också vräka i mig hur många mackor som helst, speciellt kvällsmackor (knäcke). Och varje kväll när jag ligger i sängen så tänker jag: NU ska jag börja äta nyttigare och gå ut och gå…. Men det händer ju inte…
Ja jisses, hur många gånger har man inte sagt det… "Imorgon ska jag verkligen skärpa mig!" och har en så himla massa smarta planer… Antingen så börjar man inte alls, eller så börjar man, men efter några dagar (eller i mitt fall oftast exakt två veckor) så slutar man för att man antingen är trött/fall för en frestelelse/det gick för "långsamt"…
Men nu fasen, nu måste jag försöka! Ska säga åt min man att försöka hejda mig…
Jag säger bara: Heja heja! Den här gången lyckas du
och när jag läser att du har gått ner x antal kilon så kommer jag bli så avundsjuk så jag också sätter igång
Haha, får hoppas på det…. Nu har jag pratat med min man också, och han skulle hänga med på "att bli lite nyttigare"-tåget. Och hänga med på promenader, så då blir det nog lite enklare. :)
Det är tur att jag har honom!
Jättebra av honom!
Det här kommer gå superbra!
Vi kan peppa varandra! :)
Lite samma sits; brödälskare, runt 160cm/75kg och ungefär samma målvikt :)
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Oh, ja sånt är ju superbra! :)
Vilken är din målvikt? Jag har nog inte riktigt "bestämt" min än…
Ah, läste att du ville ner till 62 igen :P Min är 60-63, så.. :P
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Hmm, jag kan inte se att jag har skrivit det? :D Men det är inte omöjligt att jag har skrivit det, för det låter rimligt :)
Men mitt första mål att är att komma under 70-strecket iallafall! :) Hur lång tid kan det tänkas ta?
#11 Rättelse till själv; läste som att du ville.. dvs jag tolkade det så. Du skrev att du varit på denviktebn, så jag hoppade väl över lite detaljer när jag läste ;)
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Ett tips kan vara att fokusera på annat än maten. Leta efter en kul och aktiv hobby istället. :-)
Om man tränar mycket så spelar det mindre roll vad man äter eller inte äter. Kosten brukar justera sig "automagist" eftersom kroppen blir sugen på vad den behöver när man tränar = riktig mat.
Kanske börja med orientering eller cykla genom vacker natur? Eller börja gå på promenader och fotografera fåglar? Eller köpa ett aktivt tv-spel? Eller gå med i en bugg-kurs? Finns så mycket kul man kan göra som är aktivt. :)
Ett plus är att man blir gladare oxå.
Måste uppdatera lite :D
Som mest har jag vägt 74,8.
När jag skrev tråden så vägde jag 73,8 kg.
Nu visar vågen 72,6
Så på två veckor har jag gått ner ca 1,2 kg. :)
#14 Riktigt bra! :)
I somras skärpte mig ordentligt och gick ner 8 kilo på någon vecka. Sen efter sommaren har jaga slarvat så på nån månad har jag bara lyckas gå ner 2 kg, men det är iallafall bättre än att gå upp!
Började i veckan och ska skärpa mig igen. Min målvikt är ca 55 kg och väger just nu kring 57, så jag är nära!
Grattis! 
Får väl se vad som händer den närmaste framtiden (och sen också), för 10/11 fick jag akut op. bort gallblåsan, eftersom det var massa stenar där samt inflammation.
Så… blir nog tvungen att dra ner på fett… äter just nu en del ost, mackor osv. men är rädd att få ont, så lite lugnt tar jag det…
Jag har kommit igång ordentligt nu, men väljer att inte säga något om vikten, för jag har märkt att det går bättre om jag låter det vara osagt nu. :) Kommer uppdatera igen om en månad istället, så att jag vet att det faktiskt höll i sig denna gång.
Började för ett par veckor sen igen, efter att ha gått upp ÄNNU mer. :( ALDRIG vägt så mycket i hela mitt liv.
Men det är bara att bita ihop. Och än så länge går det bra!
Jag har börjat med Jillians Michaels 30 day shred, och är idag inne på dag 8! Aldrig har jag tränat så många dagar i rad! :D *glad*
Utöver dessa träningspass har jag kört lite zumba också, + mycker promenader.
Mina bästa vänner just nu är även vattenmelonen och kycklingsalladen. Mina räddare i nöden.
Har också kommit fram till att förbud fungerar inte. Så jag är tillåten att äta allt. MEN denna månad ska jag klara mig utan pomme och pizza. Som en utmaning. För utmaningar verkar fungera bättre än förbud, men dom innebär samma sak. Så det är ett tips till er där ute också!
Bra att du kör på!
Jag fick lite smått panik när jag såg foton på mig själv och insåg att jag lagt på mig igen.. kollade och visst, uppe i 76 kg. :/ så 5 kg plus. Men vi får se hur det går nu..
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Vi verkar följa varandra rätt "bra" vad det gäller vikten, konstigt nog… haha. märkligt. Jag var uppe på 78 och vände. Och dit ska jag faaaasen inte igen!
Jag tycker vi borde börja med vårat pepp igen, haha, det gick bra då ett tag. ;)
Åh, jag kom just in hit för att skriva av mig! Jag verkar ha lagt på mig "över natten"! Vägde som mest 65kg till mina 154cm och lyckades ta mig ner till 50kg. Nu helt plötsligt, som från ingenstans, så är jag uppe i 63 igen!! Känner mig näst intill grotesk, hur kunde det hända efter all möda jag la ner på att bli av med de kilona?!
Så nu är det mirakelkur som gäller! Har en superfin klänning som pojkvännen köpte till mig i julas, och den tänker jag ha på mig på hans födelsedag (om två-tre veckor). Grejjen är ju bara att den inte passar nu…..
Funderar på pulver, men vette sjutton om jag klarar av hungern. Så vad gör man? Jobbar 14 dagar i sträck också, så träning känns det ju knappast som att man kommer ha ork till heller 
#20 åh, men gå ner du så kan jag följa efter :P
#21 styrkekram!
Testa pulver men var beredd på att jobba hårt för att inte gå upp igen efter födelsedagen.. :/
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
#22 TACK! Ska på pulvret imorrn! Efter födelsedagen kan jag slappna av lite mer, då gör det inget att några kilon kommer tillbaka, för då kan jag i lugn och ro bli av med dem :)
#23 Lycka till då :3 Håll dig upptagen så slipper du nog hungern. Kaffe är också hungersdämpande, fast inte så hälsosamt ;)
Håll huvudet högt men näsan i en vänlig vinkel.
Det här med rädslan för att misslyckas är nästan som att ge upp på en gång. När motivationenväl finns där, tillåt er själva att "misslyckas", händer det att man frossar i kväll så ha inte ångest över det utan kör på som vanligt dagen efter i stället.
Jag har försökt gå ner i vikt i 10 år och det ända som fungerat är att jag tillåter mig själv att misslyckas! På så sätt är jag inte lika fokuserad på vad jag får äta/inte äta, annars tänker jag konstant på det.
Jag har prövat alla dieter men sunt förnuft är den absolut fungerande!:)
Grejjen med mig är att jag tar inte bara en eller ett par dagars ledighet från mitt sunda förnuft, utan det blir mer några månaders ledighet med frossa innan hjärnan kopplar att bara för att jag var ute och motionerade och skippade kakorna för 10 veckor sedan så betyder inte det att jag fortfarande ligger på minus kalorimässigt..
För övrigt så är kakmonstret i mig inte glad alls. Han vill inte alls ha pulver och riktig mat - han vill ha kakor, flottig take away och chips! Att jag jobbar i en snabbmatsrestaurang hjälper inte eftersom allt är så tillgängligt.